FOÖRSVARSLOSHETS-LAGSTIFTNING OCH
KORREKTIONSANSTALTER I SVERIGE.
Vi hafva förut omnämnt ett arbete, utgilvet
af notarien vid fångvårdsstyrelsen, hr C. OQO.
Brink, kalladt: Historisk öfversigt af fän-
gelsesystemerna, samt svenska lagstiftningen
rörande fängelsernan Vid deita tillfälle lof-
vade vi återkomma till ifrågavarande intressanta
skrift och derur meddela några utdrag. Då
vi nu efter riksdagens slut kunna disponera
det nödiga utrymmet för uppfyllandet af deita
löfte till publiken, meddela vi med nöje nedan-
stående upplysande bidrag till vårt fångvårds-
väsendes historia.
Det är tid att detta vigtiga ämne icke längre
hålles uti ett mystiskt skumresk; det är af vigt
att allmänheten sättes i tillfälle att bedöma
halten af sådana läror, som på nyss slutade
tiksmöte sökt göra sig gällande och funnit flera
förespråkare dels på riddarhuset uti hrr Rääf
: konsorter, dels i bondeståndet. uti ett par
ledamöter, som utmärkt sig för en ensidig och
inskränkt uppfattning af kriminallagstiftningens
principer i allmänhet. Man her, till det nit-
tonde seklets blygd, och till föga beder för
vårt svenska riddarhus bumanitet, hört drako-
niska principer lofordas från lagstiftarebänken
af. män, som stå i spetsen för: en. politisk frak-
tiop;! och den maskstungna vishet, som åberopat
urminnes bäfd för att åskådliggöra behofvet att
i medlet af det nittonde seklet stå på samma
humanistiska ståndpunkt. i lagstiftningsväg, som
för ett årtusende tillbaka, har blifvit begärligt
omfattad af hågra medlemmar af bondeståndet,
hvilket stånd dock djupast borde känna behof-
vet af en human, så väl lagstiftning som lag-
skipning.
Detta vare sagdt i förbigående, såsom stå-
ende i nära sammanhang med det ämne, hvar-
om: här egentligen är fråga. Ionan allmänna
opinionen hunnit göra sig förtrolig med inte-
riören af vårt fångvårds- och försvarslöshets-
väsende i dess närvarande skick, samt deref-
ter till opartisk granskning företagit de försla-
ger till förbättriog och förenkling, som stå i
sammanhang med det nya kriminsllagförslaget,
kan man ej vänta sig några bättre resultater,
än de, hvarom de digra riksdagsprotokollen
bära vittne.
Ifrågavarande arbete bar förtjensten att oväl-
digt uppdraga en trogen teckning af de insti-
tutioner, hvilkas häfd kommit hr Rääf att på
förhand fälla saknadens tårar. Man skall der-
uti finna tillräckliga bevis för den oförgängliga
sannibgen, att äfven det yppersta med tiden
blir gamrhålt och odugligt, samt att ingenting
är otacksammare än att lappa och skårfva klu!
på klut. Herr Rääf äskar spöpålen och
lappverken såsom heliga reliker från en förflu-
ten tid, hvilka böra värnas, så ett de ej ohel-
gas äftidens: reförrölusta; det är derföre min-
dre troligt, att upplysningen om sanna ställ.
ningen, hos honom och; likatänkande, kan ver.
ka en förändrad öfvertygelse, Men den stiors
allmänheten, som ej förstår sig särdeles på re-
liker, törde se, saken med fördomsfriare ögon.
Utdraget. följer:
Försvarslöshets-lagstiftmingen är en egenhet
i svenska lagarne, hvilken saknar motstycke ji
andra länders polisförfattningar. Vi hafva re-
dan nämnt, alt.den är gammal, Landslagen
af år 1449 ålägger alla dem, som hafva min
dre än .5 marker i förmögenhet, att toga års-
tjenst, Hvilket stadgande åer är hämtadt ui
Södermanlandslagen, och Sladslagen upprepa!
samma lagbud.— Laga försvar nämnes först
adeliga privilegierna af, år. 4369. Under 4
och 18:e seklet hafva många. th: slrängaför.
Hattningar ji: berörde afseende blifvit utfärdade
hvilka här ej är tillfälle att gehomgaå,-- V
vilja blott säga något om dem, som tillhöra vår
tid. Enligt den vi nämnt af år 1835, menas