Konungen mottog uti slottet Bellevue på Djurgården nationalförsamlingens deputation, medborgarebeväringens deputation, statsoch lärdomskorporationerna, o. s. v. Men han gaf sådana svar på lyckönskningarne, att man icke vet om man mera skall beundra öppenheten i hvad han yttrade eller beklaga den politiska oklokheten deri. Till nationalförsamlingens deputation sade han: Förgäten icke, att Preussen äger någonting framför andra länder; det äger ett ärftligt regenthus, med oföränderliga rättigheter, ett regenthus med Guds nåde!, Detta uttalades med sådan häftighet att salen genljöd dervid. Derefter vände konungen sig till nationalförsamlingens ordförande, hr v. Grabow, och fortfor: Hufvudet upp, herr president! Jag känner er, och värderar er. Gör ni er pligt, och frukta ingenting; jag har en stark arm, Ooch skall veta att beskydda er! Ni kan föreställa er samtliga åhörares bestörtning! — Hvar och en stod som förstenad ; konungens ministrar och adjutanter sågo blekvande på hvarandra. Man sökte efteråt att genom vänligt tal och ursäkter lugna de deputerade; men det tycktes, som hade en olycksande plötsligt fått makt med konungen; ty när ordningen kom till medborgarebeväringens deputation, gick det icke bättre. Jag hoppas, — sade H. M. till deras kommendant — att borgarebeväringen aldrig förgäler, att den tillkommit genom min vilja och att det är af mig som den fått vapen.n Dessa ord uttalades med botande ton, och hade samma verkan, som de förra begge kärnspråken. Omöjligt kan någon frånvarande göra sig begrepp om det intryck, som hela detta uppträde gjort i Berlin, och om hvad det skall komma att verka i bela Tyskland. Just i det ögonblick, då här underhandlades om att ställa konuogen i spetsen för hela detta Tyskland, visade han att häfderna, de äldre som de nyaste, förmått intet hos honom; att han ingenting lärt, ingenting glömt. De mest hängifne och ifrigaste rojalister äro i förtviflan; demokraterna triumfers; och alla de frihetsvänner, som hoppats på en lugn utveckling af sakernas förbättring, äro intagna af djup bedrökvelse. De-! ras förhoppningar äro tillintetgjorda; de inse, all vid det förhållande, som nu uppenbarat sig, allt måste slutas med anarki och att republiken är oundviklig. Denna dag, denna af all klokhet öfvergifna stund, har skadat konungen mer än som kan omtalas. Han lemnas derhän af alla partier, och följderna kunna icke uteblifva: I går hade vi ett arbetareupplopp — utbrotiet af en länge hotande sammandrabbning emellan folket och medborgarebeväringen. Arbetsklassens öfvermod och trots, deras hån och gyckel med borgrarne, hade redan i månader retat dessa; och nu, då sinnena voro uppskakade genom händelserna i Wien, genom konuogens tal, genom hären utanför våra stadsportar och den ohöljdt framträdande reaktionen, lågo blodiga uppträden nära. I dag påstås allmänt, att skulden till utbrottet låg hos borgrarne, De behandlade arbetarne, som höllo ett fredligt tåg på Köpnickerfåltet, med bru-j talitet, föranledde sjelfva härigenom motstånd, och gåfvo så eld på den värnlösa hopen. Fem arbetare stupade på stället, många sårades. Nu blef uppträdet allvarsamt. Arbetarne, öfver 41000 man starka, sammanrotade sig, väpnade sig med yxor och spjut, och de som så kunde, med skjutgevär; på några gator uppkastades barrikader, hvilka senare på aftonen, mellan kl. 8 och 410, intogos med storm af borgarebeväringen. Omkring 42 menniskor förlorade härvid lifvet, öfver 400 sårades; och föga fattades att soldatesken hade blifvit herrar i staden och underlagt den soldatstyrelsen med ens; ty den fega magistraten stod redan i begrepp att anropa militäriskt bistånd. I dag hafva mellan 5 och 6000 arbetare tågat till nationalförsamlingen och ingifvit en mängd petitioner, hvari de fordra rättvisa och sträng ransakving. Deita har blifvit lofvadt dem; men hela händelsen är högst beklaglig. Man tänke sig blott denna strid emellan den stora folkhopen och de beväpnade borgrarne, och detta uppträde af hat, förbittriog och hämndlystnad, i ett ögonblick då den beväpnade reaktionen står straxt utanför våra murar och stormen kan bryta lös hvar stund! Väl hafva folkskaror sedan tågat genom staden med fanor, hvarpå man läser ordet Enighet! Det är det bästa som kan tillrådas; men denna enighet är djupt störd ännu. GrA tg UTRIKES. —B—