Det har visst icke varit meningen, att trän-
ga allt för hårdt inpå Aftonposten med nyss-
nämnda fråga; och vi få således i afseende på
personen nöjas med den upplysning vi fått:
det är ändå något, Eljest hsr en gissning
fallit oss in, om icke med ofianämnde ngel-
ska radikaly kunde menas den aktade författa-
ren al f. d. tidningen Vinterbladet, densamme
som numera jemväl är medarbetare i Afionpo-
sten. Det är neml. allmänt bekant, att vinter-
bladsmannen är engelsman; så alt säga till nio
tiondedelar, och vid allt hvad han skrifver har
till bands lärorika exempel och jemförelser
från England, ehuru egentligen från dess äldre
historia. På honom inträffar dessutom till
punkt och pricka Aftonpostens ytirande om
sin engelsman, att han i flere år vistats i Sver-
ge. Huruvida han af svenska förhå!landen
förstår kanske lika mycket, som en viss tid-
ning,, är svårare att bestämdt afgöra; det be-
ror på hvilken viss tidning här åsyfies; skulle
det vara Vinterbladet eller Altonposten, så har
saken sin riktighet. Månne vi gissat rätt, el-
ler hurv?
Men vi vilje icke drifva nyfikenheten längre
angående personens namn, som också kan vara
likgiluigt. Hufvudsaken är bär, hvad vi ock
förra gången anmärkte, att den ifrågavarande
radikalen icke lärer vara någon sådan der oböj-
lig kamrat, som de svenska radikalerne eller
radikalerne i Köpenhamn, och derföre vun-
nit stort anseende hos Aftonposten. Detta sy-
Des visa au Envglands radikaler få en annav
färg när de komma till Sverge, och tilläfven-
tyrs blifva grå, !y uti England sjelf äro radi-
kalerne, sow man vet, verkligen rätt — radi-
kala, ja många af dem till och med värre än
radikalerne härstädes.
Tilläfventyrs skall läsaren tycka, alt vi re-
dan för länge dröjt vid denva biomständighet
i elt yltrande af Afionposten, som i sig sjelf
är en fulikomlig bagatell, emedan det visserli-
gen betyder föga eller intet hvad tanka en ej
namnyifven person kan hafva yttrat till br
Daiman angående det bvilande representations-
förslaget, nyss efter sedan det aftemnades till
ständerna. Men saken har äfven en annan
sida, som tål vid att närmare betraktas. Af-
tonposten har väl åberopat radika!ens auktori-
tet för det hvilande representationsförslagets
antagande, men på samma gång nämnt, att
denna auktoriiet haft nåtskilliga visserligen vig-
tiga anmärkningar, emot samma förslag. Vore
det icke då skäl, att nämna dessa anmärknin-
gar? Kanhända äro de så vigtiga, att de
till och med göra antagandet betänkligt? För oss
och andra, som ännu icke varit i stånd att
bestämma 035 i den vigtiga punkten, om för-
slaget bör antagas eller förkastas, vore det gan-
ska upplysande att få höra dessa enmärkoin-
gar, ätvensom huruvida hr Dalman instämmer
deri.
Dessutom bar Aftonposten uti sitt räsonne-
mang ölver nyssnämnda punkt i förbigående
och helt oförmärkt inskjutit ett annat påstå
snde, som i och för sig sjelf är af största be-
tydelse, nemligen att det kungliga förslaget är
det enda, som f. n. står att i lagenlig ord-
ning erhålla,. Det förtjenar ait väl grar-
ska denna sats. Om f. n.skall betyda: för
närvaranden, så bar Aftonposten på visst sätt
rätt efier bokstafven, så till vida, att i första
hand ingen annan reform än de. kungliga för-
slagets står till buds. Derför är det också vår
önskan och många andras, att man åtminstone
måtte få se regeringen sjelf göra hvad den kan
för detta förslags genomdrifvande, och att det
definitiva beslutet derom må fortskyndas så
mycket som möjligt. Att regeringen skulle
anse opinionen om förslaget blitva förmånligare
genom afgörandets fördröojande ännu i tvenne
år, är kuappt troligt; ett sådant dröjsmål är
snarare egnadt att väcka den föreställningen,
att vederbörande i sjelfva verket äro något när
lika nöjde om förslaget går igenom eller icke.
Avser Aftonposten åter, all hoppet om en
reform på laglig väg skulle vara förbi äfven
för framtiden, i fall icke regeringens förslag
bifalles, så måste vi protestera emot en sådan
åsigt, såsom alltför modlös och misströstande,
och säkert innefattande ett stort misstag. Vi
förstå till och med knappt meningen dermed.
Ämnar t. ex. kanske Aftonposten sjelf, i hän-
delse det kungliga förslaget icke skulle bifal-
Jas, för egen del motarbeta all annan reform,
grundad på mera allmänra och jemnlika poli-
tiska rättigheter, sådan som t. ex, efter huf-
vudgrunderna af Norges konstitution eller af
det danska förslaget, och tänker hr D. i så-
dant fall rangera sig på samma linea som de
konservativa i Tiden, hellre än att sluta sig
till reformvännerna? Det kunna vi aldrig tro,
4:o emedan vi anse hr D. i det hela för en
liberal man och 2:o emedan hr D. nyss be-
römt det -danska konstitutionsförslaget, som
äfven, enligt hvad vi hört sägas, skall
vara gilladt af den engelska radikalen och
några andra hr Dalmans vänner. En upp-
lysniog om allt detta måste vara af vigt
för publiken att erhålla. Eller är meningen
den att konungen och regeringen, om det hvi-
lande förslaget förkastades, skulle, blott derföre
all ett sådant en gång blifvit afgifvet, kunna
anses befriadt från att vidare lyssna till natio-
- , . Aa