så att Rätten måste skrida till omröstning, efter hvilken dess närvarande ledamöter yttrade sig som följer: Notarien Blachet: Då sedan Rättens förra beslut öfver Engströms och Meurlings begäran att komma på fri fot, ransakningen nu en längre tid fortskridit, utan att aktor mot dessa tilltalade framställt någon vidare bevisning, och aktor icke heller i dag, hörd öfver deras ytterligare framställning härom, jens kucnat mot Engström och Meurling uppgifva någon sådan, anser jag för min del, i betraktande ar hvad hitintills emot Engström och Meurling inlupit, dem böra tillåtas att hädanefter under ransakningen få vistas på fri fot; med föreläggande likväl, att om de från staden sig begifva, eller på kallelse sig icke genast inställa, de åter komma att i häkte insättas. a Primariekämnären Lindström: Afven i fråga om Engström och Meurling åberopar jag de skäl jag uttalat för min mening om tilltalade Lenbolms frigifvande ur häktet; hvarföre jag. med anledning af kongl. hofiättens utslag rörande glasmästaren Booberg, för min del anser det icke kunna förvägras Engström och Meurling att nu mera varda utur häktet endtledigade; och förenar jag mig med notarien Blachet i afseende å föreläggandet för dem i händelse de begifva sig från staden, eller ej på kallelse sig infinna. Ordföranden hr rådman Alexanderson: Lika liItet som förut, då kämnersrätten afslagit Engströms och Meurlings äskade frigifvande ur häktet, kan jag nu för bifall dertill finna skäl, enär, efter föreIgångne afslag, åtminstone icke några för Engström och Meurling mildrande omständigheter förekommit, utan, i målets ännu oafslutade skick, aktor, med öppen ytterligare bevisniogsrätt, frigifvandet fortfarande bestridt. Till följd af denna omröstning, afkunnades det beslut, att tilltalade skomakaregesällen Engström och tunnbindarelärlingen Meurling skulle, derest annat hinder icke möter, genast utur häktet lösgifvas, med föreständigande awt vid kallelse sig hos rätten infinna, vid äfventyr, att annars blifva i häkte åter insatte.