SROGTTOBM — Vi läsa uti en engelsk tidniovg följande träffande betraktelser: Det talar icke för den såkallade nationali tetsprincipen, att alla de revolutioner eller för sök till uppresnivog, som skett i dess namn, hafva på ett ömkligt sätt misslyckats, medar de som skelt för friheten, oberoende af natiovaliteten, gått framåt, betvingat de starkast regeringar och tilltvingat sig uppmärksamhe och respekt. Celterna i det irländska förbundet; czeckerna i Prag; polackarne i Posen; teutonerna i Schlesien; lombarderne och venetia. nerne; magyarerne i Ungern, — alla desse haf rest sina särskilda mnationaliteters baner, son likväl iogen kunnat upprätthålla. En tota missräkning på krafter och anda, i förhållande till fiendernas, bar karakteriserat alla dera: uppresningar. EE — En del af den engelska pressen syssel sätter sig fortfarande med att lägga i dager det aristokratiska slöseri, som statslyxen och apparaterna för hofres nnderhållande förorsa ka. Detta har på visst sätt sin anledning den omständigheten, att den talrikast cirkule rande tidniogen Tbe Times under ionevarands ar blifvit ytterligt hofvisk och aristokratisk samt söker att med fraser betäcka alla de miss. bruk, som ega rum med de allmänna medlen så svart det gäller nyssnämnda intressen. D flesta öfriga tidvingar deremot, särdeles vecko bladen, anfalla Times för denna dess taktik at ägga an på och underblåsa engelsmännens för. kärlek för det förnäma; och under denna stric komma åtskilliga reflexiooer fram i dagen hvilka äro lärorika för åskådare på afstånd Se här t. ex. hvad morgontidningen Daily New yttrar: Vi hålla före, att frågan om de fyratio personer kallade kammarherrar eller kammartjenare, öfver hofmästarinnor eller kammarfruar o. 8. v., som si emellan dela 47,000 af statens medel, är en frå ae