ter; den kan åtminstone aldrig varda klar för ho-;
nom när folket aldrig diskuterar öfver sina angelä-
genheter. Samma brist på sammanhållning, sam-
verkan och scnergi uppenbarar sig ock på såtänder-
salarne. Det konservativa partiet ådagalägger myc-
ket mera krafs.
Vi påstå folkviljan på låvgt när ej, som den kun-
nat, hafva uppenbarat sig i representationen, och
vilja styrka vårt påstående äfven dermed, att i ett
stånd icke mindre än 9 platser stå obesatte, genom
hvilkas innehafvare måhända en stor del aflandets
vitalfrågor fått en hel och hållen annan utgång, så
hvarigenom till och med kavhända hela regerings-
systeme: beherrskats af en helt annan anda. Man
inser, ait komministrarnes valrätt, som i 9 stift
regligeras, härmed åsyftas.v
pen fre
— Norska tidningarna för dagen innebålla
egentligen . intet annat nytt än underrättelsen
om några utnämningar till den nystiftade Sankt
Olofs (vi hade så när råkat att skrifva Sankte
Pebrs) orden. Bland dessa utnämningar finner
men, att svenske och norske ministern i Lon-
don bsron Rehausen är vämnd. till kommen-
dör och generalkonsul Tottie till riddare at
denna orden.
Här synes det tydligen, att utnämningarne
icke sket: efter förtjensten, utan efter rang och
börd. Vi ha icke hört annat än godt talas
om friberre Rehausen, men om det för ut-
mörkelsercas gradation skolat efterfrågas, hvil
kea gjort Jandet mera tjenster, så hade väl hr
Tottie bordi vara kommendören och baron Re-
bausen riddaren. Kan någon menniska säga
ett ord till försvar för motsatsen? Man ser
således nog huru det gamla systemet vet att
göra sig gällande.
Engelske par!amentsledamoten, civilingeniören
Stephenscn har äfven blifvit kommendör, och
brittiske generalkonsuln i Christiania, Crowe,
riddare af nämnde orden.
M— LL
— Soireen för artisternas och litteratörer-
nas pensionsinrättning i lördags afton uti De
la Croix, lokal var ganska lyckad, och den
öfverfyllda salongen visade äfven hvilket för-
troende publiken redan på förhand haft
för tillställarnes nit och förmåga. Den en-
da anmärknivg, som med skäl kunde göras,
var att neg många biljetter voro sålda; så en
och annan i brist af plats gick miste om att
se och höra större delen af sjelfva representa-
tionerna. Men det vackra ändamålet med till-!
ställningen, -samt den uppoffring af tid och
möda, som samtliga de arbetande gjort å sin
sida, ned:ystar denna anmärkning vid ett så-
dant tilliälle som detta; så mycket mer som
programmet var tillräckligt rikt för att lemna
valuta för biljettkostnaden äfven åt dem, som
icke bade tillfälle att annorlunda än fragmen-
tariskt njuta af de vackra prestationerna.
Lokalen öppnades kl. 1, 5 eft. m., då de
ankommende hade omkring 417, timma att be-
trakta den af br Wohlfarth arrangerade tafvel-
expositionen, bestående af inhemska och ut-
ländska konstnärers samt gamla mästares ar-
beten, och hvarå en tryckt, katalog utdelades
vid ingången: Sjelfva soirken börjades kl. 6;
och den ganska omvexlande repertoiren bestod
af flere framställningar ur olika konstgrenar:
instrumentalmusik, dramatiska skizzer, poesi
författad för tillfället, och en minnesteckning,
De tvenne lefvande tablåerna föreställde:
Englarnas drottning, en tafla af Velasquez,
uti domkyrkan i Sevilla; samt. Parnassen at
Raphael. Uti den första föreställdes hufvudfi-
guren : Engladrottningen, sf demoiselle Maris
Morsieny; och 2:ne kyrkofäder af hrr Sundberg
och Haglund. Uti den sednare såg man Apol
lo, föreställd af br C. F. Staaf, omgifven af
sånggudinnor och gracer, hvilkas bilder åter-
gåfvos af de förnämsta skådespelarinnorna vid
kongl. theatern och några konstnärinnor. Båda
dessa taflor voro med smak och effektfull be-
lysning arrangerade af hr Woblfartb; och den
sednare vann i synnerhet ett stort bifall. Fru-
arne Kinmånsson, Almlöf, Hjortsberg och
Stråndberg, m. fl., visade sig der såsom inga:
lunda ovärdiga representanter af Raphaels skö-
na inspiration, Näst efter den första taflan
förekom en trio för fortepiano, violin och vio-
loncell af Bethowen. Då vi nämna, att denna
trio utfördes af fru Schäck-Josephson, samt
brr DAubert och Sack, vet läsaren redan, att
den gafs med utmärkt skicklighet.
Härefter följde ett poem, af hr S. A. Hol-
lander, kalladt: Byströms minnen, hvilket
sjöngs af d:lle Julie Berwald, på melodien af
den bekanta Wingåkersvisan, med understöd utaf
en kör af amatörer. Man: hade här tillfällie
bemärka, att :demoiselle Berwalds röst utvecklar
sig betydligt uti fyllighet, styrka och säkerhet,
sedan den tid då hon först började egna sig
helt och hållet : åt konsten. Sjelfva verserna
voro nätta och passande för tillfället. Viåter-
gifva dem här nedan: