göra elt slut på scenerna i Berlin; jag fann
hogom i en sinnesstämning, hvaruti ban snsåg
det för sin stora och allvarliga pligt, att icke
blott rädda Preussen, utan äfven Tyskland
och dess civilisation från undergång ). :
Jag fann honom märkvärdigt beredd på allt
bvad som kunde ske, till och med det ytter-
sta. Jag dolde icke heller för honom den
fruktan man hyste för de följder, som skulle
inträffa, när hans åtgärder blifvit verkställde.
Jag måste upprepa att icke heller här fanns
ringaste orsak till fruktav. Då jag återvände
tillbaka till Berlin hade Wrangel emedlertid in-
ryckt Talaren skildrade derefter stadens nya
tillstånd, som hade blifvit mycket glädjeful-
lare (12); alla som talaren träffat hade varit
mycket förnöjda deröfver. (Skratt.) Jag för-
sökte derpåp, fortsatte talaren, änskönt jag ej
hade något uppdrag dertill, att om möjligt
utjemna konflikten och begaf mig i denna af-
sgt till presidenten v. Unruh. Försöket miss-
lyckades ; han vägrade dertill med förklarande
att en så beskaffad bemedling ej kunde anta-
gas. Jag var vittne till en annan underband-
ling som Gabrow hade med en medlem, icke
af yttersta venstern, men af centern ; men äf-
ven denna underhbandling misslyckades.
Begge gångerna talade man om, under hvilka
vilkor nationalförsamlingen skulle förklara sig
belåten. Man bad denssmma att få dessa så
moderata som möjligt. Jag är skyldig att
meddela dessa vilkor; de sprida något ljus öf-
ver hvad som torde vara att förvänta under
vissa förhållanden. Man fordrade 4:0: att alla
prinsar skulle förvisas ur den preussiska mo-
narkien; 2:o alt general Wrangel och alla
ministrarne skulle arresteras; 3:o alt åtal för
högförräderi skulle anställas mot dem; 4:0
alt monarken obetlingadt skulle underkasta sig
nalionalförsamlingens beslut intill dess för-
fattningen var färdig; och slotligen 3:o all
all militär skulle aflägsnas från Berlin. —
Att församlingen således ämnade förvandla sig
till ett konvent, var för mig så mycket mera
klart, som medlemmar af centern försäkrade
mig, att de endast bevistade sessionerna för att
bindra det våldsamma partiet från steg, hvilkas
följder voro oberäkneliga. Jag har förgäfves haft
all möda ospard att göra dessa herrar begrip-
ligt hvilken motsägelse det ligger häruti mot
deras egna yttringar: att Preussen änvu icke
vore moget för republiken, och att de icke ön-
skade en sådan,. — Talaren ansåg regeringens
steg blott så till vida olämpliga, som den an-
ledning hvarvid de vidtagits, icke varit den
rätta; men det var dock klokare att icke upp-
skjuta till dess olyckan redan skett.
Så som sakerna nu stodo förekom det ho-
nom säkert att en bemedling vore omöjlig och
alt en nyttig fortsättning af rådplägningarne i
Berlin icke mera kan äga rum. Ett tillstånd
bar inträdt, som antivgen måste sluta med de
vidtagna åtgärdernas genomförande, eller ock
att regeringen antager de föreskrilna vilkoren.
Ett i nationalförsomlingen väckt förslag om
bemedling blef enstämmigt och nästan med
hån förkastadt, 4f nationalförsamlingen i
Berlin hoppas jag ingenting för gen sanna
friheten; ty en församling, som nekar sina
kollegers beskydd, som gifver omröstningens
frihet till spillo, är icke fri. Lika litet hop-
Pas jag något af den för den tyska enheten.
Af dessa skäl ken jag ej rösta för Rappards
motion att uttrycka våra sympatier för natio-
nalförsamlingen i Berlin. Då någon bemedling
icke var möjlig och då jag nu icke kunde ut-
rätta hvad jag fått i uppdrag, i anseende till
förhållandet mellan Frankfurt och Berlin, så
ansåg jag min mission slutad och reste tillbaka.
Jeg anser mig icke vara i stånd att utföra det
beslut, som nationalförsamlivgen har fattat, och
jag återvände derföre, i afsigt att tillriksföre-
ståndaren itnlemna min afskedsansökan.n
Härefter intogs tribucen af deputeraden Frö-
bel, som varit fängslad i Wien jemte Robert
Blum, under bravorop af venstra sidan och
galleriet: Ni bar beslutat att afhöra min be-
rättelsen, började han; jag skall icke vara vid-
lyftig. Jag inskränker mig till att framstilla
saken urliden synpunkter, att rikslagen är kränkt
genom den behandling vi rönt. Talaren redo-
gjorde först för ändamålet med deras resa till
Wien, som bestod deruti, att ban och Blum,
bvar och en från sitt parti, i nationalförsam-
lingen fått uppdrag att afgilva en adress till
Wien:rue hvilken uttalade symp:tlier för den
sista revolutionen i Wien. Hartmann och Tram-
pusch slöto sig till dem som följeslagare.
De ankommo till Wien d. 47 Okt. och med-
delade adressen till riksdegens permanenta kom-
mitte, vill öfverkommendanten och till student-
kommitteen. Efter ati hafva uträttat sitt upp-
drag, hade de d. fQ varit på väg att. lemna
) Den 21 Sept. var det i spetsen för silt trogna
preussiska folk som konungen ville prädda Tysk-
an
PSA AEE sg