ter; den kan åtminstone aldrig varda klar för ho-; nom när folket aldrig diskuterar öfver sina angelägenheter. Samma brist på sammanhållning, samverkan och scnergi uppenbarar sig ock på såtändersalarne. Det konservativa partiet ådagalägger mycket mera krafs. Vi påstå folkviljan på låvgt när ej, som den kunnat, hafva uppenbarat sig i representationen, och vilja styrka vårt påstående äfven dermed, att i ett stånd icke mindre än 9 platser stå obesatte, genom hvilkas innehafvare måhända en stor del aflandets vitalfrågor fått en hel och hållen annan utgång, så hvarigenom till och med kavhända hela regeringssysteme: beherrskats af en helt annan anda. Man inser, ait komministrarnes valrätt, som i 9 stift regligeras, härmed åsyftas.v pen fre — Norska tidningarna för dagen innebålla egentligen . intet annat nytt än underrättelsen om några utnämningar till den nystiftade Sankt Olofs (vi hade så när råkat att skrifva Sankte Pebrs) orden. Bland dessa utnämningar finner men, att svenske och norske ministern i London bsron Rehausen är vämnd. till kommendör och generalkonsul Tottie till riddare at denna orden. Här synes det tydligen, att utnämningarne icke sket: efter förtjensten, utan efter rang och börd. Vi ha icke hört annat än godt talas om friberre Rehausen, men om det för utmörkelsercas gradation skolat efterfrågas, hvil kea gjort Jandet mera tjenster, så hade väl hr Tottie bordi vara kommendören och baron Rebausen riddaren. Kan någon menniska säga ett ord till försvar för motsatsen? Man ser således nog huru det gamla systemet vet att göra sig gällande. Engelske par!amentsledamoten, civilingeniören Stephenscn har äfven blifvit kommendör, och brittiske generalkonsuln i Christiania, Crowe, riddare af nämnde orden. M— LL — Soireen för artisternas och litteratörernas pensionsinrättning i lördags afton uti De la Croix, lokal var ganska lyckad, och den öfverfyllda salongen visade äfven hvilket förtroende publiken redan på förhand haft för tillställarnes nit och förmåga. Den enda anmärknivg, som med skäl kunde göras, var att neg många biljetter voro sålda; så en och annan i brist af plats gick miste om att se och höra större delen af sjelfva representationerna. Men det vackra ändamålet med till-! ställningen, -samt den uppoffring af tid och möda, som samtliga de arbetande gjort å sin sida, ned:ystar denna anmärkning vid ett sådant tilliälle som detta; så mycket mer som programmet var tillräckligt rikt för att lemna valuta för biljettkostnaden äfven åt dem, som icke bade tillfälle att annorlunda än fragmentariskt njuta af de vackra prestationerna. Lokalen öppnades kl. 1, 5 eft. m., då de ankommende hade omkring 417, timma att betrakta den af br Wohlfarth arrangerade tafvelexpositionen, bestående af inhemska och utländska konstnärers samt gamla mästares arbeten, och hvarå en tryckt, katalog utdelades vid ingången: Sjelfva soirken börjades kl. 6; och den ganska omvexlande repertoiren bestod af flere framställningar ur olika konstgrenar: instrumentalmusik, dramatiska skizzer, poesi författad för tillfället, och en minnesteckning, De tvenne lefvande tablåerna föreställde: Englarnas drottning, en tafla af Velasquez, uti domkyrkan i Sevilla; samt. Parnassen at Raphael. Uti den första föreställdes hufvudfiguren : Engladrottningen, sf demoiselle Maris Morsieny; och 2:ne kyrkofäder af hrr Sundberg och Haglund. Uti den sednare såg man Apol lo, föreställd af br C. F. Staaf, omgifven af sånggudinnor och gracer, hvilkas bilder återgåfvos af de förnämsta skådespelarinnorna vid kongl. theatern och några konstnärinnor. Båda dessa taflor voro med smak och effektfull belysning arrangerade af hr Woblfartb; och den sednare vann i synnerhet ett stort bifall. Fruarne Kinmånsson, Almlöf, Hjortsberg och Stråndberg, m. fl., visade sig der såsom inga: lunda ovärdiga representanter af Raphaels sköna inspiration, Näst efter den första taflan förekom en trio för fortepiano, violin och violoncell af Bethowen. Då vi nämna, att denna trio utfördes af fru Schäck-Josephson, samt brr DAubert och Sack, vet läsaren redan, att den gafs med utmärkt skicklighet. Härefter följde ett poem, af hr S. A. Hollander, kalladt: Byströms minnen, hvilket sjöngs af d:lle Julie Berwald, på melodien af den bekanta Wingåkersvisan, med understöd utaf en kör af amatörer. Man: hade här tillfällie bemärka, att :demoiselle Berwalds röst utvecklar sig betydligt uti fyllighet, styrka och säkerhet, sedan den tid då hon först började egna sig helt och hållet : åt konsten. Sjelfva verserna voro nätta och passande för tillfället. Viåtergifva dem här nedan: