åpela bort den skörd, som i Februari och Junilc så frikostigt vattnats med dess eget blod: —I om det vill frånsäga sig oss och frånsäga sigl. sig sjelf: — om det vill försaka de obegrän-! sade utsigterna af hela folkets välde: — omli det vill förskjuta sin frihet, sin trygghet, sinli framtid, — så faller sådant folket sjelf till last, men icke oss, hvilka i sådant fall be-l hålla den förtjensten att hafva åt detsamma l: återställt friheten, på vilkor att det sjelf vet bevara, ombägna och försvara den. Vill det. blifva återfördt på monarkiens bana: vill det! stöta ifrån sig den framtid som öppnar sig för det, och löpa efter, jag vet ej hvad för slags irrboss, bvarpå det skulle bränna fingrarna, — så eger det rättigbet dertill; detl. är sin egen herre, det är sjelfherrskare. Men! icke tillkommer det oss, att uppställa något rå-! märke för folket och ropa: hit skall du gål och ej lävgre. Vill det förderfva oss, så mål vi säga som den besegrade efter slaget vid Pharsalus: Segrarens sak bebagade Gud, den besegrades Cato.n Och denna protest, som skulle blifva en outplånlig anklagelse mot ett folk, nog tanklöst och lättsionigt för att på sådant sätt äfventyra sin frihet — denna protest blefve då vår aflösning inför efterverlden., Stor sensation märktes inom församlingen af detta tal, hvilket slutade med sessionstimmans ulgång. Vid diskussionens fortsättning följande dagen, talade mr Rouz-Lavergne för presidentval genom naiionalförsamlingen; men under beständiga afbrott och rop på slut med diskussionen öfver hufvudfrågan. Mr Larabit bestridde detta slut, men under så mycken motsägelse, att ordföranden slutligen måste låta omrösta deröfver, hvilket utföll så, att diskussionen skulle fortsättas. När ordningen att tala då kom till mr Cremieuz, afstod han ifrån ordet; detsamma gjorde mr Ferouillet och mr Barache, och nu omröstades åter öfver rådplägning i hufvudsaken, hvilken dervid ansågs beslutad. Ordföranden föredrog ändå ett amendement af mr Grevy, enligt hvilket nationalförsamlingen skulle välja en president i ministerkonseljen, och åt denne anförtro verkställande makten, för obestämd tid, men när som helst kunna välja en annsn. — Detta förslag bestriddes af mr Ferdinand de Lasteyrie, hvaremot mr Bac sökte försvara det, i ett långt och tämligen innehållstomt tal, sedermera besvaradt af mr Saint Gaudin. Dermed ansågs diskussionen öfver mr Grevys amendement afslutad och man skred till omröstning deröfver, hvarvid det förkastades, med 643 röster emot 158. Ordföranden föredrog derefter mr Flecons amendement, enligt hvilket nationslförsamlingen skulle välja innehafvaren af verkställande makten, och denne kallas Republikens President. Mr Fiocon förklarade nu att han återtoge sitt amendement, för att förena sig om ett annat, som blifvit framställdt af mr Leblond. Ordföranden föredrog då mr Leblonds amendement, hvilket blott i ordställningen skilde sig från Flocons, och tillkännagaf tillika att ett annat, af samma syftning, vore framstäldt af mr Did:er. Under ständiga afbrott och rop på omröstning yttrade sig derefter mr Flocon, Didier och Martin de Strasbourg, hvarefter mr Dufaure fick ordet, och talade såsom ledamot af grundlagsutskottet. Hans yttrande blef afgörände för beslutet. Några utdrag deraf följa. (Forts. löljer.) — 259 BROORTOBIA. De med posten från Köpenhamn i går hitkomna tidningar innehålla följande underrättelser från Danmark. Efter att riksförsamlingen den 24 verkställt granskning af ledamöternas fullmakter, hvarvid anmärkningar emot några af valen förekommo, uppläste samma dag justitieministern regeringens utkast tillen grundlag för Danmark och Slesvig. Enligt detta skulle riksdagen komma att utgöras af två afdelnivgar: ett folkthing och ett landsthing, begge valda genom omedelbara val, utan census, det förra distriktvis för 4 år, det andra amtvis (länsvis) för 8 år. Äfven framlades förslag till py vallag. Såväl i Köpenhamn somi landsorterna samJas underskrifter på adresser till riksdagen, hvari representanterna uppmanas, att å danska folkets vägnar lofva regeringen allt möjligt stöd, om kriget behöfver fortsättas, för att värna Danmarks rätt, ära och sjelfständigbet, Den i Köpenhamn ifrågavarande adressen sluter sålanda: ,Vi önska vårt fosterland fred. Kunna vi derföre vinna denna med bevarandet af dess ära och framtida bestånd, så söken den. Men a I