SROGTTOBM
— Vi läsa uti en engelsk tidniovg följande
träffande betraktelser:
Det talar icke för den såkallade nationali
tetsprincipen, att alla de revolutioner eller för
sök till uppresnivog, som skett i dess namn,
hafva på ett ömkligt sätt misslyckats, medar
de som skelt för friheten, oberoende af natio-
valiteten, gått framåt, betvingat de starkast
regeringar och tilltvingat sig uppmärksamhe
och respekt. Celterna i det irländska förbun-
det; czeckerna i Prag; polackarne i Posen;
teutonerna i Schlesien; lombarderne och venetia.
nerne; magyarerne i Ungern, — alla desse haf
rest sina särskilda mnationaliteters baner, son
likväl iogen kunnat upprätthålla. En tota
missräkning på krafter och anda, i förhållande
till fiendernas, bar karakteriserat alla dera:
uppresningar.
EE
— En del af den engelska pressen syssel
sätter sig fortfarande med att lägga i dager
det aristokratiska slöseri, som statslyxen och
apparaterna för hofres nnderhållande förorsa
ka. Detta har på visst sätt sin anledning
den omständigheten, att den talrikast cirkule
rande tidniogen Tbe Times under ionevarands
ar blifvit ytterligt hofvisk och aristokratisk
samt söker att med fraser betäcka alla de miss.
bruk, som ega rum med de allmänna medlen
så svart det gäller nyssnämnda intressen. D
flesta öfriga tidvingar deremot, särdeles vecko
bladen, anfalla Times för denna dess taktik at
ägga an på och underblåsa engelsmännens för.
kärlek för det förnäma; och under denna stric
komma åtskilliga reflexiooer fram i dagen
hvilka äro lärorika för åskådare på afstånd
Se här t. ex. hvad morgontidningen Daily New
yttrar:
Vi hålla före, att frågan om de fyratio personer
kallade kammarherrar eller kammartjenare, öfver
hofmästarinnor eller kammarfruar o. 8. v., som si
emellan dela 47,000 af statens medel, är en frå
ae