Iframtravualues CECH DUJGISC UL UVIVEELIJBEISLe var dant är dock lyckligtvis förhållandet emellan Svenska Folkets ombud, hvilka åtminstone i detta fall hafva gemensamma sympathier, samt Sveriges Konung; ett förhållande, hvaråt Europas öfriga länder, med få undantag, ej kunna glädja sig. Om än Eder Kongl. Maj:ts välvilliga afsigter för fåderneslandets väl i flera vigtiga frågor, deruti Eder Kongl. Maj:t dock aldrig saknat ett säkert stöd hos Borgareståndet, i följd af representationens sammansättning, icke lyckats att till sia fulla kraft göra sig gällande, är det dock en tröst, att känna den konungsliga viljan, och Borgareståndet hembär ls derför Eder Kongl. Maj:t sin undersåtliga vördnadsoch tacksamhetsbetygelse, under förtröstansfull tillit, att denna vilja, i ett fortsatt sträfvande, skall lyckas att göra sig gällande. Ett förslag till representationens ombildning har under riksdagens loap från E. K. M:t utgått och är på Ständersas bord hvilande till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag. Att E. K. M:t med välvi!ja omattat denna nationens lifsfråga, är en borgen, att den en gång skall lösas, om icke till allas belåtenhet, hvilket ej är att förvänta, men dock helt säkert till det allmännas båtnad, och derför stadnar Sveriges Folk hos E. K. M:t i en outplånlig förbindelse. E. EK. M:ts och Svenska Folkets sammanstämmande sympatier för en af öfvermodet hotad grannstats integritet och lugn, fö midde E. K. M:t att under riksdagens lopp, till Rikets Ständers stora saknad, men med deras fullkomliga gillande af del: ädla bevekelsegrunderna, för en långre tid lemna hufyvudstaden samt att uppträda sä:om fredsmedlare, icke bloit med ordet, utan i handling. Huru detta ömtåliga värf genom mera än vanligt tålamod och vis moderation. motsatsen till de anfalland4es öfverilande och hetsiga ifver, af E. K. M:t blifvit genomfördt. är al!mänt kändt, och det för sina grannars väl varmt deltagande Svenska Folket skall känna sig stolt öfver sin Konungs framgång. För Borgareståndet är det ock i anseende till det, på deras yrken inverkande, återställda fredslugnet i Norden, ett särskildt behof att äfven i detta hänseende hembära E. K. M:t sia varma vördnadsoch tacksamhetsbetygelse. Det slutade riksmötet har icke varit utan obehag; men lemnande dem åt glömskan, sluter sig Borgareståndet med förtröstan till E. K. M:ts ädla och upphöjda tänkesätt och afsigter i afseende å det allminnas väl; nedkallande den högstes bistånd till kraft och lycka i deras utförande. Jemte det Borgareståndet varmt och oskrymtadt anropar samma bistånd till skydd för E. K. M:ts för Svenska folket alltid dyrbara, men under nuvarande förhållanden mer än dyrbara lif, helsa och välbefionande, anhåller Borgareståndet, att i E. K. M:ts höga ynnest och bevågenhet stådse få varainReslutet. Hans Maj:t behagade svara: Gode män af det lofliga Borgareståndet! Det förtroende, med hvilket j nalkens eder Konung, fioner i mitt hjerta motsvarande känslor och lovar framgång åt mina bemödanden för folkets välstånd och lycka. Den lugna kraften förfelar aldrig sitt mål; den är lika fri från svaghet som från öfverdrifi. Jag glädjer mig med Eder att vår handel och våra näringar kunna återiaga sin nyttiga verksamhet, genom det i Norden återställda fredslugn. Det är en stor tillfredsställelse för mit hjerta, att dertill hafva kunnat bidraga. Jag nedkallar öfver Borgareståndet himmelens vilsignelser och förbiifver eder med all kocungslig nåd och ynrest välbevågen.p Bondeståndets Talman yttrade: Stormäktigste, allernådigste Konung! Då Bondeståndet nu för sista gången under detta riksmöte har den nåden attnalkas E. K. Mets dyrbara person, sker det under den djupaste vördnad och tacksamhet för de vedermilen, E. K. M. täckts lemna af Dess huldhet och omvårdnad för fosterlandet samt dettas ära och anseende; och denna Bondeståndets tacksamhet blifver större, ju mera det af förhållanderna i andra länder erfar förderfligheten af den äflan om makten, som der utgör tvistefröet emeilan Konungar och Foik. Många vigtiga ämnen har E. K. M. under detta riksmöte täckts öfverlemna åt Svenska Folkets Representanter till öfverläggning och bedömande. De hafva ock utgjort föremålet för dessas noggranna pröfning, och om uppfattningen af dem ledt till olika resultat, så hoppas och önskar likväl Bondeståndet, likasom E. K. M., att en snar framtid mätte åt allt nyttigt och godt bereda välsignelserika följder, samt att de bekymmer, som nu i åtskilliga afseenden ej kunnat undanrödjas, måtte till allas belåtenhet snart bliva afbulpne. Den fruktan för ett fredsbrott, och för de dermed förenade missöden, hvarmed vårt älskade fosterland under en period af detta riksmöte hotades, framkallade lifliga bekymrer; men då Bondeståndet nu hembär E. K. M. uttrycket af sin underdåniga tacksamhet för den omsorg, E. K. M. haft för fre dens bibehållande, vågar det ock uttrycka sin lifliga önskan att den må fortfara. Den, nemligen freden, är så välgörande, så nödvändig för landet, och öfverensstämmer så fullkomligt med Svenska Folkets behof och tänkesätt, att Ståndet anser som en helig pligt att derom med E. K. M:ts förena sina böner till Försynen. För Bondeståndet må det alltid medföra en ljuf känsla, att veta det fosterlandets väl hvilar i. E. K. M:ts trogna händer, och det skall med rörda tacksamma hjertan nedkalla öfver E. K. M. Guds nåd och kraft att bära och uppehålla de bördor och bekymmer, som hvarje kommande dag synes öka och mångdubbla. Med dessa tänkesätt anhåller Bondeståndet underdånigst, att i E. K. M:ts höga nåd och ynnest få vara inneslutet. Hans Maj:t behagade svara: oRedlige Dannemän ! Sveriges Konungar hafva alltid omfattat Sveriges Allmoge med välvilja, och j kunnen hos mig påräkoa samma omvårdnad. På min sida förväntar jag, med tillförsigt, att j nalkens mig med förtroende. Denna ömsesidiga tillit, som i århundraden förmått upprätthålla värt älskade fosterland, under vexlande tidskiften, utgör säkraste grundvalen för dess framtida ära och välgång. Svenska Bonden har af ålder insett, att Konungens och det al! männas intressen äro desamma: han har derföre heldre närmat sig sin lagliga öfverhet än lånat örat åt förvillande läror, hvarmed man ofta sökt förleda hans sunda omdöme. Måtte samma anda alltid utmärka Sveriges Allmoge! Den skall då, uti trefnaden och lugnet, finna en säker belöning för sina fosterländska tänkesätt. J återvänden nu till edra hem, under gynnsamma utsigter att, i ostörd fred, få öfverlemna eder åt edra arbeten. Då en mild Försyn förunnat 033 denna lycka, böra vi veta att uppskatta densamma, och att med besinning, omtanka och fördragsamhet vårda och förbättra våra samhällsangelägenheter. Jag följer eder med mina välönskningar och förhlifvar ader radlioa Nannemän med all konungslig