byar, för att uppgräfva den till större delen igen-
fyllda brunnen; men allt försök dertill misslycka-
des, derföre att man ej vågade gräfva för nära den
verkställda öppningen, af fruktan att det minsta in-
träffande ras skulle ögonblickligt hafva qväft solda-
ten. Vidare anställdes försök att medelst genom-
gräfvande af en backe bilda sig en mina på sidar
till soldaten. Vid middagstiden den 26 utsände:
budkaflar till de flesta af distriktets socknar, at
med ytterligare en man på hvarje matlag förstärks
det redan tillstädesvarande manskapet. Gräfninger
fortsattes till kl. 42 på natten, men måste då af.
stanna, i anseende till mörkret och fruktan at
ånyo åstadkomma ras.
Den 27 på f. m. arbetade 450 personer oupphör-
ligt på fortsättningen af gräfningen, utan att hinna
så djupt, att någon möjlighet för soldatens räd-
dande var att förvänta.
Kl. 42 på dagen var soldaten nära utmattad, mer
kunde, ehuru med svag stämma, besvara de till ho-
nom från öppningen ställda frågor.
Flera gånger försökte man att, medelst anbrin-
gande af tåg om lifvet under soldatens armar, draga
honom upp ur brunnen; men emedan benen kom:
mit att i en krokig ställning blifva inklämda om en
nedsatt stege samt underlifvet och låren kommit at!
förblifva i en motsatt sned riktning mot en i brun-
nen befintlig stock, måste med denna åtgärd af.
stås, emedan soldaten, under hjertslitande jemmer-
rop, förklarade, att om man fortsatte hissningen,
blefve han sliten i stycken.
Genom ett ihärdigt arbete af 200 man, som i
tur efter hvarandra oupphörligt gräfde, lyckades del
ändtligen samma dag eller den 27 kl. 8 e. m. att
befria soldaten. Han upptogs med lifvet; men detta
skedde med största lifsfara för de personer, som i
brunnens botten gjorde honom fri. Tvenne sär-
skilda gånger, under det man efter ett otroligt ar-
bete, kommit så djupt med gräfningen som erfor-
drades för att kunna lossa benen på honom, in-
träffade större jordras, hvaraf icke blott soldaten.
utan äfven de personer, som voro i botten syssel-
satta med gräfningan, ånyo öfverhöljdes af jordre-
set, hvilket gjorde hela den arbetande personalen
alldeles bestört och förtviflad, så att med gräfnin-
gen nära nog måste upphöras, intilldess det lycka-
des några beslutsamma personer, att åter nedgå i
brunnen och få soldaten lös.
I 53 timmar hade han således på 48 alnars djup
suttit fast i brunnen och ehuru han vid upphemt-
ningen befunnits särdeles svag och utan förmåga
att kunna gå, så, enär han genast erhöll fullkomlig
läkarevård, har man all amledning hoppas hans fuil-
komliga vederfående.
Alla i hela distriktet, som kuonat arbeta, ha del-
tagit i gräfningen, och folket visade en berömvärd
beredvillighet att komma den nödställde till und-
sättning, utom hvilken det säkert icke lyckats att
rädda soldatens lif. — Många voro de, som ut-
märkte sig genom raskhet, beslutsamhet och djerf-
het, och bland dem, som synnerligast bidrogo att
rädda den olycklige, nämnas soldaterna Strand,
Knopp och Svan samt garfvaren Florell i Sköfde
och Johannes Borg i Sörpe, utom många andra.
Konungens befallningshafvande har, med anled-
Ning af dessa sistnämndas visade rastlöshet och oför-
skräckthet, i underdånighet hos Kongl. Maj:t an-
mält dem till erhållande af lämplig belöning.s
mee ra L,
