reaktionära pressen finner också knappast ord för sitt raseri öfver detta ,ingrepp i äganderätten och öfver iakobinernap i nationalförsamlingen. Annu mera högljudt kommer väl raseriet att låta höra sig när feodalrättigheterna till robot, laudemium, och alla andra qvarlefvor af medeltidens lifegenskap falla, utan vederlag; och just med deras afskaffande är nationalförsamlingen nu som bäst sysselsatt. Om dessa materiellt revolationära framsteg äro församlingens alla partier eniga; hela skilnaden består blott deri, att venstra sidan vill ännu längre än den högra, och att midten ständigt träder jemnkande och förenande emellan dem. Det är obestridligt att de åtora godsägarne härigenom komma att sitta emellan; men valet är inbördes krig eller eftergifter af rättigheter, som i sjelfva verket icke äro annat än uråldriga orättvisor. Man återtager, genom lag, från de nuvarande inonehbafvarne och arfvingarne, en liten del af hvad deras företrädare eller förfäder fordom röfvade från folket med våld, och hindrar dem att fortsätta samma våldkräktning ollt framgent. För öfrigt torde nationalförsamlingen snarare komma att göra för litet än för mycket, och icke utan allt vederlag upphäfva samtliga feodalrättigheterna; ehuru hela Schlesien fordrar det med enhällig röst, dervid understödd af nrationalförsamlingens i Wien redan fattade beslut om alla slags feodalrättigheters afskaffande utan ersättning. Andtligen hafva vi här upplefvat början på rådplägvingarne öfver Grundlagsförslaget. Härvid har den demokratiska öfvervigten hos na tionalförsamlingen genast uppenbarat sig genom borttagandet, med stor majoritet, af uttrycket med Guds nåde, ur konungatiteln, derföre att detta uttryck var den gamla envåldsmaktens egentliga skylt, hvilken samtliga ministrarne sökte försvara. Konungen har med detta beslut blifvit särdeles missnöjd, hvilket är lätt begripligt, när man känner hans åsigter; men sådant oaktadt har han i dag, på sin födelsedag, kommit in till Berlin, och förmodas huldrikt emottsga nationallörsamlingens lyckönskningsdeputation. I början af nästa månad tros hela hofvet åter vara inflyttadt till hufvudstaden; och det är verkligen på yttersta tiden, så framt icke alla hjertan här skola kallna för detsamma. 1 dag, på konungens födelsedag, röjer sig detta omisskänneligt. Ingen har af den tagit sig anledning till någon glädjebetygelse, och de sig så kallande goda patrioterna våga icke en gång tillställa någonting dylikt, af fruktan att derigenom framkalla demonstrationer i motsatt syftning. Man har under hand uppmanat borgarebeväringen till några högtidligheter, men utan framgåvg. Hvarförev — svarade bataljonens deputerade — skulle vi fira födelsen af en konung, som blott med våld kunnat förmås till eftergift för folkets rättmätiga anspråk; som just i detta ögonblick håller vår stad omringad med ena hotande krigshär; som tillsatt en folkfiendtlig minister, och vistas aflägsnad från oss i Potsdam ibland sina garder? Vi skola fira en lysande högtidlighet, så snari vår fribets grundlag blifvit stiftad och besvuren; för närvarande hafva vi ingen anledning till några glädjeyttringar. Ni finner af detta svar huru här står till; och denna sinnesstämning kommer icke att omskilta, så länge konungen behåller sin nuvarande minister, hvilken, den må göra hvad den vill, aldrig förmå att vinna hvarken folkets eller nationalförsamlingens förtroende. Våra industriella förhållanden fortfara at förbättras. Alla fabriker äro nu mera i full verksamhet och till och med lyxindustrien begynner återvakna. Deremot haren stor mängd af arbetsklassen blifvit förvildad; lagens välde är försvagadt, samhällsbanden lösa, och vi behöfde verkligen en kraftfull styrelse, men som tillika vore frisinnad, så att den kunde se sin myndighet förstärkt geoom folkets förtroende och nationalförsamlingens kraftiga understöd. I Frankfurt sitter den Tyska Nationalförsamlingen alltjemnt och arbetar på Tyska Folkets gemensamma Grundlag; men i förskräckelsen öfver den hotande anarkien har den tagit ett sådant jettesteg åt höger, att den befinner sig på genaste vägen till den gamla Förbundsdagenp,, sin aflägsnade företrädare, och håller på att förfalla till samma polisoch tvångsmaximer som den. Man läse blott de sednaste lagar den utfärdat till sina egna ledamöters skydd och dess uppmaringar till regeringarne att strängt vaka öfver tryckpressen och folkförsamlingarne!... Vår väpnade reaktions minister bar icke underlåtit att skyndsamt begagna dessa uppmaningar, för att öfverallt betsa polisen mot pressen, och säkert skall denna icke förbise vinken eller jlåta nya tryckfrihetsåtal fattas. Skulle tyska folket vända sig ifrån nationala 1 oo mm Ir AA 8 mm. La . fe I. 13,