TAR Kan visserngen nalva Sin laxtuska ritlattblj så vida neml. reg. endast velat begagna den moraliska och intellektuella makt, som består i skäl I och argumenter. Men reg. har ju inom riddarhu-l! set äfven den makt, att afsätta de förtroende em-ik betsmän, som ogilla hennes system, åtminstone S -offentligen uppträda mot detsamma; hon har den makten att befalla de förtroende embetsmän, som vilja understödja henne, att qvarstanna vid riksda-! gen och icke resa bem, just dä det gäller — (säå-Iv som t.ex. den eljest så nitiske och beskäftige lands-l1 höfding Kremer, då den hufvudsakligen af konoml, i Statsutsk genomdrifoa frågan om de indeldta räntornas förvandling till penningeskatt skulle hos! riksstånden förekomma till afgörande). Hvad prel steståndel angår, har reg. eu ofelbart medel attll der erbälla majoritet, endast genom den lilla vän-a liga vavisen,, att, derest presteståndet fortfar i sin s härdnackerhet, reg. kommer att framlägga en proposition om upphäfvande af presteståndets priviler gier — ett försiag, som skulle mötas af hela lan-f dets acklamation, och som, af regeringen väckt, f näppeligen skulle kunna afslås. Intetdera af dessa! medel ligger utom regeringens lagliga myndighet, och de både kunna och böra, ja måste begagnas,! så vida en regering med anseende i landet, under5 n. Vv. förhållanden, skall blifva möjlig. v Men, invänder man ytterligare, bondeståndet bar !o ju vid denna riksdag, i flera frågor, äfven gått de b konservatives ärender, och hur hjelpa sådant? Vi medge ait detta är svårare och att konservantismen hos bondeståndet, oaktadt alla ultraradikala fraser, är den som säkert längst håller i sig och kostar den hårdaste strid att besegra; men dels kan bondeståndeis nej icke hindra reformer i lagstiftningen, vare sig den civila, kriminella eller kommerciella ; dels tro vi icke, att bondeståndet länge kunde stå ensaml ens i afs. på de politiska reformerna, så vida de tre andra stånden blefve ense. Landets opinion skulle blifva alltför stark, äfven mot bondeständet, om det alltför länge fortfore att undery den trasiga rocken skyla sin inre motvilja mot sådane förbältringar i statsskicket, som den uppS lysta delen af nationen fordrar. f Men vi få väl många gånger tillfälle att åter-h komma till detta ämne, och afbryta således för da-f gen med den önskan, att reg. måtte inse den obe-g stridliga erfarenhetssanninpg, att folket icke rätt tror, l att en regering med allvar vill främja framåtskridandets sak, si vida bon icke tillika visar sig gagnalY ala lagliga, för Landen varande, medel att deråt!o bereda framgång och derigenom ställa sig så, altla hon äfven kan uträtta, hvad hon, i öfverensstäm-l!, melse med fo:kets rättvisa önskningar, vill. Nationens öga blir i detta hänseende i främsta rummret fästadt vid reg:s verksamhet för att vid v Nästa riksdag genomföra den af henne föreslagna? Sepresenlalionsre, ormen, om hvars oundvikliga nöd-Ss vändighet ingen riksdag tyckes hafva bordt merir öfvertyga både regering, folk och ständerna, än den i dag eflysta. För detta ändamål fordras det, å rteg:s sida, en fullständig brytning med det konservativa partiet, och att i sammanhang dermed det alltför länge fortsatta konsiderationssystemet med en hårdnackad och öfvermodig byråkrati upphör, så att en omsättning sker inom den högre administrationspersonalen, serdeles hvad beträffar flera af länens höfdingar. Framför allt är det nödigt, att all skymt af inflytande från något annat häll, än de lagligen ansvarige rådgifvarnes försvinner, så alt ett rent och oblandadt konstitutionelt styrelsesystem inträder, utan fruktan för någondera sidans ytuterligheter, men med öppet visir och fast vilja att gå fram den väg, rättvisan och statsklokheten utstaka. Under sådana förhållanden skall utan tvifvel hvarje uppriktig vän af fosterlandet skynda att nitiskt understödja regeringens bemödanden för representationsreformen, utan afseende på vissa me-l2 ninpgsskiljaktigheter i detaljerna; och om reformen is ändå faller, hvilket vi icke tro, så faller den ät-l1 minstone med heder. o Bland ofvanstående reflexioner förekomma några, för hvilka man i vår tanka bör hållaly Altonposten räkning, och deribland synnerligen b den, att det framför allt är nödigt, att all skymt af inflytande från något annat håll, än de lagligen ansvarige rådgilvarnes försvinner, så att ett rent och oblandadt konstitutionelt pstyrelsesystem inträders. Vi skole blott tillåta oss alt närmare uttala, hvad som härvid troli0 f jort Afi eni ngående begen utgjort Ålionpastens mening ang ö p ä 4 t un NN On sw tydelsen af det konstitutionella systemet och som öfverensstämmer med vår egen; nemligen lä alt de konstitutionella rådgifvarnes moraliska inflytande å ena sidan, och deras ansvarighet å den andra, icke må förminskas derigenrom att den kungliga personligheten vid vissa betydande tillfällen träder emellan. Man vet väl, lo alt molsatsen försvaras och lofordas från hela det parti, som tillbör de fordom såkallade ls devuerade, och sora nu kalla sig konservativa, si såsom någonting egendomligt för svenska na-la tionens bebof o. s. v. och understödjes af al-!s; lehanda vackra fraser; men det inses å andrak sidan lätt, satt detta endast utgör en förgyll-Ih ning åt kamarillaprincipen och en motsatsq till den konstitutionella. Effekten af ett sådan , personligt framträdande blir också ingen an-k nan, än att de konstitutionella rådgifvarne li-le kasom försvinna, att ett förhållande uppstår, d som om de icke funnes till inför nationen, och np alt folkets hela uppmärksamhet och omdömen, s antingen dessa innebära missnöje eller loford, riktas uteslutande åt konungen. s n Att skulden för ett sådant förhållande, derlv det existerar, egentligen måste ligga hos råd-s gifvarne sjelfve, som låta sig dermed nöja, ärs gifvet : i hvad mån det bos oss äger rum, må lä hvar och en sjelf bedöma. Huru det i sådant fall skall kunna afbjelpas, blefve för vidlyftigt att här afhandla, men vi få nog tillfälle att återkomma dertill. Emedlertid kan utan fara för misstag anmärkas, att i sådana tider som dessa, hvarken konung eller folk kan skörda någon tillfredsställelse deraf på längden. Ganska pikant och lyckligt funnen förekommer oss äfven den framställning, hvarigenom Aftonposten visat, att regeringen vid denna riksdag i ett mål ådagalagt, att då hon verkligen velat göra sin mening gällande, hon icke ( pheller dertill saknat förmågan, nemligen då det 1 gällde att erhålla de två millionerna. Valets af detta exempel, hvilket Aftonposten sammanl 1 6 l MM OM mm MN -ÖV håller med det slags verksamhet regeringen ådagalagt i afseende på vissa reformfrågor, säger så mycket, alt dervid är intet att tillägga, Hvad åter beträffar orsaken att ingen enda afl!