till kl. 6 på morgonen. 1 Gesillen Hellyren berättade, att Öbergsson lördagsaftonen hemkommit kl. half 40, samt hela natten vistats hemma. På tillfrågan af Hellgren, hyvarest värsta oväsendet hölls ute, hade Öbergsson sva-. rat, att det vore i Storkyrkobrinken; men om han äfven dervid nämnt Leja, mindes vittnet ej. Då Öbergsson söndagseftermiddagen kl. 5—6 hemkommit, hade äfven fråga uppstått om oväsendet, då Öbergsson berättat, att flera personer blivit arre-.: sterade, samt att mycket oväsende fördes ute. Kl... något öfver 6 hade Öbergsson utgått att hemta någon förtäring, samt efter vid pass en timmas förlopp åter hemkommit; hvarefter han icke utgått förr än påföljande måndagsmorgon. Aktor anhöll härefter, att hr öfversten Bruce, som emedlertid hos rätten sig inställt, måtte blifva hörd öfver den mot bonom gjorda angifvelse, att hbafval under de oroliga uppträdena den 48 och 49 sistl.! Mars, dels varit synlig på åtskilliga stälen bland de bullersamma folkhoparne, dels att hafva bland folkmassan fällt åtskilliga yttranden af brotslig och uppeggande syftning; i anledning hvaraf hröfverste Bruce, på gjord uppmaning att deröfver agifva sin förklaring, till en början framställde den frågan, om han såsom anklagad skulle inför domstolen höras,! eller blott för att meddela upplysningar. Hr öfversten fann det serdeles hårdt för en man, som förvärfvat sin gal på slagfältet, att i denna sak blifva ansedd för brottslig, helst då hans mening tvärtom varit att afstyra alla oordningar och förmå folket skingra sig. Hr öfversten visste icke om man nu för tiden i Sverige stode till rätta för inqvisitoriska domstolar; han ville visst icke så anse denna rätt; men som hr öfversten förut blifsit dragen inför en auktoritet, som hållit sina sessioner på detta rum och hvilzen, enligt öfverstens förmenan-: de, betraktat honom såsom brottslig. undandroge hr öfversten sig att nu ingå i svaromål och anhöl!, att förhöret måtte till annan dag utsättas, på. det hr öfversten miåt!e komma i tilfälie att med vittnen, dem hr öfversten sjelf ville inställa, styrka sin oskuld och sålunda justifiera sig inför publiken. Sedan hr öfversten, i anledning af denna på ett häftigt sätt gjorda framställning, af rättens ordförande förständigats att bålla sig vid saken och iakttaga ett passande skick inför domstolen, förklarade hr öfversten, att han för sin del icke hade något annat att anföra, än hvad protokollerna förut innehöllo, samt underkastade sig att besvara de frågor, som vidare kunde göras honom; hvarefter, på aktors begäran, upplästes så väl den af öfverste Bruce, som af polisuppsyningsmannen Carlsson inför öfverståthållareembetet angående hr öfverstens förhåilande afgifne berättelse. (Öfverste Bruces berättelse har förut i sistlidne April månad varit i Aftonbladet införd. Vittnet Carlssons berättelse deremot ionehöll hufvudsakligen, att hr öfversten i Storkyrkobrinken skulle yttTat, i det han pekat på Riddarhuset: Det der huset passar bäst till en fattigförsörjnings-anstalw; samt att hr öfversten varit med bland den folkhop, som på Gustaf Adolfs torg omgifvit hr öfverståthållaren, då en okänd karl fattat tyglarne till hästen, men af hr öfversten blifvit tvipgad att åter släppa dem; hvarjeme hr öfversten, under ett till massan hållet tal, skrytsam: yttrat sig öfver de heders:ecken han burit ) Hr öfverste Bruce, häröfver hörd, förklarade, att han till alla delar vidhölle sia nu upplästa berättelse, med undantag af det deri omnämsda uppträdet å Gustaf Adolfs torg vid folkskockningen omkring hr öfverståthållareos häst, dervid hr öfversten nu gjorde den rättelse, att cen omnämnda karlen redan vid hr öfverstens ankomst hållit i tyglarna till bästen och att hr öfversten, för at göra sig åtlydd, med våld skiljt hans händer derifrån. — I fråga om de af uppsyningsmannen Carisson gjorda uppgifter, bestred hr öfversten desamma, under förmä:an, att de verkligen förvånade honom; hr öfversten hade aldrig skrutit med sina förtjenster, emedan haa aldrig haft några sådana, då han aldrig blifvit använd till fäderneslandets tjenst; dock ville hr öfversten medgifva, att han haft det omförmälda yttrandet om Riddarhuset, möjligen i ännu skarpare uttryck, föranledt af hans vid tillfället upprörda sinnesstämning; hvadan hr öfversten i den delen stode fast vid sina ord. Tillspord härefter, om hr öfversten hade något jäf att framställa emot hr majoren Klerker, hvilken, med öppen lemnad jäfsrätt, förut i dag blifvit såsom vittne hörd emot hr öfversten, svarade han: vatt hr majoren Klercker, innan han vo:e at: anse för ojäfvigt vittne, borde förete läkarebetyg öfver, att han ej vore döf, hvilken jäfsanmärkning dock af rätten lemnades utan afseende; hvarefter, sedan vittnesmålet ur protokollet upprepats, hr öfversten bestred detsamma och anförde, att han väl ifrågavarande söndag vid middagstiden talt vid hr ma: joren Klercker, men icke å Blisieholmen, utan vid Nybron, då hr öfversten sagt, som orden fallit: God dag, herr major! det här är bra obehagligt. Jag kommer från öfverståthållaren, der jag afgifvit min rapport; och hade hr öfversten vid samma tillfälte utlåtit sig: Jag har hört dem säga, att Jäderin i afton skall hänga å la lanterne vid La Croix; men ingalunda sjelf, på sätt vittnet omförmält, haft det omnämnda yttrandet. Hvad angår uttrycket, att hr öfversten anfört eller ledt folket, vore de.ta orimligt, emedan det af den person, som en gäng fått folket att hurra för sin monark och att skingra sig, skulle varit högst inkonseqvent att på ett annat ställe uppvigla detsamma; hvilken anmärkning hr öfversten särskildt anhöll måtie varda i protokollet intagen. Uppsyningsmannen Spångberg, åberopad emot hr öfverste Bruce, berättade att han lördagsnatten omkring kl. 42, då arrestanterna blifvit utsläppta, vid rådstugan bland folkhopen hört öfversten, som: viltnet förut känt, högljudt säga: kom, nu ska vi gå åt brinken; hvarefter hr öfversten med uppslagen kappa i spetsen för folket begifvit sig uppåt brinken. Vittnet hade vid tillfället stått endast 4 å 5 alnar ifrån hr öfversten. Ibland de närvarande sade sig vittnet icke känt någon annan, än uppsypningsmannen Muhr. Öfverste Bruee bestred helt och hållet vittnesmålet, under förmälan, att Spångbergs uppgifter troligen uppkommit af misstag, så mycket beldre som hr öfversten icke då varit på stället, och för öfrigt aldrig brukade gå i spetsen annat än med värjan i hand. Vittnet vidhöll dock bestämdt sin afgifna berättelse. Hr öfversten afträdde hä:efter, sedan han föreständigats, att vid förhöret nästkommande thorsdag jakttaga inställelse. Efter nu slutadt förhör, och sedan aktor begärt ytterligare uppskof för flere personers inkaande, å hvilka han önskade få inge serskild förteckning, anhöll tilltalade Kahnberg å egna samt öfriga i målet häktades vägnar, att Rätten måtte förelägga aktor viss tid, inom hvilken han borde förebringa all den bevisning ban i saken ämnade ästadkomma; 1 anledning hvaraf aktor förklarade, att ehuru han för egen del gerna önskade att undersökningen snart blefve bragt till slut, det likväl vore honom omöjI