Iframtravualues CECH DUJGISC UL UVIVEELIJBEISLe var
dant är dock lyckligtvis förhållandet emellan Sven-
ska Folkets ombud, hvilka åtminstone i detta fall
hafva gemensamma sympathier, samt Sveriges Ko-
nung; ett förhållande, hvaråt Europas öfriga län-
der, med få undantag, ej kunna glädja sig.
Om än Eder Kongl. Maj:ts välvilliga afsigter för
fåderneslandets väl i flera vigtiga frågor, deruti E-
der Kongl. Maj:t dock aldrig saknat ett säkert stöd
hos Borgareståndet, i följd af representationens sam-
mansättning, icke lyckats att till sia fulla kraft
göra sig gällande, är det dock en tröst, att känna
den konungsliga viljan, och Borgareståndet hembär ls
derför Eder Kongl. Maj:t sin undersåtliga vörd-
nads- och tacksamhetsbetygelse, under förtröstans-
full tillit, att denna vilja, i ett fortsatt sträfvande,
skall lyckas att göra sig gällande.
Ett förslag till representationens ombildning har
under riksdagens loap från E. K. M:t utgått och
är på Ständersas bord hvilande till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag. Att E. K. M:t med
välvi!ja omattat denna nationens lifsfråga, är en
borgen, att den en gång skall lösas, om icke till
allas belåtenhet, hvilket ej är att förvänta, men
dock helt säkert till det allmännas båtnad, och der-
för stadnar Sveriges Folk hos E. K. M:t i en out-
plånlig förbindelse.
E. EK. M:ts och Svenska Folkets sammanstäm-
mande sympatier för en af öfvermodet hotad grann-
stats integritet och lugn, fö midde E. K. M:t att
under riksdagens lopp, till Rikets Ständers stora
saknad, men med deras fullkomliga gillande af del:
ädla bevekelsegrunderna, för en långre tid lemna
hufyvudstaden samt att uppträda sä:om fredsmed-
lare, icke bloit med ordet, utan i handling.
Huru detta ömtåliga värf genom mera än van-
ligt tålamod och vis moderation. motsatsen till de
anfalland4es öfverilande och hetsiga ifver, af E. K.
M:t blifvit genomfördt. är al!mänt kändt, och det
för sina grannars väl varmt deltagande Svenska
Folket skall känna sig stolt öfver sin Konungs
framgång. För Borgareståndet är det ock i anse-
ende till det, på deras yrken inverkande, återställda
fredslugnet i Norden, ett särskildt behof att äfven
i detta hänseende hembära E. K. M:t sia varma
vördnads- och tacksamhetsbetygelse.
Det slutade riksmötet har icke varit utan obe-
hag; men lemnande dem åt glömskan, sluter sig
Borgareståndet med förtröstan till E. K. M:ts ädla
och upphöjda tänkesätt och afsigter i afseende å
det allminnas väl; nedkallande den högstes bistånd
till kraft och lycka i deras utförande.
Jemte det Borgareståndet varmt och oskrymtadt
anropar samma bistånd till skydd för E. K. M:ts
för Svenska folket alltid dyrbara, men under nu-
varande förhållanden mer än dyrbara lif, helsa och
välbefionande, anhåller Borgareståndet, att i E. K.
M:ts höga ynnest och bevågenhet stådse få varain-
Reslutet.
Hans Maj:t behagade svara:
Gode män af det lofliga Borgareståndet!
Det förtroende, med hvilket j nalkens eder Ko-
nung, fioner i mitt hjerta motsvarande känslor och
lovar framgång åt mina bemödanden för folkets
välstånd och lycka. Den lugna kraften förfelar al-
drig sitt mål; den är lika fri från svaghet som från
öfverdrifi.
Jag glädjer mig med Eder att vår handel och
våra näringar kunna återiaga sin nyttiga verksam-
het, genom det i Norden återställda fredslugn. Det
är en stor tillfredsställelse för mit hjerta, att der-
till hafva kunnat bidraga.
Jag nedkallar öfver Borgareståndet himmelens
vilsignelser och förbiifver eder med all kocungslig
nåd och ynrest välbevågen.p
Bondeståndets Talman yttrade:
Stormäktigste, allernådigste Konung!
Då Bondeståndet nu för sista gången under detta
riksmöte har den nåden attnalkas E. K. Mets dyr-
bara person, sker det under den djupaste vördnad
och tacksamhet för de vedermilen, E. K. M. täckts
lemna af Dess huldhet och omvårdnad för foster-
landet samt dettas ära och anseende; och denna
Bondeståndets tacksamhet blifver större, ju mera
det af förhållanderna i andra länder erfar förderf-
ligheten af den äflan om makten, som der utgör
tvistefröet emeilan Konungar och Foik.
Många vigtiga ämnen har E. K. M. under detta
riksmöte täckts öfverlemna åt Svenska Folkets Re-
presentanter till öfverläggning och bedömande. De
hafva ock utgjort föremålet för dessas noggranna
pröfning, och om uppfattningen af dem ledt till
olika resultat, så hoppas och önskar likväl Bonde-
ståndet, likasom E. K. M., att en snar framtid mätte
åt allt nyttigt och godt bereda välsignelserika följ-
der, samt att de bekymmer, som nu i åtskilliga af-
seenden ej kunnat undanrödjas, måtte till allas be-
låtenhet snart bliva afbulpne.
Den fruktan för ett fredsbrott, och för de dermed
förenade missöden, hvarmed vårt älskade fosterland
under en period af detta riksmöte hotades, fram-
kallade lifliga bekymrer; men då Bondeståndet nu
hembär E. K. M. uttrycket af sin underdåniga
tacksamhet för den omsorg, E. K. M. haft för fre
dens bibehållande, vågar det ock uttrycka sin lif-
liga önskan att den må fortfara. Den, nemligen
freden, är så välgörande, så nödvändig för landet,
och öfverensstämmer så fullkomligt med Svenska
Folkets behof och tänkesätt, att Ståndet anser som
en helig pligt att derom med E. K. M:ts förena
sina böner till Försynen.
För Bondeståndet må det alltid medföra en ljuf
känsla, att veta det fosterlandets väl hvilar i. E. K.
M:ts trogna händer, och det skall med rörda tack-
samma hjertan nedkalla öfver E. K. M. Guds nåd
och kraft att bära och uppehålla de bördor och
bekymmer, som hvarje kommande dag synes öka
och mångdubbla.
Med dessa tänkesätt anhåller Bondeståndet un-
derdånigst, att i E. K. M:ts höga nåd och ynnest
få vara inneslutet.
Hans Maj:t behagade svara:
oRedlige Dannemän !
Sveriges Konungar hafva alltid omfattat Sveriges
Allmoge med välvilja, och j kunnen hos mig på-
räkoa samma omvårdnad.
På min sida förväntar jag, med tillförsigt, att j
nalkens mig med förtroende. Denna ömsesidiga
tillit, som i århundraden förmått upprätthålla värt
älskade fosterland, under vexlande tidskiften, utgör
säkraste grundvalen för dess framtida ära och väl-
gång. Svenska Bonden har af ålder insett, att Ko-
nungens och det al! männas intressen äro desamma:
han har derföre heldre närmat sig sin lagliga öf-
verhet än lånat örat åt förvillande läror, hvarmed
man ofta sökt förleda hans sunda omdöme. Måtte
samma anda alltid utmärka Sveriges Allmoge! Den
skall då, uti trefnaden och lugnet, finna en säker
belöning för sina fosterländska tänkesätt.
J återvänden nu till edra hem, under gynnsam-
ma utsigter att, i ostörd fred, få öfverlemna eder
åt edra arbeten. Då en mild Försyn förunnat 033
denna lycka, böra vi veta att uppskatta densamma,
och att med besinning, omtanka och fördragsamhet
vårda och förbättra våra samhällsangelägenheter.
Jag följer eder med mina välönskningar och för-
hlifvar ader radlioa Nannemän med all konungslig