SEINE SOLDATEN SEIEN DIE LEGITIMA-
TION) -
(Hans soldater äto legitimationen.)
Månn2e ej. dessa märkliga ord, uttalade af
chefen för de kungliga trupper, som med! ba-
jonnetter utjagade den preussiska nationalför-
samlingenvs ledamöter och dess vice president,
innebära lösningen till gåtan af det poliliska
spel, hvsruti reaktionen i Berlin uppträdt med,
en alltsedan revolutionen oerhörd djerfhet. Det
förefaller som om denna, af en konstitutionell
konungs ocficer så naift uttalade lösen har ett
högre ursprung och utgör så att säga den ba-
i -hofpartiet i detta ögonblick synes
t sina operationer i Berlin. De
ting sällsamt i denna föreställning,
något al feodaltidens riddaranda, som påmin-
ner om de rostade kämpasvärden i borghevrar-
rar! Hvilken sublim ide att uti
söka det medium, som betingar,
den stimulus som befordrar laborationen att
sammansmälta kronan och folket i samma
.degel, eller ined andra ord ait realisera ideen
om de båda statsmakternas uVereinbarung, el-
der gemcrssmhetssträfvande? I sig sjelf fram-
står denzza raske, denna afsigt, såsom nog vid-
underlig. sedan 4848 års revolutioner brutit
den gatnia sbsolutistiska säkerbetssömnens brand-
bottnar; :n:v den erbåller först sin rätta bjerta
kolorit nä: msn sammanbinder denssmma med
erinrizgen om ett storsinnadi kupgaord, utta-
ladt till iublande. undersåter den 24 Mars:
icke genom mina härars vapenn, ljöd det
från kuvelga läppar, icke genom min skatt-
kammares guld är jag stark, men genom mitt
folks käörik och tro!n
Man bar trott, att dessa kungaord, uttalade
den 25 Mers, äro mera öfverensstämmande
med en tonstitutionell konungs sanna ställning
till sit: folk, än vädjandet den 43 November
till bajonnetternas legitimation. Jemför man
dermed konungens vackia svar den 29 Mars
till en utation från den första stora folk-
försarmli i Berlin, efter Marsrevolutionen,
hvaruti ban utropade: Ack! jag älskar folket
mer, än det kan älska mig! Det har i Ber-
lin handist mot mig så högsinnadt, att mä-
en annan stor stad i verlden kan
t dylikt exempel. Sägen detta till
folket I så påtvingar sig ovilkorligt en fråga,
rande icke kan vara utan en dju-
se, med afseende på konungens
ning till sitt folk. Depna fråga
är: Har Fredrik Wilhelm IV bemött Berli-
narne lika högsinnadt, som han sjelf erkänt
alt de bemött honom?
Besvarandet af denna fråga sysselsätter i när-
varande ögonblick hela den politiska verlden.
De liberale klaga med bitter harm, att konun-
gen handist konstitutionsvidrigt och lemnsat
sina löften, straxt efter Marsrevolutionen, utan af-
seende. De reaktionäre deremot påstå, att rei
geringen ci hade annan utväg, än de åtgärder,
:som vidtagits för att kunna kufva anarkien,
samt vidmaktbålla ordningen och lagarnes helgd.
Låtom oss lugnt granska huru härmed kan
rätteligen lörhålla sig.
Genom en den 24 Mors utfärdad, af konun-
gen egenhböndigt undertecknad officiell akt, i
form af manifest till det preussiska folket och
tyska nationenn, lofvades högtidligt införandet
at en sannt konstitutionell författning och an-
svarig minister. Uti ett officielt bref af den
28 Mers, utfärdadt såsom svar till de rhenska
städernas deputerade, som hos Hans Majestät
ingifvit stormpetitioner från hela Rhenlandet,
hvaruti med bestämdhet yrkades på en konsti-
tuerande församlings sammankallande samt ut-
färdande ai konstitutionel författning m. m.,
har Fredrik Wilhelm med sitt kungliga namn
bekräftat följande bestämda och oförtydbara
erkännsr.de af den konstitutionella princip, som
för kort tid sedan blifvit så djupt kränki; det
heter deruti: Ju bestämdare milt beslut, ju
fastare min öfvertygelse är, om den ound-
vikliga nödvändigheten att omgifva mig ute-
slutande med rådgifvare, som, ansvarige
inför folkrepresentationen, åtnjuta densam-
pmas hela förtroende, desto mer ligger det
mig på hjertat att äfven häröfver låta den
plagliga organens röst afgöran.
Dessa högtidliga kungaord, gifna en vecka
efter det konungen, vid den bekanta fanfesten,
både muniligt och genom kungabref och mani-
fester besvurit en konstitutionell styrelseform
med ansvarig minister, bekräftades och stadfä-
stades än ytterligare genom ett kungligt bref
af den 30 Mars, samt ett cirkulär af d. 4 April.
Vallagen af den 8 April, 43, säger: Den
på grund af närvarande lag sammanträ-
dande församling är kallad för att, gemen-
samt med kronan, fastställa den blifvande
statsförfallningen, och utöfva de hittills stän-
derna tillkommande rättigheter, isynnerhet i
fråga om beviljande af skatter och statsan-
slag,. Patentet af den 43 Maj kallar denna
församling att för detta. ändamål sammanträda
i hufvud- och residensstaden Berlin. Dessa
r ENN a aa an nn