sonliga förmåga, så äro de dock hufvudsakligen
att härleda från hans system. Haånadt, innan
man begrep det, begynver det nu att allt mer
och mer öfverlefva det motstånd, som träffade
det i början. Med hvart år vinner det mera
förtroende, och det tycks ämnadt att förändra,
om ej undantränga större delen af de äldre
teoriernan. -
Maconocchies system åsyftar på samma gång
förbältring af den brottslige och ersättning
åt samhället för det begångna brottet ; men
den sednare icke genom något straff som inne-
bär hämnd, antingen på det forntida sättet ge-
nom kroppslidande eller efter penilentiärsyste-
merna genom själslidande. Hämnd, utöfvad på
hvad sätt som helst, förderfvar karakteren både
hos den som utkräfver hämnden och hos den
som är mål derför; hos den förre genom öf-
vermod emot den kufvade och maktlöses hos
denne genom förbittvivgen öfver att finna sig
maktlös och kufvad — en känsla, hvilken icke
upphör på annat sätt, än alt den qväfs jemte
sjelfva karakterens kraft, och alltså genom sub-
jektets onekliga försämring. Om man dessutom,
bländad af gammal fördom, vill i hämnden
skåda en försoning åt samhället, så innebär den
ända icke någon ersällning åt detsamma. Men
det är ersättning, som Maconocchie will ut-
kräfva hos brottslingen; endast så lärer sig denne
äfven att begripa rättvisan i hvad som ådö-
mes honom. Hans barm öfver den straffan-
des makt, eller öfver sin egen dumhet att icke
hafva förstått undgå denna, ger då smånivgom
vika för rättskänslan. Men endast när denna
en gång fått insteg hos missgerningsmannen,
är bans varaktiga förbättring att hoppas.
Maconocchies straffsätt är blott ett enda; det
består i böter, lämpade efter brottet, men hvilka
icke få erläggas i penningar, utan ulltid för-
vandlas i arbetlsfängelse och måste aftjenas
genom arbete, efter en viss tariff, tillika med
kostnaderna för arbetsfångens underhåll. Fån-
genskapens -långvarighet beror sålunda på fån-
gen sjelf; men för att icke föröka den onö-
digtvis, och för att tillika vänja fången vid
-tarflighet, är kostnaden för underhållet den
möjligast minsta, som kan förenas med de för
fångens helsa och arbetskrafter nödiga behof;
och när härtill kommer att arbetet är af an-
strängande heskaffenhet, så har detta fängelse-
system ingenting inbjudande för den som un-
derkastas detsamma.
Det är en åsigt af gudomlig :härkomst, en-
ligt alla både bibliska och hedniska trosläror,
att arbetet förekommer brott, och försonar dem.
Arbetet får, enligt dessa 1trosläror, ett slags:
sakramental värdighet: der det icke baft tillfälle
att utveckla och understödja dygden, der er-
bjuder det på samma gång en försoning och
en rening åt lasten, och medan det mnäpser,
förlänar det styrka. En missdådare har ge-
nom lagens kränkning brutit en del af fördra-
get emellan individen och samhället; han är
derigenom det sednares gäldenär och skyl-
dig att för skadan lemna det vederlag han kan
lemna. Otvifvelaktigt är domen att genom frukt-
ber flit anskaffa detta vederlag mera rättvis, än
domen att under ofruktbar lättja slippa ifrån
ersättningen, mot en af öfvermakten tillfogad
sveda eller grämelse; och lika otvifvelaktigt är
det förbättrande i det förra straffets verkan på
den, brottslige, så väl genom känslan af det
rättvisa deri, som genom den förvärfvade ar-
betsvanan. Detsaråma kan icke sägas om fän-
gelse utan arbete, eller utan ett fängelsetiden
förkortande arbete, d. v. s. när fängelset ådörs
för en viss, af fängens flit öberdende tid. Tyl
likasom smärtsamma och vanfrejdande kropps-j
straff nästan objelpligt stänga vägen till verk-
lig förbättring, likaså förlager straffängelse utan
arbete den sanna drifien till förbättring. Den
nuvarande sträffången finner sig icke mindrel
öfvergifven i fångstyrelsens våld, än den for-
dom marterade: fann sig i bödelns eller pro-!
fossens,. Men lat. eller flitig, sannt eller för-
stäldt bättrad, vet ham, att han i föngenskap
måste hålla ut ett på förhand bestämdt antal
dagar, veckor, månader eller år; och havs fram-
tidshlick hvilar derföre ostlåiligt på beofrielse-
timman: på den stund, då han äter kan vändal.
fängelset ryggen och, i fall hans lynne är så-:
dant, kan saklöst hånle åt sina förra väktarej.
och deras myndighet, hvilken på nytt är, med it
hänseende till honom, förbytt i vanmakt. I för-1:?
väntan på denna timma blir hans hufvudsyftell
alt kunna fördrifva tiden, men icke att på nå-Js
got för sig eller sarnhället nyttigt sält begagna
henne. - Den härdade missdådaren bryr sig föga !
om fångenskap, mörker eller förknappadt un-Jt
derhåll, så snart han kan med dessa olägen-ls
heter förena bvad han vanligen älskar öfver alltls
annat: sysslolösbet. Man bari England många ls
exempel på arbetsfångar, som föredragit mörkt ll
fängelse, omvexlande med fängelse på vatteniv
och bröd, framför tramphjulet, och nyligen haris
en fånge, i särskilda perioder, tillbragt sjuttioll
rk
r
I
dagar af sin fängelsetid i mörk cell, heldre än
han kunvat förma sig att tillbringa den med
de vanliga göromålen på ett kronovarf. Men
— Ingen af dessa straffångar var berättigad attih
genom sitt arheie förkorta fängelsetiden! Dinnald
måste af dem alla uthållas, antingen i deli
mörka celierna och vid vatten och bröd, ellerlo
vid tromphjulet eller på steppsvarfvet — och
hvar och en har sin smak.
Deremot får brottslingen sg, efter Meconoc-lt
cbies system, genast genom domen ålagt del
arbete han har att verkställa till anskaflsnde ef
ättning, som laga fordrar af honom åt
somlitller. och derjemte får han veta huru myc- It.
ket hön bar att försätta till betäckande al kost-