en gång skonade regenten; rykten om kon-
trarevolution och revolution. Allt detta tyckes
medföra och påskynda en våldsam lösning al
de invecklade förhållandena ).
Lösningen har varit fredlig. Hvad som
måste synas motstå den säkra grundläggningen
af vår frihet, bar till en början blifvit röjdt ur
vägen. Den ofantliga majoriteten inom folket
understödde nationalförsamlingens majoritet.
Rapporterna från de till största delen härva-
rande öfverpresidenterna, skola nemligen gifvit
utslaget för de nu fattade besluten. Folkets
suveränitet genom sina ombud har blifvit er-
känd; nvationalförsamlingens rättighet att kon-
trollera förvaltningen har blifvit satt utom allt
tvifvel; krigshären skall, — så har man för-
säkrat — redan intilldess den kan erhålla en
folkligare reorganisation, icke mera blifva någon
härd för reaktionära tendenser.
För vårt provisoriska skick var en åtgärd,
sådan som den utfärdade armåe-ordren (den
nemligen som till följd af Steinska motionen
utfärdades) en ren nödvändighet. Detta kan
visas med några ord, .
Sedan Mars månad hade nemligen kronan
blifvit enig med folket angående en demokra-
tisk konstitutionel monarki. Konungen hede
lofvat detta slags statsförfattning, folket antagit
löftet genom utöfning af valrätten till natio-
nalförsamlingen.
För embetsmännen, hären, hvarje den verk-
ställande maktens tjenare, är det mellan e-
geringen och folket, genom tyst fördrag an-
tagna, Du under genomförande varande pro-
gram för statsförfattningen sjelfva rättsgrun-
den; de derutur framgående stadganden äro
de skyldige att sätta i verkställighet, samt alt
sjelfve underkasta sig dem.
I den färdiga kanstitutionella staten är rät-
tigheten att yttra sin personliga mening obe-
stridlig, såväl för embetsmannen som oflice-
ren, och det är långt ifrån oss att önska
undertryckandet af den individuella friheten, till
fördel för den allmänna. I den sannt konsti-
tutionella staten, är enhvar enskild med om
lagarna, då de öfverensstämma med bans öf-
vertygelse, eller söker han, om de äro stridande
deremot, att genom ordet och skriften, samt
hvarje medel som kan verka på öfvertygelsen,
att förändra dem, men följer dem till dess de
blifvit afskaffade. Hvarföre skulle då embets-
mannen och officeren icke äfven hafva denna
den frie mannens oförytterliga rättighet?
Men i saunt fria stater ega just derföre inga
revolutioner rum.