förlopp så qvicknade vid, att bam sjell kunde sätts sig upp i den ännu qvarstående vagnen och fort fälta resan till hemmet. Vid pass en timme efte: ynglingens hemkomst och sedan han berättat sit ölycka samt angifvit drängen såsom upphefsmar till densamma, inträder denne helt oförmodadt. Mar spörjer honom till huruvida han begått rånet, men han förnekar all vetskap derom. Han tages emedlertid i förvar och man upptäcker då på hans klä. der en mingd blodfläckar; detta oaktadt fortfa han att neka ända tills påföljande dag, då han under mycken ånger enskildt för husbonden afläggel en fullständig bekännelse cm sitt brott och beder om orlofssedel att genast få flytta. — Ynglivgen, på hvilken bufvudskålen är sönderhackad på många ställen samt totalt bortskalad på en yta af flata handens sto:!ek, ehuru å sjelfva hufvudskålen inger fissur eller depression kan förmärkas, ligger fö! närvarande under läkarevård bär i staden. Har eger, märkvärdigt nog, full sansning, och detlärei till och med vara hopp att han kan räddas till lif vet. Rånaren är häktad. Westervik. På bemvägen ifrån Gamleby köping till Grönbagen i Lof:a socken blef urmakaren och glasmästaren Petrus Hägg den 48 d:s kl. 8 på af tonen öfverfallen och så illa slagen af tvenne okänd: manspersorner att han blodig och sanslös neddig nade på landsvägen. Hans dotter, som åtföljde ho nom, äfvensom en skjutsgosse, upphjelpte honom med mycken möda i åkdonet sedan våldsverkarn( aflägsnat sig åt Gamlebyhållet, hvarefter han afför des till Hycklioge by i Lofta socken, der han aflec dagen derpå kl. 8 på morgonen af de svåra slag ban erhållit. Mördarne äro ännu icke upptäckte Hudiksvall d. 235 Nov. Vid urtima ting i Sann: förever ånyo sistl. gårdag ransskningen angående för tredje resan stöld häktade försvarslöse mansper: sonen Anders Arboren, gom vid detta tillfälle ut vecklade i större grad fräckhet och hån för lagarn: än tillförene. Hon gaf offentligt tillkänna, att har till möns:er ville taga stortjufven Lasse Maja, oci likt houx:e lefva muntert och glaj, så länge har kunde, ävensom han yttrade sig icke draga i be tänkande att stjäla ifrån domaren för att gifva å någon arnan, samt yttrade, att han heldre vill blifva en tjul än en rackare. (H. W.) s—