Det har visst icke varit meningen, att tränga allt för hårdt inpå Aftonposten med nyssnämnda fråga; och vi få således i afseende på personen nöjas med den upplysning vi fått: det är ändå något, Eljest hsr en gissning fallit oss in, om icke med ofianämnde ngelska radikaly kunde menas den aktade författaren al f. d. tidningen Vinterbladet, densamme som numera jemväl är medarbetare i Afionposten. Det är neml. allmänt bekant, att vinterbladsmannen är engelsman; så alt säga till nio tiondedelar, och vid allt hvad han skrifver har till bands lärorika exempel och jemförelser från England, ehuru egentligen från dess äldre historia. På honom inträffar dessutom till punkt och pricka Aftonpostens ytirande om sin engelsman, att han i flere år vistats i Sverge. Huruvida han af svenska förhå!landen förstår kanske lika mycket, som en viss tidning,, är svårare att bestämdt afgöra; det beror på hvilken viss tidning här åsyfies; skulle det vara Vinterbladet eller Altonposten, så har saken sin riktighet. Månne vi gissat rätt, eller hurv? Men vi vilje icke drifva nyfikenheten längre angående personens namn, som också kan vara likgiluigt. Hufvudsaken är bär, hvad vi ock förra gången anmärkte, att den ifrågavarande radikalen icke lärer vara någon sådan der oböjlig kamrat, som de svenska radikalerne eller radikalerne i Köpenhamn, och derföre vunnit stort anseende hos Aftonposten. Detta syDes visa au Envglands radikaler få en annav färg när de komma till Sverge, och tilläfventyrs blifva grå, !y uti England sjelf äro radikalerne, sow man vet, verkligen rätt — radikala, ja många af dem till och med värre än radikalerne härstädes. Tilläfventyrs skall läsaren tycka, alt vi redan för länge dröjt vid denva biomständighet i elt yltrande af Afionposten, som i sig sjelf är en fulikomlig bagatell, emedan det visserligen betyder föga eller intet hvad tanka en ej namnyifven person kan hafva yttrat till br Daiman angående det bvilande representationsförslaget, nyss efter sedan det aftemnades till ständerna. Men saken har äfven en annan sida, som tål vid att närmare betraktas. Aftonposten har väl åberopat radika!ens auktoritet för det hvilande representationsförslagets antagande, men på samma gång nämnt, att denna auktoriiet haft nåtskilliga visserligen vigtiga anmärkningar, emot samma förslag. Vore det icke då skäl, att nämna dessa anmärkningar? Kanhända äro de så vigtiga, att de till och med göra antagandet betänkligt? För oss och andra, som ännu icke varit i stånd att bestämma 035 i den vigtiga punkten, om förslaget bör antagas eller förkastas, vore det ganska upplysande att få höra dessa enmärkoingar, ätvensom huruvida hr Dalman instämmer deri. Dessutom bar Aftonposten uti sitt räsonnemang ölver nyssnämnda punkt i förbigående och helt oförmärkt inskjutit ett annat påstå snde, som i och för sig sjelf är af största betydelse, nemligen att det kungliga förslaget är det enda, som f. n. står att i lagenlig ordning erhålla,. Det förtjenar ait väl grarska denna sats. Om f. n.skall betyda: för närvaranden, så bar Aftonposten på visst sätt rätt efier bokstafven, så till vida, att i första hand ingen annan reform än de. kungliga förslagets står till buds. Derför är det också vår önskan och många andras, att man åtminstone måtte få se regeringen sjelf göra hvad den kan för detta förslags genomdrifvande, och att det definitiva beslutet derom må fortskyndas så mycket som möjligt. Att regeringen skulle anse opinionen om förslaget blitva förmånligare genom afgörandets fördröojande ännu i tvenne år, är kuappt troligt; ett sådant dröjsmål är snarare egnadt att väcka den föreställningen, att vederbörande i sjelfva verket äro något när lika nöjde om förslaget går igenom eller icke. Avser Aftonposten åter, all hoppet om en reform på laglig väg skulle vara förbi äfven för framtiden, i fall icke regeringens förslag bifalles, så måste vi protestera emot en sådan åsigt, såsom alltför modlös och misströstande, och säkert innefattande ett stort misstag. Vi förstå till och med knappt meningen dermed. Ämnar t. ex. kanske Aftonposten sjelf, i händelse det kungliga förslaget icke skulle bifalJas, för egen del motarbeta all annan reform, grundad på mera allmänra och jemnlika politiska rättigheter, sådan som t. ex, efter hufvudgrunderna af Norges konstitution eller af det danska förslaget, och tänker hr D. i sådant fall rangera sig på samma linea som de konservativa i Tiden, hellre än att sluta sig till reformvännerna? Det kunna vi aldrig tro, 4:o emedan vi anse hr D. i det hela för en liberal man och 2:o emedan hr D. nyss berömt det -danska konstitutionsförslaget, som äfven, enligt hvad vi hört sägas, skall vara gilladt af den engelska radikalen och några andra hr Dalmans vänner. En upplysniog om allt detta måste vara af vigt för publiken att erhålla. Eller är meningen den att konungen och regeringen, om det hvilande förslaget förkastades, skulle, blott derföre all ett sådant en gång blifvit afgifvet, kunna anses befriadt från att vidare lyssna till natio, . Aa