mat i fantasiens verld och byggt luftslott al
ljus, der huslig lycka smyckade hvarje vrå med
sina skönaste rosor. Och jag, som så många
andra, har vaknat och lidit vid verklighetens
omutliga, kalla och hårda sanningar. Jag har
sett verlden sådan den är, och funnit den
mycket olik mina drömmars verld. Jag klan-
drar den inte derför, jag säger blott att den
inte behagat mig. Det öfvervägande deri är
egoism, småaktighet och afund; visst fins der
äfven en och annan Jjus fläck; men, — och
min vän teg åter en stund. När min tant
dog, började hon i en annan ton. ÅDsåg
mig verlden för rik och jag fick snart, till och
med i min första, djupa smärta röna verkan
deraf. Jag skall fåfängt försöka att beskrifva
de förföljelser, de småaktiga beräkningar, de
egennyttiga planer, för hvilka jag blef ett mål,
ty du skall veta att min tant uppdragit en sin
gamla vän, en lagman S., att sköta mina affä-
rer och innan sin död (ty han var äldre än
min tant) ställa dem på en redig fot, det vill
säga laga att jag blef myndig och placera min
förmögenhet säkert.
Han hann med möda sluta detta värf, förr
än äfven han lemnade mig.
Jag saknade inte friare. Unga och gamla,
fula och vackra, rika och fattiga öfverbopade
mig med böner från morgon till qväll. Jag
hörde kärleksförklaringar i alla möjliga orda-
lag, och alla lika uppriktiga, Men hvad var
det att förundra sig öfver,, sade win vän med
ett småleende; jag var ju myndig och rik.
Inte nog med dessa förföljelser. Jag hade
vänner och slägtingar med stora familjer. Alla
ville behålla mig i sina hem; man täflade om
att skaffa mig gudöttrar och gusöner, och
att skicka dessa till mig, med ingalunda otyd-