kom, med afsättning, och i annat fall, med mistning af embete. Lånar förman i uppbördsverk medel af underordnad uppbörsman eller redogörare; x iste embetet, ändå att de medel ej till uppbörden sörde. 18 . Bryter eller öppnar embetsman vid postverket olofligen annans bref eller eljest förseglade tillhörighet, som under hans embetsvård är; varde asatt, och dömes dessutom till sti effarbete på högst fyra är. Tilgriper han derutur penningar eller penningevärde; då skall han dömas, utom afsätt ningen, till straffarbete från sex till och med tio år. 19 3. Bregår cmbeteman uppsåtligen, på annat sätt, är nu sagdt är, förbrytelse i sitt embete, för egen ftel, eller för att annan gynna eller skada, eller c:ist till kränkniog af allmän eller enskild rätt ell. säkerhet, eller underlåter embetsman uppsåtligen, i asigt som s-gd är, sin embetspligt; dömes till .sistnirg af cmbete på ett år eller iör alltid, ell.r till afsättning: var det af förhastande, som emb. smannen sig fö gick, och kom deraf ingen eller r aga skada; 1i må han till böter ät mas. 20 G. Viserembetsman vårdslöshet, försummelse, oförständ celler os obet i sitt embete, och är ej särskildt ar:svar derå satt; straffes med böter eller mistning a embete på högst ev år eller för alltid. 21 . Ienefattar förbiyteise. som i 49 elier 20 sagd är, tillika annat uppsåtligt brott, eller sådant vål tande, hvarå straff efter denna lag följa bör; gånge som i 6 Kap. 42 stadgas. 22 . Nu har embetsman, utan lof eller tillkännagifvet förfall, sig från tjenstgöring afhålit och ej kunnat med kallelse träffss eller inställas: kommer han ej inom tre månader, sedan keliclsei allmänna tidningarna ägått; varde till mistning af embetet dömd. 23 S. Dömes embetsman, för brott, utom embetet, af sådan beskaffenhet, att hans embetsvärdighet eller medborgerliga anseende derigenom beihekas eller spi!les; miste embetet. 24 S. Böter, som efter detta Kap. ådömas, må sättas högst till beloppet för ett år af den lön och öfriga inkomst, som åtfölja det embete, hvari den skyldige sig förbrutit. År ej med det embete viss lön eller annan inkomst förenad; vare bot högst tvåbundra riksdaler. 25 S. Hvad om statens embetsmän här stadgadt är, gälle ock om dem, som äro satte att förvalta städers, menigheters eller allmänna af Konungen stadfästade verks, bolags eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter, om de tjenstemän, som under embetseller förvaltningsmyndigheterna lyda, och om andra, som förordnade äro att embete eller tjepsteörende förrätta. Postförare, som i vård hafver hvad åt allmänna posten förtrodt är, varde efter 48 straffad, om han i postföringen något af de brott begår, som der sagda äro.