an IvLRAL BERG. FM hn nen i Böhmen, för alt der organisera en särskild riksdag, har riksdagen i Wien utfärdat en proklamation, hvaruti den bland annat säger: Då riksdagen hittills icke afvikit från någon af de lagliga formerna och då den öfvervägande majoriteten inom densamma uppfyllt sin pligt och icke öfvergifvit sin post: så uppmanar riksdagen alla frånvarande medlemmar att utan uppskof uppfylla sin pligt mot monarkien och sina valmän, samt infinna sig i Wien; hvarje beslut, fattadt i en annan församling, förklaras för alldeles ogiltigt, och protest nedlägges härmed mot hvarje församling på annat ställe, emedan riksdagen i Wien är den enda lagligt konstituerande och lagstiftande autoritet. Kommunal-kommissionen har utfärdat en uppmaning till borgrarne, hvari den varnar nationalgardet mot att företaga något partielt anfall på de trupper, som stå utanför Wien, emedan hvarje dylikt isoleradt anfall skulle leda till olycka. Den uppmanar till försigtighet och måtta samt inskränkande till defensiven. Wien räknar nu 4240,000 beväpnade borgare; på ammunition, krut och kanoner skall det ej vara brist; äfven på lifsmedel är det ymnig tillgång i staden, Den ungerska generalen Messaros, med en talrik ungersk armå, skall redan varit i handgemäng med kroaterna, men hans vidare anryckande förhindras af Windisch-Gräts anmarsch. Om Kossuths framryckande med den ungerska landtstormen, i ryggen på kroaternas hulfvudstyrka, erfar man ingentiog med visshet, men den ankomna deputationen från Ungern lofvar kraftig hjelp. Auersperg har nu förenat sig med Jellachich och från alla sidor komma truppförstärkningar. Radetzky skall afsända en betydlig kår mot Wien, och den kroatiske generalen Roth (hvilken således icke skulle vara fången, såsom det uppgafs med förra posten) opererar i ryggen på ungrarne. Af allt detta synes tydligt, att man har för afsigt att innesluta staden och tvinga den att gifva sig. Om tillförseln aflifsmedel afskäres, skall Wien med sina 400,000 innevånare icke länge kunna hålla sig. — Jellachichs första svar till deputationen från riksdagen den 40, rörande hans marsch mot Wien, lyder som följer: De motiver, som föranledt mig at ställa min marsch hit, äro de pligter, som åligga mig såsom statens tjenare och militär. Som statens tjenare är jag pligtig att, så vidt möjligt är, styra anarkien; såsom militär föreskrifver mig kanondundret min marschruta. Jag lifvas af föresatsen att upprätta enhetsmonarkien och troheten mot den konstitutionelle kejsaren. Derföre är mitt val, hvars befallning jag skall åtlyda, icke svårt. Mina truppers förplägning sker med leveranser, som blifvit godtgjorda. Inqvarteringen är ingen börda för någon, der trupperna lägra. Jeg är ej förföljd af ungerska trupper. Om de anfalla k. k. militär på österrikisk botten, skall jag ställa makt mot makt. På österrikiskt område känner jag inga kroatiska trupper, men blott k, k. österrikiska.n Af de öfriga spridda underrättelserna ses att den bjelp, som man hoppas på i Wien från provinserna, icke är så ansenlig som man väntat. De ryska och preussiska sändebuden hade lemnat staden. Doblhoff och Hornbost! hafva nedlagt sina embeten. Sedan Jellachichs och Auerspergs sarmåekårer förenat sig, skall deras styrka uppgå till 56 å 38,000 man, hvaribland finnes en mängd irreguliera trupper och andra som sympatisera med folket. En militäremöt hade uppstått i Auerspergs läger. Trupperna hade slagits sins emellan och Auersperg måste hals öfver bufvud draga sig från Belvedere och sluta sig till Jellachich. — Kossuth hade uppsatt en landtstorm af 350,000 man. De sista underrättelserna gå till den 43 kl. 2. Jellachich hade afsändt ett bref till riks dagen, affattadt i en pockande ton. Han fordrade deruti proviantering för sina trupper, obehindradt genomtåg genom staden, samt riksdagens befallning till ungerska armåen att ej ötverskrida den österrikiska gränsen. Riksdagen afslog bestämdt dessa fordringar och förnyade sin uppmaning till banen, att antingen nedlägga vapen, eller lemna Österrikes område. — Detta beslut väckte allmänt jubel i staden. General Böhm, bekant från polska frihetskriget, har ankommit till Wien och leder nu, gemensamt med kommendanten för nationalgardet, Messenbausen, de militäriska åtgärderna. Förtroendet till dessa officerare verkar elektriserande På menskapet och det mobila gardet underkastar sig bered villigt den stränga disciplinen. Lifsmedel inströmma i stora qvantiteter i staden. Man väntade hvarje ögonblick att se ungrarnes fanor svaja utanför staden. Guvernörn i Steyermark, general Wickenberg, har förklarat sig för folkpartiet i Wien; folket såväl i Steyermark som Mähren sluter sig med enihusiasm till revolutionen. Uti ett postskriptum af den 43: beter det att ungerska armåeen anländt utanför Wien och slagit ett befästadt läger i granskapet faf. Schwachat. Man väntade att kroaterna oförtöfvadt skulle på en gång anfallas af ungrarne och Wienårne. — Största ordning herrskade si staden. SCHWEIZ. å Den 6 Oktober hade ännu ett sändebud från centralstyrelsen i Frankfurt, von Neuwall, anländt, för att såsom diplomat understöda Baveaux. ITALIEN. mos rr altanen RBisoreimento fär dan el.