byar, för att uppgräfva den till större delen igenfyllda brunnen; men allt försök dertill misslyckades, derföre att man ej vågade gräfva för nära den verkställda öppningen, af fruktan att det minsta inträffande ras skulle ögonblickligt hafva qväft soldaten. Vidare anställdes försök att medelst genomgräfvande af en backe bilda sig en mina på sidar till soldaten. Vid middagstiden den 26 utsände: budkaflar till de flesta af distriktets socknar, at med ytterligare en man på hvarje matlag förstärks det redan tillstädesvarande manskapet. Gräfninger fortsattes till kl. 42 på natten, men måste då af. stanna, i anseende till mörkret och fruktan at ånyo åstadkomma ras. Den 27 på f. m. arbetade 450 personer oupphörligt på fortsättningen af gräfningen, utan att hinna så djupt, att någon möjlighet för soldatens räddande var att förvänta. Kl. 42 på dagen var soldaten nära utmattad, mer kunde, ehuru med svag stämma, besvara de till honom från öppningen ställda frågor. Flera gånger försökte man att, medelst anbringande af tåg om lifvet under soldatens armar, draga honom upp ur brunnen; men emedan benen kom: mit att i en krokig ställning blifva inklämda om en nedsatt stege samt underlifvet och låren kommit at! förblifva i en motsatt sned riktning mot en i brunnen befintlig stock, måste med denna åtgärd af. stås, emedan soldaten, under hjertslitande jemmerrop, förklarade, att om man fortsatte hissningen, blefve han sliten i stycken. Genom ett ihärdigt arbete af 200 man, som i tur efter hvarandra oupphörligt gräfde, lyckades del ändtligen samma dag eller den 27 kl. 8 e. m. att befria soldaten. Han upptogs med lifvet; men detta skedde med största lifsfara för de personer, som i brunnens botten gjorde honom fri. Tvenne särskilda gånger, under det man efter ett otroligt arbete, kommit så djupt med gräfningen som erfordrades för att kunna lossa benen på honom, inträffade större jordras, hvaraf icke blott soldaten. utan äfven de personer, som voro i botten sysselsatta med gräfningan, ånyo öfverhöljdes af jordreset, hvilket gjorde hela den arbetande personalen alldeles bestört och förtviflad, så att med gräfningen nära nog måste upphöras, intilldess det lyckades några beslutsamma personer, att åter nedgå i brunnen och få soldaten lös. I 53 timmar hade han således på 48 alnars djup suttit fast i brunnen och ehuru han vid upphemtningen befunnits särdeles svag och utan förmåga att kunna gå, så, enär han genast erhöll fullkomlig läkarevård, har man all amledning hoppas hans fuilkomliga vederfående. Alla i hela distriktet, som kuonat arbeta, ha deltagit i gräfningen, och folket visade en berömvärd beredvillighet att komma den nödställde till undsättning, utom hvilken det säkert icke lyckats att rädda soldatens lif. — Många voro de, som utmärkte sig genom raskhet, beslutsamhet och djerfhet, och bland dem, som synnerligast bidrogo att rädda den olycklige, nämnas soldaterna Strand, Knopp och Svan samt garfvaren Florell i Sköfde och Johannes Borg i Sörpe, utom många andra. Konungens befallningshafvande har, med anledNing af dessa sistnämndas visade rastlöshet och oförskräckthet, i underdånighet hos Kongl. Maj:t anmält dem till erhållande af lämplig belöning.s mee ra L,