och den vet jag är rolig. Har Karin varit på spektaklet förr? Nej min sann,, sade fru Christina, adet skall bli en fröjd för henne; men söta Lotta säg oss för all del hur vi ska vara klädda: Du får lof att se på hvad vi ha att styra ut oss med.n Ja, det är visst inte alldeles som här brukas,, sade Lotta bekymrad vid mönstringen uf de hederliga kapporna och de urmodiga hattarne; men hattarna kan man taga af sig och kapporna syns så litet.n Karin sprang oupphörligt och såg på moster Lottas lilla bordstudsare och vände på en liten sjalett, som skulle smycka hennes hals. Ändiligen voro alla utrustade, prostinnan med affisch, äpplen och bakelse i piraten, och nu tågade man af. En darrning öfverföll Karin vid anblicken af alla dessa ljas och alla dessa menniskor, det grep henne en åtrå att vända om och springa hem, men vid mosterns manande röst lyftade hon okonstlädt upp klädningen och klef raskt öfver första bänken Plogen, Prostinnan; som kände till att man ej behöfde klifva på det sättet, visade sin syster mekaniken med bänken; och snart var sällskapet placeradt, moster sLotta satt bredvid Karin för att gifva henne: !dezupplysningar hon kunde önska, och Karin sparade ej på frågor. Hennes med klippiogshavdske beväpnade band pekade oförskfäckt i alla riktningar, med högljudda och okonstlade spörsmål. På prostinnans förmaning att inte tala så högt sänkte väl Karin rösten, men blickar och gester talade lika tydligt och vände tjogtals ögon på henne, och drogo ssangen mun till ett leende;