en gång skonade regenten; rykten om kontrarevolution och revolution. Allt detta tyckes medföra och påskynda en våldsam lösning al de invecklade förhållandena ). Lösningen har varit fredlig. Hvad som måste synas motstå den säkra grundläggningen af vår frihet, bar till en början blifvit röjdt ur vägen. Den ofantliga majoriteten inom folket understödde nationalförsamlingens majoritet. Rapporterna från de till största delen härvarande öfverpresidenterna, skola nemligen gifvit utslaget för de nu fattade besluten. Folkets suveränitet genom sina ombud har blifvit erkänd; nvationalförsamlingens rättighet att kontrollera förvaltningen har blifvit satt utom allt tvifvel; krigshären skall, — så har man försäkrat — redan intilldess den kan erhålla en folkligare reorganisation, icke mera blifva någon härd för reaktionära tendenser. För vårt provisoriska skick var en åtgärd, sådan som den utfärdade armåe-ordren (den nemligen som till följd af Steinska motionen utfärdades) en ren nödvändighet. Detta kan visas med några ord, . Sedan Mars månad hade nemligen kronan blifvit enig med folket angående en demokratisk konstitutionel monarki. Konungen hede lofvat detta slags statsförfattning, folket antagit löftet genom utöfning af valrätten till nationalförsamlingen. För embetsmännen, hären, hvarje den verkställande maktens tjenare, är det mellan egeringen och folket, genom tyst fördrag antagna, Du under genomförande varande program för statsförfattningen sjelfva rättsgrunden; de derutur framgående stadganden äro de skyldige att sätta i verkställighet, samt alt sjelfve underkasta sig dem. I den färdiga kanstitutionella staten är rättigheten att yttra sin personliga mening obestridlig, såväl för embetsmannen som ofliceren, och det är långt ifrån oss att önska undertryckandet af den individuella friheten, till fördel för den allmänna. I den sannt konstitutionella staten, är enhvar enskild med om lagarna, då de öfverensstämma med bans öfvertygelse, eller söker han, om de äro stridande deremot, att genom ordet och skriften, samt hvarje medel som kan verka på öfvertygelsen, att förändra dem, men följer dem till dess de blifvit afskaffade. Hvarföre skulle då embetsmannen och officeren icke äfven hafva denna den frie mannens oförytterliga rättighet? Men i saunt fria stater ega just derföre inga revolutioner rum.