s dess run.
Bestämmes genom födelsen: att följaktligen mo-
jordfästad i hela Tyskland; det konstitutio-
nella konungadömet, den lagbundna monarkien
med demokratiska institutioner skall intaga
Högra sidan af de konstitutionella invänder
mot republikanismen, att den konstitutionella
monarkien blott deruti skiljer sig från repu-
bliken, ait, uti den sistnämnde, statens öfver-
hufvud väljes, uti den förstnämnde deremot
narkien har den stora fördelen att bespara
staten alla de skakningar, de ärelystna sträf-
vanden och agitationer, som äro oskiljaktiga
från de, efter korta mellanskof, förekommande
salen af öfverhufvud.
Genom detta erkännande uppgifves således, äf-
ven af denna sida, furstendömet med Guds nåde.
Men huru hänger härmed tillhopa? Ungefär
som med många andra likartade frågor. Der
hvarest furstemakten var ärftlig, och således
födelsens slump bestämde fursten, der kallade
Big furstarne, i motsats till de genom val ut-
tig och hindersom institution, och gladde sig
första franska revolutionen, som spred sitt in-
sedde öfverhufvud i staten, furstar Dei gra-
tia, par la gråce de Dieu. Sednare tilleg-
made sig äfven valmonarker detta epithet. Men
att fursten, antiogen han var vald ellerarf-
farste, kunde göra allt hvad han för godt
funne, derpå tänkte ännu ingen, hvarken i
Tyskland eller Europas öfriga länder. Fur-
starne bade blott fullt begränsade rättigheter,
vid sidan af hvilka stodo ständernas rättigbe-
ter, som voro ganska vidsträckta.
Då uppkom bruket af den romerska lagen
sådan den varit redigerad under kejsar Justi-
tian, fem århundraden efter Kristi födelse, vid
en tid då den utbildade asiatiska despotismen
herrskade i -det byzantinskt-romerska riket.
Lärorna: princeps legibus solutusn, fursten
är ej bunden af lagarne, och qvod principi
Placuit, !cgis habet vigoremn, hvad som be-
hagar fursten har laga kraft; vidare: furstens
ställning som en österländsk despot, sådan den-
samma biifvit utbildad i Rom och Byzantium;
ministrarves furstelika ställning ; de barbariska,
frihetsmördande åsigterna om meajestätsförnär-
melse; kronans skatteprivilegier : allt detta blef
nu, jemte andra romerska lagstiftningsprinciper,
adopteradt till följd af furstarnes maktbegär.
I Frankrike och Spanien lyckades det först
att med blodsutgjutelse och våld införa abso-
lätismen. I England blef detta förgäfves för-
sökt: Stuartarna gingo under vid försöket.
Men i Tyskland antogo furstarne öfverallt den
franska despotismen till mönster. Då landt-
ständerna allt mer och mer förstelnade i slen-
drianen, att skydda de gynnade ståndens pri-
Yilegier och sätta sig emot alla åtgärder, som
ledde till samhällets gemensamma bästa: så såg
folket uti dem -blott en, för dess välfärd onyt-
åt inskränkanudet af deras makt, På detta sätt
rundade den store kurfursten, konung Fre-
drik Wilhelm I och Fredrik den store, abso-
lutismen i Tyskland.
Vid slet af förra årbundradet förstod man,
under konungadömet med Guds nåden, den
af Gud förlänade och följaktligen oantastliga
absolutismens rätt, Emot denna riktades den
flytande öfver hela verlden. Preussen kunde
berömma sig af att, under perioden från 4806
till 4844, hafva baft en genom regeringen åstad-
kommen !:edlig revolution. — Det under 90
år Mill den monarkiska principens upprätthål-
lande, förda kriget hade bragt-en stor del af
Europa: Tyskland, Italien och Spanien, under
fremmande herravälde och i svårt förtryck.
För att siskudda detta, kallades folket, ifrihe-
tens och nationalitelens namn, till vapen. In-
förandet af fria institutioner, representativa för-
fattningar, folkmässig regering, förstods af sig
sjelf och lofvades äfven uttryckligen.
Men efier freden började äfven arristokrat-
partiet, som såg sina privilegier inskränkta och
ville upprätthålla sin omöjligblifna undantegs-
ställning, atty i förbund med jesuiterna och
hierarkien, hvilka tönkte långt mindre på sjä-
larnes välfärd än på denna verldens goda, göra
konungarnes gudomliga rätt gällande. Furstar-
ne märkte icke att de på detta sätt aflägsnade
sig från folken och inkommo på en för deras
naturliga ställning främmande stråt. Reaktionen
gick oupphörligt vidare; samvetstvång, censur,
polis, bajonetter och kanoner skulle kringgär-
da furstarnes höga troner.
cd
Friheten och rättvisan, förnuftet och huma-
Uniteten, balva upprest sig emot detta vålds-
herravälde. I stället för våldets suveränitet
är frihetens suveränitet: rättvisa och mensk-
lighet proklamerade. Folken känna sig mogna
och sjelfständiga; de fördraga ej mera något
i förmynderskap ; de fordra sjelfregering,. folk-
mässig regering för hela staten!
Men ännu alltid söka det gamla; systemets
anhängare att indentifiera sin sak, sin egoism,
med morvarkiens sak, som de åter beteckna så-