i —-——— tt ——— LL —
er
mar och kan ej önska något bättre än
att ständigt förblifva i samma tillstånd. Men
att så länge vänta på hans återställande var
en ledsam sak för mig och ....
Men skatten ficks likväl, allt detta oaktadi?
afbröt Le Blond.
Abubeker såg på klockan och tecknade till
Le Blond att vara tyst och följa sig. Han
antände en liten blindlykta och gick några
trappsteg utför. Le Blond följde honom, men
så öfverväldigad af sömnen, att han ej visste
hvad han gjorde, De gingo ett stycke genom
skogen tills de kommo till en nedramlad mur.
Chaldeern tecknade med fingret att detta vore
platsen. Medan han tog fram en bok och be-
gynte läsa derur vid blindlyktans sken, satte
sig den uvge mannen på ett fragment af mu-
ren för att hvila. Abubeker fortfor att läsa,
och Le Blond, oaktadt äfventyrets vigt, hvars
bjelte han var, föll mindre hjeltelikt i sömn.
DRÖMMEN.
När han slutligen uppvaknade från denna
oläsliga sömn, var det full dager. Han gnug-
gade sig i ögonen. Han låg i en praktfull
säng, uti en behaglig: skymning, förorsakad af
de gröna sidenomhängena. Han drog dessa ät
sidan och märkte att han var i ett herrligt
rum, hvars väggar voro prydda med de skö-
naste målningar, mest föreställande Cupidos och
andra gudomligheters äfventyr, Som erkände
hans välde. Möblerna voro kostbara öfver all
beskrifning. På ett bord bredvid sängen var
en elegant vas, fylld med nyss plockade
rosor.
. Le Blond hade någon svårighet att erinra
sig allt som händt. Han hade blott ett ore-
Fäteminne af sitt vistande i jagthuset — den
allna muren och Abubeker, som läste