——s—!vmmee2IS-——
gor i båf, än kastade hon boll, och under allt
detta pratade hon som elt tolf års barn skulle
gjort, (ett virrvarr af barssligheter och galna
ideer). Hennes dotter satt stel och död och
tycktes ej höra ett ord. Sedan den lifliga frun
på detta sätt fortsatt en stund, slog bon sig
bastigt ned vid fortepianot och spelade en vals
och en polka. pMin Gudp, sade hon afbry-
tande, jag tror att Ebba inte ännu spelat i
dagp.
Klockan är inte tolf ännv, sade träbilden,
i det hon långsamt upplyfte bufvudet och såg
på pendylen som hängde öfver soffan.
- Ja, men just på stundenn, svarade moåren.
Spela nu snällt, jag får lof ait kläda mig li-
tet till middagenn, och med en artig ursäkt åt
mig, försvann bon hastigt genom en sidodörr.
— Klockan slog tolf. Vid dess sista slag steg
dena unga flickan upp, lade tyed pedantisk or-
dentlighet ihop sitt arbete, neg för mig och
had om ursäkt att hon var nog ohöflig att
vända mig ryggen, och satte sig ned att spela.
Hon räknade bladen i cn tjock notbok, vek ett
veck der bon borde sluta och började de svå-
raste mest halsbrytande eller finge: brytande löp:
ningar och grannlåter, under det bon med !o-
ten angaf takten,
Jag smög mig sakta ut och gick på mins
rum, Efter ett par timmar börde jag herrarnps
hemkomme, jag klädde mig i hast och infann
mig i salongen en stund efter de andra.
Vid fönstret stod värdinnan utstyrd i ljus-
blått siden, en spetsmantill och bart hår. Hor