s dess run. Bestämmes genom födelsen: att följaktligen mojordfästad i hela Tyskland; det konstitutionella konungadömet, den lagbundna monarkien med demokratiska institutioner skall intaga Högra sidan af de konstitutionella invänder mot republikanismen, att den konstitutionella monarkien blott deruti skiljer sig från republiken, ait, uti den sistnämnde, statens öfverhufvud väljes, uti den förstnämnde deremot narkien har den stora fördelen att bespara staten alla de skakningar, de ärelystna sträfvanden och agitationer, som äro oskiljaktiga från de, efter korta mellanskof, förekommande salen af öfverhufvud. Genom detta erkännande uppgifves således, äfven af denna sida, furstendömet med Guds nåde. Men huru hänger härmed tillhopa? Ungefär som med många andra likartade frågor. Der hvarest furstemakten var ärftlig, och således födelsens slump bestämde fursten, der kallade Big furstarne, i motsats till de genom val uttig och hindersom institution, och gladde sig första franska revolutionen, som spred sitt insedde öfverhufvud i staten, furstar Dei gratia, par la gråce de Dieu. Sednare tillegmade sig äfven valmonarker detta epithet. Men att fursten, antiogen han var vald ellerarffarste, kunde göra allt hvad han för godt funne, derpå tänkte ännu ingen, hvarken i Tyskland eller Europas öfriga länder. Furstarne bade blott fullt begränsade rättigheter, vid sidan af hvilka stodo ständernas rättigbeter, som voro ganska vidsträckta. Då uppkom bruket af den romerska lagen sådan den varit redigerad under kejsar Justitian, fem århundraden efter Kristi födelse, vid en tid då den utbildade asiatiska despotismen herrskade i -det byzantinskt-romerska riket. Lärorna: princeps legibus solutusn, fursten är ej bunden af lagarne, och qvod principi Placuit, !cgis habet vigoremn, hvad som behagar fursten har laga kraft; vidare: furstens ställning som en österländsk despot, sådan densamma biifvit utbildad i Rom och Byzantium; ministrarves furstelika ställning ; de barbariska, frihetsmördande åsigterna om meajestätsförnärmelse; kronans skatteprivilegier : allt detta blef nu, jemte andra romerska lagstiftningsprinciper, adopteradt till följd af furstarnes maktbegär. I Frankrike och Spanien lyckades det först att med blodsutgjutelse och våld införa absolätismen. I England blef detta förgäfves försökt: Stuartarna gingo under vid försöket. Men i Tyskland antogo furstarne öfverallt den franska despotismen till mönster. Då landtständerna allt mer och mer förstelnade i slendrianen, att skydda de gynnade ståndens priYilegier och sätta sig emot alla åtgärder, som ledde till samhällets gemensamma bästa: så såg folket uti dem -blott en, för dess välfärd onytåt inskränkanudet af deras makt, På detta sätt rundade den store kurfursten, konung Fredrik Wilhelm I och Fredrik den store, absolutismen i Tyskland. Vid slet af förra årbundradet förstod man, under konungadömet med Guds nåden, den af Gud förlänade och följaktligen oantastliga absolutismens rätt, Emot denna riktades den flytande öfver hela verlden. Preussen kunde berömma sig af att, under perioden från 4806 till 4844, hafva baft en genom regeringen åstadkommen !:edlig revolution. — Det under 90 år Mill den monarkiska principens upprätthållande, förda kriget hade bragt-en stor del af Europa: Tyskland, Italien och Spanien, under fremmande herravälde och i svårt förtryck. För att siskudda detta, kallades folket, ifrihetens och nationalitelens namn, till vapen. Införandet af fria institutioner, representativa författningar, folkmässig regering, förstods af sig sjelf och lofvades äfven uttryckligen. Men efier freden började äfven arristokratpartiet, som såg sina privilegier inskränkta och ville upprätthålla sin omöjligblifna undantegsställning, atty i förbund med jesuiterna och hierarkien, hvilka tönkte långt mindre på själarnes välfärd än på denna verldens goda, göra konungarnes gudomliga rätt gällande. Furstarne märkte icke att de på detta sätt aflägsnade sig från folken och inkommo på en för deras naturliga ställning främmande stråt. Reaktionen gick oupphörligt vidare; samvetstvång, censur, polis, bajonetter och kanoner skulle kringgärda furstarnes höga troner. cd Friheten och rättvisan, förnuftet och humaUniteten, balva upprest sig emot detta våldsherravälde. I stället för våldets suveränitet är frihetens suveränitet: rättvisa och mensklighet proklamerade. Folken känna sig mogna och sjelfständiga; de fördraga ej mera något i förmynderskap ; de fordra sjelfregering,. folkmässig regering för hela staten! Men ännu alltid söka det gamla; systemets anhängare att indentifiera sin sak, sin egoism, med morvarkiens sak, som de åter beteckna så