till kl. 6 på morgonen. - 1
Gesillen Hellyren berättade, att Öbergsson lör-
dagsaftonen hemkommit kl. half 40, samt hela nat-
ten vistats hemma. På tillfrågan af Hellgren, hyvar-
est värsta oväsendet hölls ute, hade Öbergsson sva-.
rat, att det vore i Storkyrkobrinken; men om han
äfven dervid nämnt Leja, mindes vittnet ej. Då
Öbergsson söndagseftermiddagen kl. 5—6 hemkom-
mit, hade äfven fråga uppstått om oväsendet, då
Öbergsson berättat, att flera personer blivit arre-.:
sterade, samt att mycket oväsende fördes ute. Kl...
något öfver 6 hade Öbergsson utgått att hemta nå-
gon förtäring, samt efter vid pass en timmas för-
lopp åter hemkommit; hvarefter han icke utgått
förr än påföljande måndagsmorgon.
Aktor anhöll härefter, att hr öfversten Bruce, som
emedlertid hos rätten sig inställt, måtte blifva hörd
öfver den mot bonom gjorda angifvelse, att hbafval
under de oroliga uppträdena den 48 och 49 sistl.!
Mars, dels varit synlig på åtskilliga stälen bland
de bullersamma folkhoparne, dels att hafva bland
folkmassan fällt åtskilliga yttranden af brotslig och
uppeggande syftning; i anledning hvaraf hröfverste
Bruce, på gjord uppmaning att deröfver agifva sin
förklaring, till en början framställde den frågan, om
han såsom anklagad skulle inför domstolen höras,!
eller blott för att meddela upplysningar. Hr öf-
versten fann det serdeles hårdt för en man, som
förvärfvat sin gal på slagfältet, att i denna sak
blifva ansedd för brottslig, helst då hans mening
tvärtom varit att afstyra alla oordningar och förmå
folket skingra sig. Hr öfversten visste icke om man
nu för tiden i Sverige stode till rätta för inqvisi-
toriska domstolar; han ville visst icke så anse den-
na rätt; men som hr öfversten förut blifsit dragen
inför en auktoritet, som hållit sina sessioner på
detta rum och hvilzen, enligt öfverstens förmenan-:
de, betraktat honom såsom brottslig. undandroge
hr öfversten sig att nu ingå i svaromål och anhöl!,
att förhöret måtte till annan dag utsättas, på. det
hr öfversten miåt!e komma i tilfälie att med vitt-
nen, dem hr öfversten sjelf ville inställa, styrka
sin oskuld och sålunda justifiera sig inför pu-
bliken.
Sedan hr öfversten, i anledning af denna på ett
häftigt sätt gjorda framställning, af rättens ordfö-
rande förständigats att bålla sig vid saken och i-
akttaga ett passande skick inför domstolen, förkla-
rade hr öfversten, att han för sin del icke hade
något annat att anföra, än hvad protokollerna förut
innehöllo, samt underkastade sig att besvara de
frågor, som vidare kunde göras honom; hvarefter,
på aktors begäran, upplästes så väl den af öfverste
Bruce, som af polisuppsyningsmannen Carlsson in-
för öfverståthållareembetet angående hr öfverstens
förhåilande afgifne berättelse.
(Öfverste Bruces berättelse har förut i sistlidne
April månad varit i Aftonbladet införd. Vittnet
Carlssons berättelse deremot ionehöll hufvudsakli-
gen, att hr öfversten i Storkyrkobrinken skulle ytt-
Tat, i det han pekat på Riddarhuset: Det der hu-
set passar bäst till en fattigförsörjnings-anstalw;
samt att hr öfversten varit med bland den folkhop,
som på Gustaf Adolfs torg omgifvit hr öfverståthål-
laren, då en okänd karl fattat tyglarne till hästen,
men af hr öfversten blifvit tvipgad att åter släppa
dem; hvarjeme hr öfversten, under ett till massan
hållet tal, skrytsam: yttrat sig öfver de heders:ecken
han burit )
Hr öfverste Bruce, häröfver hörd, förklarade, att
han till alla delar vidhölle sia nu upplästa berät-
telse, med undantag af det deri omnämsda upp-
trädet å Gustaf Adolfs torg vid folkskockningen
omkring hr öfverståthållareos häst, dervid hr öf-
versten nu gjorde den rättelse, att cen omnämnda
karlen redan vid hr öfverstens ankomst hållit i tyg-
larna till bästen och att hr öfversten, för at göra
sig åtlydd, med våld skiljt hans händer derifrån.
— I fråga om de af uppsyningsmannen Carisson
gjorda uppgifter, bestred hr öfversten desamma, un-
der förmä:an, att de verkligen förvånade honom;
hr öfversten hade aldrig skrutit med sina förtjen-
ster, emedan haa aldrig haft några sådana, då
han aldrig blifvit använd till fäderneslandets tjenst;
dock ville hr öfversten medgifva, att han haft det
omförmälda yttrandet om Riddarhuset, möjligen i
ännu skarpare uttryck, föranledt af hans vid till-
fället upprörda sinnesstämning; hvadan hr öfver-
sten i den delen stode fast vid sina ord.
Tillspord härefter, om hr öfversten hade något
jäf att framställa emot hr majoren Klerker, hvil-
ken, med öppen lemnad jäfsrätt, förut i dag blifvit
såsom vittne hörd emot hr öfversten, svarade han:
vatt hr majoren Klercker, innan han vo:e at: anse
för ojäfvigt vittne, borde förete läkarebetyg öfver,
att han ej vore döf, hvilken jäfsanmärkning dock
af rätten lemnades utan afseende; hvarefter, sedan
vittnesmålet ur protokollet upprepats, hr öfversten
bestred detsamma och anförde, att han väl ifråga-
varande söndag vid middagstiden talt vid hr ma:
joren Klercker, men icke å Blisieholmen, utan vid
Nybron, då hr öfversten sagt, som orden fallit:
God dag, herr major! det här är bra obehagligt.
Jag kommer från öfverståthållaren, der jag afgifvit
min rapport; och hade hr öfversten vid samma
tillfälte utlåtit sig: Jag har hört dem säga, att
Jäderin i afton skall hänga å la lanterne vid La
Croix; men ingalunda sjelf, på sätt vittnet omför-
mält, haft det omnämnda yttrandet. Hvad angår
uttrycket, att hr öfversten anfört eller ledt fol-
ket, vore de.ta orimligt, emedan det af den per-
son, som en gäng fått folket att hurra för sin mo-
nark och att skingra sig, skulle varit högst inkon-
seqvent att på ett annat ställe uppvigla detsamma;
hvilken anmärkning hr öfversten särskildt anhöll
måtie varda i protokollet intagen.
Uppsyningsmannen Spångberg, åberopad emot
hr öfverste Bruce, berättade att han lördagsnatten
omkring kl. 42, då arrestanterna blifvit utsläppta,
vid rådstugan bland folkhopen hört öfversten, som:
viltnet förut känt, högljudt säga: kom, nu ska vi
gå åt brinken; hvarefter hr öfversten med uppsla-
gen kappa i spetsen för folket begifvit sig uppåt
brinken. Vittnet hade vid tillfället stått endast 4
å 5 alnar ifrån hr öfversten. Ibland de närvarande
sade sig vittnet icke känt någon annan, än upp-
sypningsmannen Muhr.
Öfverste Bruee bestred helt och hållet vittnesmå-
let, under förmälan, att Spångbergs uppgifter troli-
gen uppkommit af misstag, så mycket beldre som
hr öfversten icke då varit på stället, och för öfrigt
aldrig brukade gå i spetsen annat än med värjan i
hand. Vittnet vidhöll dock bestämdt sin afgifna
berättelse.
Hr öfversten afträdde hä:efter, sedan han före-
ständigats, att vid förhöret nästkommande thorsdag
jakttaga inställelse.
Efter nu slutadt förhör, och sedan aktor begärt
ytterligare uppskof för flere personers inkaande,
å hvilka han önskade få inge serskild förteckning,
anhöll tilltalade Kahnberg å egna samt öfriga i
målet häktades vägnar, att Rätten måtte förelägga
aktor viss tid, inom hvilken han borde förebringa
all den bevisning ban i saken ämnade ästadkomma;
1 anledning hvaraf aktor förklarade, att ehuru han
för egen del gerna önskade att undersökningen snart
blefve bragt till slut, det likväl vore honom omöj-
I