eget befäl, utan af den civila styrelsen. Det är friI hetens högre intresse, som fordrar denna garanti, r ett icke blifva eftersatt för allmänna säkerhetens vårdande. . Eo innehafvare af civil myndighet, som !g icke glömmer denna .regel, kan ej önska att se sin verkningskrets upptagen af den väpnade styrkans!s befäl, Sådana har jag funnit de försvarsskäl, på hvilka mia motpart tror sig befogad att fråga, hvad annat som återstår af mina påståenden i denna del, ) än mitt ganska öppna medgifvande, att det var hr, frih. Sjrecg:, ortens ankomst, som räddade. den person, emot hsars bostad våldet föröfvades, ifrån att falla i den vildsinta hopens bänder.. För min del återfinner jag intet annat af hr friherrens ifrågaställda förfarande klanderfritt återstå, än detta, som han uträttade, när han omsider infann sig, der bans pligt kallade honom. Det är icke till pris, för denna sin handling, som han bordt vänta sig ett åtalvp. Att han dervid användt all möjlig i skyndsamhet, icke ett enda ögonblick betänkt sig. på hvad han bade att göran, är utan tvifvel en, bandling, hvaraf hr friherren skördar tilifredsstäl-!, lelsen af uppfylld pligt, men som, då dea ej kunnat underlåtas utan öfverträde!se af pligt. säkert ej, heller kan räknas till en förtjenst, hvars pris skulle!, kunna blifva någon eftergift af åsidosatta styldig-, heter. 4 I den återstående frågan om oroligheternas fort-s sättande på Norrmalm, efter det de upphört i Storkyrkobrinken, har jag yttrat, det anledning ej saknades att förutse behofvet af vidaträcktare försyarsanstalter till ordningens bevarande; och detta ytt-! rande är af hr friherre Sprengtporten så fattadt, som skulle jag trott honom böra förutse, det fönsterinslagningar skulle komma att fortsärtes å Norrmalm hos de personer, som sedermera blefvo föremål för väldetv. Så vidt denna uppfattning icke; är trogen, lärer den ej heller. böra bekymra mig. Sjelt har jag ingen annan tillämpning gjort af det! förutseende jag bragt i fråga, än att jag trott redan före utbrottet anstalt hafva bordt vara fogad, att af hufvudstadens garnisoa en mot behofvet svarande styrka stått färdig att utan dröjsmål stälias till motvärn på de punkter, genom hvilkas bevakande oroligheternes vidare utbredande lättast kunde förebyggas. Hvad detta betyder, derpå lärer man svårligen kunna misstaga sig. Fråga är icke om de personer, som sedermera blefvo föremål för våldet, eller om deras boningars bevakande, utan fråga är om de punkter, genom hyilkas bevakning oroligheternas utbredande kunde förebyggas. Då jag föreställt mig, att efter första utbrottet, ochi innan oroligheterna utbredde sig till nya anfallspunkter, äfven en icke förut uppbadad militärstyrka kunnat hinna reqvireras och framrycka till de ställen der den behöfdes; bar jag härunder icke h.ft annan mening, än den orden uttrycka, eller. på något sätt antydt, att de ställen, der våldsamheterne föröfvades, skulle varit förut bekanta. Ehuru behofvet der ej visade sig förr, an vid dessa! våldsambeters utbrott; voro dock andra ställen, der truppers användande behöfdes till dessa uppträdens förebyggande, redan utmärkta så tidigt, att truppernas framskaffande till dessa ställen kunde i rättan tid medhinrcas. Men i brist af allt förutseende i denna väg, kunde väl åtminstone för säkert an-) tagas, att den sammanskockade folkmassans omgifvande på flera sidor med krigsfolk skulle medfört: den fördelen, att man kunnat i hvarje rigtning följa massans rörelser, och i det närmaste förekomj ma henne, hvart helst hon vände sig, eller åtmin-, stone omedelbarligen efter hvarje anfall den för, sökte, fördrifva henne från anfallspunkten, och lemna denna punkt beböfligt skydd. j Härtill var således icke af nöden, att bland del. rop och fordringar, som hr friherre Sprengtporten!! denna afton hörde från folkmassorna, förmärka någon yttrad ovilja emot en enda al de uppgifna per; a AL I -—oc jue RA sonernan, (hos hvilken fönstren inslogos); och jag kan föga tvifla, att genom skickligt bruk af militäriska rörelser på det här antydda sätt (eller än bättre på något annat fördelaktigare, som jag, i brist af sakkunskap, ej kan uttänka), största delen af den åverkan på fönster, som denna afton föröf vades, skulle uteb!ivit. Jag nekar härmed icke vanskligheten att genom användande af trupp kunna nog tidigt förekomma fönsters ingående; och jag har hvarken yttrat eller antydt på, att säkerhetsvakter kunnat placeras framför enskilda personers hus till förekommande af deras fönsters inslagning. Jag medgifver allt, hvad hr friherren anförer om bvolämpligheten, ja förhatligheten af att, utan requisition af egaren, utmärka vissa hus såsom förmodade föremål för mängdens evilja; om Stockholms garnisons otillräcklighet och de alltför mänga vigtiga punkter, den har att bevaka, för att kunna splittras och användas till en mängd detacherivgar; om upprepade fönsterinslagningar, som i Stockholm, i anseende till dess gators sammanlagda längd af icke mindre än 40 svenska mil, icke kunnat förekommas vid åtskilliga tillfällen under särskilda styrelser; om omöjligheten af någon nog talrik bevakning, för att hejda sådana yttringar af enskild hämnd eller politisk förföljelse, som lika väl kunna vara några få personers verk i ett ögonblick, då de se sig obemärkta, som en tygellös folkbops, innan den ännu hunnit hejdas; ändtligen om oskäligheten att af embetsmän fordra, att de såväl till uppkomst som följder skola i deras aflägsnaste utgreningar kunna genomskåda hvarje brottslig afsigt, som-uppreser sig mot samhällsfreden, ellet att i en orolig tid, under hvilken anspråken på deras pligtkänsla och sjelfförsakelse icke sällan sträckas till sina yttersta gränser, göra dem ansvarige: för alla möjligen icträffade oordningar, hvilka icke sällan uppkomma ur förhållanden, uppå hvilka de inom sin verkningskrets icke kunna utöfva något inflytander. Men så villigt jag instämmer i alla dessa sanbingar, så litet kan jag förebrå mig att bafva i mina anmärkningar öfverträdt dem, och så litet finner jag mig med dem komma istrid vid dessa anmärkningars fullföljande. I afseende på behofvet af stor militärstyrka och garnisonens otillräcklighet, tror jag genom hvad jag Dyss anfört vara tydligt, att för de rörelser, jag antydt, jag icke förutsatt. användaiog af större styrka, än som flerdubbelt funnits i garnisonen att tillgå. Hvad åter beträffsr möjligheten att fullkomligt uppnå ändamålet, förebygga fönstrens inslående; så har jag aldrig förblandat frågan om fullkomlig framgång med den om pligten att för ändamålet göra, hvad göras kan. — Jag har således ej heller fordrat, att vid titfallet alla fönsterrutor skolat ovilkorligen räddas. Men om allt möjligt nit för fullgörande af pligter och all dervid använd omtanka och skicklighet knappast någonsin kunna försäkra om fullständigt frambringande af.den verkan, som åsyftas: skulle man väl dermed vilja bevisa, att allt bemödande för ändamålet är förgäfves? Om ej allt kan vinnas; så får ju icke derföre allt försummas. Och aunorlunda kunde val ej heller förhålla sig med an1 er Av