reaktionära pressen finner också knappast ord
för sitt raseri öfver detta ,ingrepp i ägande-
rätten och öfver iakobinernap i nationalförsam-
lingen. Annu mera högljudt kommer väl ra-
seriet att låta höra sig när feodalrättigheterna
till robot, laudemium, och alla andra qvarlef-
vor af medeltidens lifegenskap falla, utan ve-
derlag; och just med deras afskaffande är na-
tionalförsamlingen nu som bäst sysselsatt. Om
dessa materiellt revolationära framsteg äro för-
samlingens alla partier eniga; hela skilnaden
består blott deri, att venstra sidan vill ännu
längre än den högra, och att midten ständigt
träder jemnkande och förenande emellan dem.
Det är obestridligt att de åtora godsägarne här-
igenom komma att sitta emellan; men valet är
inbördes krig eller eftergifter af rättigheter,
som i sjelfva verket icke äro annat än urål-
driga orättvisor. Man återtager, genom lag,
från de nuvarande inonehbafvarne och arfvingar-
ne, en liten del af hvad deras företrädare eller
förfäder fordom röfvade från folket med våld,
och hindrar dem att fortsätta samma våld-
kräktning ollt framgent. För öfrigt torde na-
tionalförsamlingen snarare komma att göra för
litet än för mycket, och icke utan allt veder-
lag upphäfva samtliga feodalrättigheterna; e-
huru hela Schlesien fordrar det med enhällig
röst, dervid understödd af nrationalförsamlin-
gens i Wien redan fattade beslut om alla slags
feodalrättigheters afskaffande utan ersättning.
Andtligen hafva vi här upplefvat början på
rådplägvingarne öfver Grundlagsförslaget. Här-
vid har den demokratiska öfvervigten hos na
tionalförsamlingen genast uppenbarat sig ge-
nom borttagandet, med stor majoritet, af ut-
trycket med Guds nåde, ur konungatiteln,
derföre att detta uttryck var den gamla en-
våldsmaktens egentliga skylt, hvilken samtliga
ministrarne sökte försvara. Konungen har med
detta beslut blifvit särdeles missnöjd, hvilket
är lätt begripligt, när man känner hans åsig-
ter; men sådant oaktadt har han i dag, på
sin födelsedag, kommit in till Berlin, och för-
modas huldrikt emottsga nationallörsamlingens
lyckönskningsdeputation.
I början af nästa månad tros hela hofvet
åter vara inflyttadt till hufvudstaden; och det
är verkligen på yttersta tiden, så framt icke
alla hjertan här skola kallna för detsamma. 1
dag, på konungens födelsedag, röjer sig detta
omisskänneligt. Ingen har af den tagit sig an-
ledning till någon glädjebetygelse, och de sig så
kallande goda patrioterna våga icke en gång
tillställa någonting dylikt, af fruktan att deri-
genom framkalla demonstrationer i motsatt
syftning. Man har under hand uppmanat bor-
garebeväringen till några högtidligheter, men
utan framgåvg. Hvarförev — svarade batal-
jonens deputerade — skulle vi fira födelsen
af en konung, som blott med våld kunnat för-
mås till eftergift för folkets rättmätiga anspråk;
som just i detta ögonblick håller vår stad om-
ringad med ena hotande krigshär; som tillsatt
en folkfiendtlig minister, och vistas aflägsnad
från oss i Potsdam ibland sina garder? Vi
skola fira en lysande högtidlighet, så snari
vår fribets grundlag blifvit stiftad och besvu-
ren; för närvarande hafva vi ingen anledning
till några glädjeyttringar. Ni finner af detta
svar huru här står till; och denna sinnes-
stämning kommer icke att omskilta, så länge
konungen behåller sin nuvarande minister, hvil-
ken, den må göra hvad den vill, aldrig för-
må att vinna hvarken folkets eller national-
församlingens förtroende.
Våra industriella förhållanden fortfara at
förbättras. Alla fabriker äro nu mera i full
verksamhet och till och med lyxindustrien be-
gynner återvakna. Deremot haren stor mängd
af arbetsklassen blifvit förvildad; lagens välde
är försvagadt, samhällsbanden lösa, och vi be-
höfde verkligen en kraftfull styrelse, men som
tillika vore frisinnad, så att den kunde se sin
myndighet förstärkt geoom folkets förtroende
och nationalförsamlingens kraftiga understöd.
I Frankfurt sitter den Tyska Nationalför-
samlingen alltjemnt och arbetar på Tyska Fol-
kets gemensamma Grundlag; men i förskräc-
kelsen öfver den hotande anarkien har den ta-
git ett sådant jettesteg åt höger, att den befin-
ner sig på genaste vägen till den gamla För-
bundsdagenp,, sin aflägsnade företrädare, och hål-
ler på att förfalla till samma polis- och tvångs-
maximer som den. Man läse blott de sednaste
lagar den utfärdat till sina egna ledamöters
skydd och dess uppmaringar till regeringarne
att strängt vaka öfver tryckpressen och folk-
församlingarne!... Vår väpnade reaktions
minister bar icke underlåtit att skyndsamt be-
gagna dessa uppmaningar, för att öfverallt betsa
polisen mot pressen, och säkert skall denna icke
förbise vinken eller jlåta nya tryckfrihetsåtal
fattas.
Skulle tyska folket vända sig ifrån national-
a 1 oo mm Ir AA 8 mm. La . fe I. 13,