vit dömd till döden af Rosas, och förrådd och förgifven af ett krostur, som kallar sig baron von Spandau. Här, kaptsa White, är ett bref, sm den bofven affärdade från Rio till kapten Tumblie, befälhafvare på den argentinska briggen La C:za, som vid danna tiden skulle hafva mött honom här, för att taga den tiil döden dömda ombord och föra henna till Basnos Ayres till s:upstocken. Kapten White stirraie på hr Thomson, som på en lång stund icke kuanst tala. Båda läste brefvet, som Hinango hade fått af Patrick, hvilket var neg att afstöja mördaran. Hr Thomson vinkada till kaptenen på sitt fartyg, och båda gingo nad i kejutan. De funno baronen på soffan, dödsblex och stirrande omkring sig, samt friherrinnan bredyld honom, med ansigtet doldt i hans halföppna vest, fattande fast om honom med båda händerna, som fruktade hon att förlora sin unge man, — som vilie man stjäla honom bort från henne — en förärlig tanke för den unga friherrinnan i smekminaden! bo He Spandau, eller hväåd ni heter! begynte hr Thomson, sättaude sig rakt midtamot det darrande äxta paret. Hre Spandau, hir ser nå ert bref till kepten Tumbla. Packa er från bord! Med dessa ord höll han det välkända brefvet framför mördarens näsa, som, lik br Closting vid åsynen af sympatifåglarna, kom ur takten, och var oförmögen att svara ett ord, ens en stafvalse. Emedlertid upplyfte i stället friherrinnan sitt bleka ansigte fråa sin mans öppna vest, höjde strax derpå sin stämma, och stirrande på sin bror ropade hon: Hvad är det fråga om ? Frågan är deromn, svarade hr Taomson, att en nedrig skurk bar gickat, hedragit och förrådt er och mig och oss alle, och har mördat vår Dolores — min Doloras — förgiiv.t henna — så uppenbart cch sannfärdigt rom act hennes lik ligger deruppe å däck och mördaren är i edra armar. ,Hyilket skändligt, nedrigt förtall skrek nu ba