och den vet jag är rolig. Har Karin varit på
spektaklet förr?
Nej min sann,, sade fru Christina, adet
skall bli en fröjd för henne; men söta Lotta
säg oss för all del hur vi ska vara klädda:
Du får lof att se på hvad vi ha att styra ut
oss med.n
Ja, det är visst inte alldeles som här bru-
kas,, sade Lotta bekymrad vid mönstringen uf
de hederliga kapporna och de urmodiga hat-
tarne; men hattarna kan man taga af sig och
kapporna syns så litet.n
Karin sprang oupphörligt och såg på mo-
ster Lottas lilla bordstudsare och vände på en
liten sjalett, som skulle smycka hennes hals.
Ändiligen voro alla utrustade, prostinnan med
affisch, äpplen och bakelse i piraten, och nu
tågade man af.
En darrning öfverföll Karin vid anblicken
af alla dessa ljas och alla dessa menniskor,
det grep henne en åtrå att vända om och
springa hem, men vid mosterns manande röst
lyftade hon okonstlädt upp klädningen och
klef raskt öfver första bänken Plogen, Prost-
innan; som kände till att man ej behöfde klifva
på det sättet, visade sin syster mekaniken med
bänken; och snart var sällskapet placeradt,
moster sLotta satt bredvid Karin för att gifva
henne: !dezupplysningar hon kunde önska, och
Karin sparade ej på frågor. Hennes med klip-
piogshavdske beväpnade band pekade oför-
skfäckt i alla riktningar, med högljudda och
okonstlade spörsmål. På prostinnans förma-
ning att inte tala så högt sänkte väl Karin rö-
sten, men blickar och gester talade lika tydligt
och vände tjogtals ögon på henne, och drogo
ssangen mun till ett leende;