i —-——— tt ——— LL — er mar och kan ej önska något bättre än att ständigt förblifva i samma tillstånd. Men att så länge vänta på hans återställande var en ledsam sak för mig och .... Men skatten ficks likväl, allt detta oaktadi? afbröt Le Blond. Abubeker såg på klockan och tecknade till Le Blond att vara tyst och följa sig. Han antände en liten blindlykta och gick några trappsteg utför. Le Blond följde honom, men så öfverväldigad af sömnen, att han ej visste hvad han gjorde, De gingo ett stycke genom skogen tills de kommo till en nedramlad mur. Chaldeern tecknade med fingret att detta vore platsen. Medan han tog fram en bok och begynte läsa derur vid blindlyktans sken, satte sig den uvge mannen på ett fragment af muren för att hvila. Abubeker fortfor att läsa, och Le Blond, oaktadt äfventyrets vigt, hvars bjelte han var, föll mindre hjeltelikt i sömn. DRÖMMEN. När han slutligen uppvaknade från denna oläsliga sömn, var det full dager. Han gnuggade sig i ögonen. Han låg i en praktfull säng, uti en behaglig: skymning, förorsakad af de gröna sidenomhängena. Han drog dessa ät sidan och märkte att han var i ett herrligt rum, hvars väggar voro prydda med de skönaste målningar, mest föreställande Cupidos och andra gudomligheters äfventyr, Som erkände hans välde. Möblerna voro kostbara öfver all beskrifning. På ett bord bredvid sängen var en elegant vas, fylld med nyss plockade rosor. . Le Blond hade någon svårighet att erinra sig allt som händt. Han hade blott ett oreFäteminne af sitt vistande i jagthuset — den allna muren och Abubeker, som läste