göra elt slut på scenerna i Berlin; jag fann hogom i en sinnesstämning, hvaruti ban snsåg det för sin stora och allvarliga pligt, att icke blott rädda Preussen, utan äfven Tyskland och dess civilisation från undergång ). : Jag fann honom märkvärdigt beredd på allt bvad som kunde ske, till och med det yttersta. Jag dolde icke heller för honom den fruktan man hyste för de följder, som skulle inträffa, när hans åtgärder blifvit verkställde. Jag måste upprepa att icke heller här fanns ringaste orsak till fruktav. Då jag återvände tillbaka till Berlin hade Wrangel emedlertid inryckt Talaren skildrade derefter stadens nya tillstånd, som hade blifvit mycket glädjefullare (12); alla som talaren träffat hade varit mycket förnöjda deröfver. (Skratt.) Jag försökte derpåp, fortsatte talaren, änskönt jag ej hade något uppdrag dertill, att om möjligt utjemna konflikten och begaf mig i denna afsgt till presidenten v. Unruh. Försöket misslyckades ; han vägrade dertill med förklarande att en så beskaffad bemedling ej kunde antagas. Jag var vittne till en annan underbandling som Gabrow hade med en medlem, icke af yttersta venstern, men af centern ; men äfven denna underhbandling misslyckades. Begge gångerna talade man om, under hvilka vilkor nationalförsamlingen skulle förklara sig belåten. Man bad denssmma att få dessa så moderata som möjligt. Jag är skyldig att meddela dessa vilkor; de sprida något ljus öfver hvad som torde vara att förvänta under vissa förhållanden. Man fordrade 4:0: att alla prinsar skulle förvisas ur den preussiska monarkien; 2:o alt general Wrangel och alla ministrarne skulle arresteras; 3:o alt åtal för högförräderi skulle anställas mot dem; 4:0 alt monarken obetlingadt skulle underkasta sig nalionalförsamlingens beslut intill dess författningen var färdig; och slotligen 3:o all all militär skulle aflägsnas från Berlin. — Att församlingen således ämnade förvandla sig till ett konvent, var för mig så mycket mera klart, som medlemmar af centern försäkrade mig, att de endast bevistade sessionerna för att bindra det våldsamma partiet från steg, hvilkas följder voro oberäkneliga. Jag har förgäfves haft all möda ospard att göra dessa herrar begripligt hvilken motsägelse det ligger häruti mot deras egna yttringar: att Preussen änvu icke vore moget för republiken, och att de icke önskade en sådan,. — Talaren ansåg regeringens steg blott så till vida olämpliga, som den anledning hvarvid de vidtagits, icke varit den rätta; men det var dock klokare att icke uppskjuta till dess olyckan redan skett. Så som sakerna nu stodo förekom det honom säkert att en bemedling vore omöjlig och alt en nyttig fortsättning af rådplägningarne i Berlin icke mera kan äga rum. Ett tillstånd bar inträdt, som antivgen måste sluta med de vidtagna åtgärdernas genomförande, eller ock att regeringen antager de föreskrilna vilkoren. Ett i nationalförsomlingen väckt förslag om bemedling blef enstämmigt och nästan med hån förkastadt, 4f nationalförsamlingen i Berlin hoppas jag ingenting för gen sanna friheten; ty en församling, som nekar sina kollegers beskydd, som gifver omröstningens frihet till spillo, är icke fri. Lika litet hopPas jag något af den för den tyska enheten. Af dessa skäl ken jag ej rösta för Rappards motion att uttrycka våra sympatier för nationalförsamlingen i Berlin. Då någon bemedling icke var möjlig och då jag nu icke kunde uträtta hvad jag fått i uppdrag, i anseende till förhållandet mellan Frankfurt och Berlin, så ansåg jag min mission slutad och reste tillbaka. Jeg anser mig icke vara i stånd att utföra det beslut, som nationalförsamlivgen har fattat, och jag återvände derföre, i afsigt att tillriksföreståndaren itnlemna min afskedsansökan.n Härefter intogs tribucen af deputeraden Fröbel, som varit fängslad i Wien jemte Robert Blum, under bravorop af venstra sidan och galleriet: Ni bar beslutat att afhöra min berättelsen, började han; jag skall icke vara vidlyftig. Jag inskränker mig till att framstilla saken urliden synpunkter, att rikslagen är kränkt genom den behandling vi rönt. Talaren redogjorde först för ändamålet med deras resa till Wien, som bestod deruti, att ban och Blum, bvar och en från sitt parti, i nationalförsamlingen fått uppdrag att afgilva en adress till Wien:rue hvilken uttalade symp:tlier för den sista revolutionen i Wien. Hartmann och Trampusch slöto sig till dem som följeslagare. De ankommo till Wien d. 47 Okt. och meddelade adressen till riksdegens permanenta kommitte, vill öfverkommendanten och till studentkommitteen. Efter ati hafva uträttat sitt uppdrag, hade de d. fQ varit på väg att. lemna ) Den 21 Sept. var det i spetsen för silt trogna preussiska folk som konungen ville prädda Tyskan PSA AEE sg