vit dömd till döden af Rosas, och förrådd och för-
gifven af ett krostur, som kallar sig baron von
Spandau. Här, kaptsa White, är ett bref, sm den
bofven affärdade från Rio till kapten Tumblie, be-
fälhafvare på den argentinska briggen La C:za,
som vid danna tiden skulle hafva mött honom här,
för att taga den tiil döden dömda ombord och
föra henna till Basnos Ayres till s:upstocken.
Kapten White stirraie på hr Thomson, som på
en lång stund icke kuanst tala. Båda läste brefvet,
som Hinango hade fått af Patrick, hvilket var neg
att afstöja mördaran.
Hr Thomson vinkada till kaptenen på sitt fartyg,
och båda gingo nad i kejutan. De funno baronen
på soffan, dödsblex och stirrande omkring sig, samt
friherrinnan bredyld honom, med ansigtet doldt i
hans halföppna vest, fattande fast om honom med
båda händerna, som fruktade hon att förlora sin
unge man, — som vilie man stjäla honom bort från
henne — en förärlig tanke för den unga friherrin-
nan i smekminaden! bo
He Spandau, eller hväåd ni heter! begynte hr
Thomson, sättaude sig rakt midtamot det darrande
äxta paret. Hre Spandau, hir ser nå ert bref till
kepten Tumbla. Packa er från bord! Med dessa
ord höll han det välkända brefvet framför mörda-
rens näsa, som, lik br Closting vid åsynen af sym-
patifåglarna, kom ur takten, och var oförmögen att
svara ett ord, ens en stafvalse.
Emedlertid upplyfte i stället friherrinnan sitt bleka
ansigte fråa sin mans öppna vest, höjde strax derpå
sin stämma, och stirrande på sin bror ropade hon:
Hvad är det fråga om ?
Frågan är deromn, svarade hr Taomson, att en
nedrig skurk bar gickat, hedragit och förrådt er
och mig och oss alle, och har mördat vår Dolores
— min Doloras — förgiiv.t henna — så uppenbart
cch sannfärdigt rom act hennes lik ligger deruppe
å däck och mördaren är i edra armar.
,Hyilket skändligt, nedrigt förtall skrek nu ba-