letärer. 23,000 unga män tagas årligen frånlt plogen och handtverken, och lika många vändalt efter 7 års tjenstgöring till civilståndet tillbaka.l! Hyad skola de taga sig till? Deras bana ärl afbruten, de äro utan skicklighet och utan lust alt ånyo vandra den, de behöfva penningar,l: de äro disciplinerade, de bilda en komplett ar-l: må för den förste som vill använda dem. Ta-l let gjorde starkt intryck på församlingen. ..l då general Lebretön störtade upp i tribunen och påstod, att krigsministern sagt att armeen kunde blifva farlig för friheten. Han måste protestera; blott då kunde den blifva farlig, om den såg, att man blott genom slump och nyck uppnådde de högsta gradernå; om den såg att nepotism och kamaraderi gjorde jagt efter embetsmän, samt uteslutande afgjorde alla befordringar. Lamoriciere fordrade närmare och tydligare interpellation, och ville veta när han vid befordringar begått någon mannamiån, och äskade en särskild dag utsatt för frågans närmare behandling. — Cavaignac steg upp i tribunen, blek och uppretad, och sade: Representanter! Jag skulle icke bestigit tribunen, om ej general Lebreton sagt ord, som krigsministern ej kunnat besvara. Lebreton har, med ögat fästadt på krigsministern, sagt att man af slump och nyck uppnår de högsta graderne. Lebreton var, likasom jag, i Afrika; han var der länge; han borde veta, huruvida det är slump och nyck, som fört denne man dit, der han nu står. (Rörelse.) Hvad mig angår, så har jag blott en ssk att förundra mig öfver, jag, som i 43 år sett Lamoriciere i Afrika, nemligen: att han innehar andra platsen, under det jag har den första. (Rörelse.) Men en sak ökar min förundran, att ni, general. Lebreton, som äfven var der, och som der delat alla våra företsg, för hans upphöjelse icke lyckats finna arnan grund, än slump och nyck,. — Cavaignacs tal belönades med en storm af bifell. Lebreton försäkrade, att ban icke arspelat på Cavaignac; men att han ville bevisa mannamån begånget vid utnämningar; och Lamoriciere förnyade sitt yrkande om viss dags bestämmande för denna interpellation. Presidentvalet upptager redan nu allmänna uppmärksamheten ; man räknar redan 40 kandidater, hvaribland Louis Bonaparte, Cavaignac, Thiers, Lamartine, Ledru Rollin, Bugeaud, Raspail, Caussidiere m. fl. Denna mängd kandidater torde splittra rösterna, så att ingen erhåller erforderlig majoritet, utan valet kommer att falla i nationalförsamlingens händer. Lamartine, som af departementet Gironde blifvit bjuden till Bordeaux, har afslagit inbjudningen och förklarat, att sådsnt skulle blifva uttydt såsom röstvärfningsförsök i och för presidentvalet. : Ansvarige utgifvaren för Proudhons tidning, Le Representant du Peuple,, hr Vasbenter, har blifvit dömd till 4 års fängelse och 2000 fr. böter. j Det af justitlieministern Marie ingifna förslag till tryckfrihetslag beskrifves såsom i det när maste lika strängt, som de fordom beryktade Septemberlagarne. TYSKLAND. Frankfurt den 23 Oktober. OberpostamtsZeitung meddelar i sin officiella afdelning följande notis: sRiksföreståndaren har i dag vid middagstiden gifvit den svenska (norska) general-löjtnanten v. Manrsbach en särskild audiens och af dess hand emottagit en skrifvelse från H. M. Konungen af Sverige och Norge. Denna kungliga skrifvelse, som af nämnde generallöjtnant, i egenskap af sändebud med utomordentlig beskicknivg, blifvit här aflemnad, besvarar på förbindligt sätt det för någon tid sedan genom sändebudet Welcker till Sveriges regering öfverlemnade offentliga tillkännagifvande af den provisoriska centralmaktens bildande.x UNGERN. Uti en skrifvelse från Pesth berättas, att den kejserlige generalen Simonich, som från Gallizien inbrutit i Ungern, blifvit slagen och ett pris af 400 gyllen satt på hans hufvud, samt för hvar och en af hans bandy en prispenning af 20 gyllen. Regeringen utvecklar stor energi. Den förrädiske biskopen i Ågram, Georg v. Haulitz, som i sitt hus vänskapligt emottagit banen Jellachich vid hans vistande i orten, bar flyktat, men hans gods hafva blifvit konfiskerade. Det stora området Muraköz, som hörde till Agrams biskopsdöme, har nu blifvit förenadt med Szombath-stiftet. Det ungerska klericiet sluter sig allt mera till revolutionen. I ealla bärvarande kyrkor bedes dagligen för den ungerska sakens seger. Presterna täfla med hvarandra, att i sina predikningar uppelda folkets krigslust och mana till pståndaktigbet; Utom kyrkans primas, har äfven den ansedde biskoppen i Munkatsch bestämdt förklarat sig för Ungrarna, hvilket är så mycket mera betecknande, som de bigotta rossniakerna böra under den sistnämndes kyrk-—