Först säga de, för att tillfredsställa det all-
männa anspråket på frihet och sjelfständighet :
Konstitutionel monarki är republik — blött
med ett ärftligt öfverhufvud; derefter utpeka
de allt sträfvande till frihet och sjelfständighet,
till lika rättigheter, befordrandet af bildning,
sedlighet och välstånd hos alla folkklasser, så-
som blodlysten, mord- och rofgirig republika-
nism, för att, såsom motsats till republika-
nismens brandfackla, rekommendera den gamla
monarkien, monarkien med beskattningsfrihet,
med jordaristokratiens dominial- och patrimo-
nialrättigheter, med adclskamarilla,. med polis-
tvång och militärstat.
Men nu vänder sig icke striden kring frå-
gan, huruvida statens öfverhufvud skall bestäm-
mas genom val eller födelsens tillfällighet. Det
polska valriket kallades äfven republik ; Venedig
med sin valda Doge var likaså en republik.
Det är nu frågan om: lika rätt, eller privile-
gierätt ; frihet och sjelfständighet, eller polis-
och militärregemente ; erkännande af mennisko-
rätt och aktning för menniskovärde, eller fort-
farande bestånd af mensklighetens fördelning
uti tvenne klasser: de som. hafva förmögeuhet
och rang men göra intet till samhällets båtnad,
och de som hafva intet och göra allt; folkets
suveränitet och sjelfregering, eller förmynder-
skap genom privilegierade klasser,
Vi kunna !ej underlåta att vid hvarje till-
fälle påpeka att detta är den synpunkt, hvar-
under den närvarande rörelsen bör uppfattas.
Det är kamarillorna, aristokratien och bier-
arkien vi vilja bekämpa. Väl gifs det de, som
säga: vi varsna ingen kamarilla; och dock höra
vi dagligen, att konungen (i Preussen) hålles
uti en temligen hermetisk afsöndring, så att
tilldragelserna i hans närmaste grannskap, i
Sanssoucis trädgårdar, i Potsdam; hvad som
föregår i hela fäderneslandet; folkets verkliga
sinnesstämning, sorgfälligt hållas för honom
förborgade. Man kan således med skäl säga,
såsom det heter i de opolitiska visorna:
Konungen vet det icke!
För hvilkas intresse är det väl, som ka-
marillan alltid visat sig verksam? Jo för män
af aristokratien, den diplomatiska, den militä-
riska, den byråkratiska, samt adelns och pen-
ningearistokratien : män, som uti feodalrätternas,
af tidens tand illa anfrätta institutioner: uti
den obilliga, rikedomen knappt berörande be-
skattningen, samt uli upprätthållandet af de
medeltidsförhållanden, som i närvarande stund
blott bafva en tillvaro för skalder och forn-
tidsforskare: blott betrakta eganderättens oan-
tastbara helighet. Vidare, män af bierarkien,
den katolska såväl som den protestantiska, hvilka
med hjelp af Eichhorn, Thiele, v. Gerlach.
Gänhel, Strauss, Hengstenberg och de som slu-
tit sig till dessa, redan trodde sig nära målet
att spela statskyrkan med allt dess verldsligt
goda, med makt och anseende, med kyrkobanpn
och bot etc. i bänderna på ett litet pietistiskt
kotteri, som kallar hvar och en för gudsför-
nekare, som med afsky betraktar deras vidske-
pelse, hersklystnad, förkättringsbegär, och bö-
jelse att vandra i mörkret. — Alla dessa mäns
interesse är det, som uti kamarillans verksam-
het funnit sitt kraftigaste beskydd.
Detta är den skiljomur som söndrar konun-
gen från folket!
Hvar och en som är i tillfalle att kunna bi-
draga till nedrifvandet af denna skiljomur bör
af intet låta bindra sig att efter förmåga be-
kämpa detta reaktionära bemödande, som arbe-
tar för den skändligaste egennytta, hvars verk
i hela sin förhatliga nakenhet framstår uti det
inbördeskrig, som kamearillan lyckats upptända
i de österrikiska staterna, och som, likt en för-
tviflad spelare med en skymflig kankrutt för
ögonen, sätter på det sista kortet alla folk.
klassers välstånd och bildning, monarkens och
monarkiens existens, landets gods och blod,
med få ord: allt som kan sättas på spel.
Hell derföre Preussen! Hell hela det tysks
fäderneslandet, hvars öde i detta ögonblick vi-
sar sig vara oåtskiljeligt förenadt med Preussens
om den 435 Okt. blifver en sann förbrödrin-
gens dag för alla stånd; om på denna dag
alla, som mena väl med fäderneslandet, och
för hvilka frihet, redlighet, bildning och rätt-
visa icke blott äro toma ord; förena sig ut
sträfvandet att göra slut på all politisk atskil.
nad, samt för alltid bannlysa all ståndsegen-
nytta, allt som kan söndra konuvgen från
folket.
KÄMNERSRÄTTENS UNDERSÖKNING OM
UPPTRÄDENA DEN 48 OCH 49 MARS.:
(Forts. fr. J4 255.)
- .. Am AA