eget befäl, utan af den civila styrelsen. Det är fri- I
hetens högre intresse, som fordrar denna garanti, r
ett icke blifva eftersatt för allmänna säkerhetens
vårdande. . Eo innehafvare af civil myndighet, som !g
icke glömmer denna .regel, kan ej önska att se sin
verkningskrets upptagen af den väpnade styrkans!s
befäl,
Sådana har jag funnit de försvarsskäl, på hvilka
mia motpart tror sig befogad att fråga, hvad an-
nat som återstår af mina påståenden i denna del, )
än mitt ganska öppna medgifvande, att det var hr,
frih. Sjrecg:, ortens ankomst, som räddade. den
person, emot hsars bostad våldet föröfvades, ifrån
att falla i den vildsinta hopens bänder.. För min
del återfinner jag intet annat af hr friherrens ifrå-
gaställda förfarande klanderfritt återstå, än detta,
som han uträttade, när han omsider infann sig, der
bans pligt kallade honom. Det är icke till pris,
för denna sin handling, som han bordt vänta sig
ett åtalvp. Att han dervid användt all möjlig i
skyndsamhet, icke ett enda ögonblick betänkt sig.
på hvad han bade att göran, är utan tvifvel en,
bandling, hvaraf hr friherren skördar tilifredsstäl-!,
lelsen af uppfylld pligt, men som, då dea ej kunnat
underlåtas utan öfverträde!se af pligt. säkert ej,
heller kan räknas till en förtjenst, hvars pris skulle!,
kunna blifva någon eftergift af åsidosatta styldig-,
heter. 4
I den återstående frågan om oroligheternas fort-s
sättande på Norrmalm, efter det de upphört i Stor-
kyrkobrinken, har jag yttrat, det anledning ej sak-
nades att förutse behofvet af vidaträcktare försyars-
anstalter till ordningens bevarande; och detta ytt-!
rande är af hr friherre Sprengtporten så fattadt,
som skulle jag trott honom böra förutse, det fön-
sterinslagningar skulle komma att fortsärtes å Norr-
malm hos de personer, som sedermera blefvo före-
mål för väldetv. Så vidt denna uppfattning icke;
är trogen, lärer den ej heller. böra bekymra mig.
Sjelt har jag ingen annan tillämpning gjort af det!
förutseende jag bragt i fråga, än att jag trott redan
före utbrottet anstalt hafva bordt vara fogad, att af
hufvudstadens garnisoa en mot behofvet svarande
styrka stått färdig att utan dröjsmål stälias till mot-
värn på de punkter, genom hvilkas bevakande orolig-
heternes vidare utbredande lättast kunde förebyg-
gas. Hvad detta betyder, derpå lärer man svårli-
gen kunna misstaga sig. Fråga är icke om de per-
soner, som sedermera blefvo föremål för våldet,
eller om deras boningars bevakande, utan fråga är
om de punkter, genom hyilkas bevakning orolighe-
ternas utbredande kunde förebyggas.
Då jag föreställt mig, att efter första utbrottet,
ochi innan oroligheterna utbredde sig till nya an-
fallspunkter, äfven en icke förut uppbadad mili-
tärstyrka kunnat hinna reqvireras och framrycka
till de ställen der den behöfdes; bar jag härunder
icke h.ft annan mening, än den orden uttrycka,
eller. på något sätt antydt, att de ställen, der våld-
samheterne föröfvades, skulle varit förut bekanta.
Ehuru behofvet der ej visade sig förr, an vid dessa!
våldsambeters utbrott; voro dock andra ställen, der
truppers användande behöfdes till dessa uppträdens
förebyggande, redan utmärkta så tidigt, att trup-
pernas framskaffande till dessa ställen kunde i rät-
tan tid medhinrcas. Men i brist af allt förutseende
i denna väg, kunde väl åtminstone för säkert an-)
tagas, att den sammanskockade folkmassans omgif-
vande på flera sidor med krigsfolk skulle medfört:
den fördelen, att man kunnat i hvarje rigtning
följa massans rörelser, och i det närmaste förekom- j
ma henne, hvart helst hon vände sig, eller åtmin-,
stone omedelbarligen efter hvarje anfall den för- ,
sökte, fördrifva henne från anfallspunkten, och lemna
denna punkt beböfligt skydd. j
Härtill var således icke af nöden, att bland del.
rop och fordringar, som hr friherre Sprengtporten!!
denna afton hörde från folkmassorna, förmärka nå-
gon yttrad ovilja emot en enda al de uppgifna per-
;
a
AL I
-—- oc jue RA
sonernan, (hos hvilken fönstren inslogos); och jag
kan föga tvifla, att genom skickligt bruk af mili-
täriska rörelser på det här antydda sätt (eller än
bättre på något annat fördelaktigare, som jag, i
brist af sakkunskap, ej kan uttänka), största delen
af den åverkan på fönster, som denna afton föröf
vades, skulle uteb!ivit. Jag nekar härmed icke
vanskligheten att genom användande af trupp
kunna nog tidigt förekomma fönsters ingående;
och jag har hvarken yttrat eller antydt på, att
säkerhetsvakter kunnat placeras framför enskilda
personers hus till förekommande af deras fönsters
inslagning. Jag medgifver allt, hvad hr friherren
anförer om bvolämpligheten, ja förhatligheten af att,
utan requisition af egaren, utmärka vissa hus så-
som förmodade föremål för mängdens evilja; om
Stockholms garnisons otillräcklighet och de alltför
mänga vigtiga punkter, den har att bevaka, för att
kunna splittras och användas till en mängd deta-
cherivgar; om upprepade fönsterinslagningar, som
i Stockholm, i anseende till dess gators samman-
lagda längd af icke mindre än 40 svenska mil,
icke kunnat förekommas vid åtskilliga tillfällen un-
der särskilda styrelser; om omöjligheten af någon
nog talrik bevakning, för att hejda sådana yttrin-
gar af enskild hämnd eller politisk förföljelse, som
lika väl kunna vara några få personers verk i ett
ögonblick, då de se sig obemärkta, som en tygel-
lös folkbops, innan den ännu hunnit hejdas; ändt-
ligen om oskäligheten att af embetsmän fordra,
att de såväl till uppkomst som följder skola i de-
ras aflägsnaste utgreningar kunna genomskåda hvar-
je brottslig afsigt, som-uppreser sig mot samhälls-
freden, ellet att i en orolig tid, under hvilken an-
språken på deras pligtkänsla och sjelfförsakelse icke
sällan sträckas till sina yttersta gränser, göra dem
ansvarige: för alla möjligen icträffade oordningar,
hvilka icke sällan uppkomma ur förhållanden, uppå
hvilka de inom sin verkningskrets icke kunna ut-
öfva något inflytander.
Men så villigt jag instämmer i alla dessa sanbin-
gar, så litet kan jag förebrå mig att bafva i mina
anmärkningar öfverträdt dem, och så litet finner
jag mig med dem komma istrid vid dessa an-
märkningars fullföljande. I afseende på behofvet
af stor militärstyrka och garnisonens otillräcklig-
het, tror jag genom hvad jag Dyss anfört vara tyd-
ligt, att för de rörelser, jag antydt, jag icke förut-
satt. användaiog af större styrka, än som flerdub-
belt funnits i garnisonen att tillgå. Hvad åter be-
träffsr möjligheten att fullkomligt uppnå ändamå-
let, förebygga fönstrens inslående; så har jag al-
drig förblandat frågan om fullkomlig framgång med
den om pligten att för ändamålet göra, hvad göras
kan. — Jag har således ej heller fordrat, att vid
titfallet alla fönsterrutor skolat ovilkorligen räd-
das. Men om allt möjligt nit för fullgörande af
pligter och all dervid använd omtanka och skick-
lighet knappast någonsin kunna försäkra om full-
ständigt frambringande af.den verkan, som åsyftas:
skulle man väl dermed vilja bevisa, att allt bemö-
dande för ändamålet är förgäfves? Om ej allt kan
vinnas; så får ju icke derföre allt försummas. Och
aunorlunda kunde val ej heller förhålla sig med an-
1 er Av