ställningen, att regeringen sjelf, betraktad med
afseende på dess verkliga och kollektiva vilja,
icke så serdeles intresserat sig för denna fram-
gång.
Vill man genomgå flere af de serskilda vig-
tigare ärenderne, såsom tullfrågan, skatteför-
enklingsfrågan, och den bekanta voteringsfrå-
gan, som sednast splittrat ständerna, så skall
man ej kunna undgå att skönja, att en stor
del af de konservativa under sitt motstånd va-
rit ledda af denna föreställning, att deras me-
ningar i sjelfva verket icke saknade ett visst
stöd på högre ort. Denna tro må nu vara
sann eller falsk, men det är bekant att den
existerat, och äfven gjort sig väg till allmän-
heten.
Med ett ord, att regeringen sjelf i dess om-
fattande och kollektiva betydelse, således icke
blott en eller två konseljledamöter, skall oför-
behållsamt visa sig vilja reformerna, är det som
i främsta rummet fordras för dessas framgång.
Finnes blott denna vilja och gåfve den sig till-
känna öppet och oförställdt, så skulle troligen
till och med mindre behof göras af sådana
kraftmesyrer, hvarom Åftonposten ger en vink,
såsom gensträfviga förtroendeembetsmäns af-
sättande m. m. Vi tillstå, att vi hafva en
viss respekt för detta slags kraftåtgärders an-
vändande i vårt land, annat än isynnerligt vig-
tiga ögonblick. -Det är till stora fall som
blixten måste sparas,, säger skalden. Ingen-
ting-riktigare än att t. ex. aflägsna en lands-
höfding eller regementschef från dess post, när
han finnes klen eller otjenlig i sin syssla; men
alt göra det för politiska opinioner skulle kan-
ske leda till motsatsen af hvad ÅA. P. förme-
nar, då det ofelbart skulle rubriceras såsom ett
förföljelsesystem. Med undantag af några högst
få, följa förtroendeembetsmännen dessutom i vår
tanka egentligen den politiken, att utan svårighet
rätta sig efter, hvad de anse vara Konungens per-
sonliga önskan eller att, som det heter, gerna
vilja hvad de tro att Konungen vill, och den
obetydliga tvekan, de i sådant afseende kunde
hysa, kunde lätt nog med lämpor och vänligen
undanrödjas.
På sin höjd resovera de ungefär så, som re-
volutionärerne i Slesvig Holstein, när desse på-
stodo alt konungens fria vilja vore bunden at
ett för dagen herrskande parti, men att de
skulle vara helt annorlunda om han finge råda
sig sjelf. Tala vid de konservative härstädes,
och man skall i allmänhet få höra, huru de
likaså äro intagne af den tron, att konungens
öfvertygelse och sympatier i politiska frågor
står vida närmare intill deras egen, än till re-
formvännernas. Hvad gör det att de bevisligen
hafva orätt hbäruti, hvad en och annan speciel
fråga beträffar; det ursäktar nog konungen i
det hela, mena de. Det är till och med lyck-
ligt, om icke en och annan af dessa konser-
valive påstå, att höga vederbörande alldeles icke
ogerna se, att deras projekter motarbetas, och
att de till deras framläggande endast sett sig
nödgade af ropet för dagen.
Af det förestående synes, att vi i det huf-
vudsakliga äre af lika tanka med Aftonposten
om det ifrågavarande ämnet; vi ha blott an-
selt nödigt att värmare förtydliga dess ytt-
rande.