ställningen, att regeringen sjelf, betraktad med afseende på dess verkliga och kollektiva vilja, icke så serdeles intresserat sig för denna framgång. Vill man genomgå flere af de serskilda vigtigare ärenderne, såsom tullfrågan, skatteförenklingsfrågan, och den bekanta voteringsfrågan, som sednast splittrat ständerna, så skall man ej kunna undgå att skönja, att en stor del af de konservativa under sitt motstånd varit ledda af denna föreställning, att deras meningar i sjelfva verket icke saknade ett visst stöd på högre ort. Denna tro må nu vara sann eller falsk, men det är bekant att den existerat, och äfven gjort sig väg till allmänheten. Med ett ord, att regeringen sjelf i dess omfattande och kollektiva betydelse, således icke blott en eller två konseljledamöter, skall oförbehållsamt visa sig vilja reformerna, är det som i främsta rummet fordras för dessas framgång. Finnes blott denna vilja och gåfve den sig tillkänna öppet och oförställdt, så skulle troligen till och med mindre behof göras af sådana kraftmesyrer, hvarom Åftonposten ger en vink, såsom gensträfviga förtroendeembetsmäns afsättande m. m. Vi tillstå, att vi hafva en viss respekt för detta slags kraftåtgärders användande i vårt land, annat än isynnerligt vigtiga ögonblick. -Det är till stora fall som blixten måste sparas,, säger skalden. Ingenting-riktigare än att t. ex. aflägsna en landshöfding eller regementschef från dess post, när han finnes klen eller otjenlig i sin syssla; men alt göra det för politiska opinioner skulle kanske leda till motsatsen af hvad ÅA. P. förmenar, då det ofelbart skulle rubriceras såsom ett förföljelsesystem. Med undantag af några högst få, följa förtroendeembetsmännen dessutom i vår tanka egentligen den politiken, att utan svårighet rätta sig efter, hvad de anse vara Konungens personliga önskan eller att, som det heter, gerna vilja hvad de tro att Konungen vill, och den obetydliga tvekan, de i sådant afseende kunde hysa, kunde lätt nog med lämpor och vänligen undanrödjas. På sin höjd resovera de ungefär så, som revolutionärerne i Slesvig Holstein, när desse påstodo alt konungens fria vilja vore bunden at ett för dagen herrskande parti, men att de skulle vara helt annorlunda om han finge råda sig sjelf. Tala vid de konservative härstädes, och man skall i allmänhet få höra, huru de likaså äro intagne af den tron, att konungens öfvertygelse och sympatier i politiska frågor står vida närmare intill deras egen, än till reformvännernas. Hvad gör det att de bevisligen hafva orätt hbäruti, hvad en och annan speciel fråga beträffar; det ursäktar nog konungen i det hela, mena de. Det är till och med lyckligt, om icke en och annan af dessa konservalive påstå, att höga vederbörande alldeles icke ogerna se, att deras projekter motarbetas, och att de till deras framläggande endast sett sig nödgade af ropet för dagen. Af det förestående synes, att vi i det hufvudsakliga äre af lika tanka med Aftonposten om det ifrågavarande ämnet; vi ha blott anselt nödigt att värmare förtydliga dess yttrande.