angående talmannens vägran af proposition å hi Norins förslag i anledning af statsutskottets betänkande JM 331, bordlades, Hr Kock ville haft betänkandet föredraget gsnast, men detta bestriddes af hr Valley och af hr Norin, hvilken tyckte att man behöfde tid på sig för att samma betänkande genomläsa och skärskåda. — Hos Bondeståndet förekom i gårdagens plenum konstitutionsutskottets bordlagda memorial 4 36, i anledning af talmannens vägran af proposition på remiss af F. Husbergs motion angående Hels3.nge regementes hemförlofvande, Utskottet hade naturligtvis gillat talmannens åtgärd, med förklaring att motionen emot 14 S regeringsformen äsyftade inträng af den lagstiftande makten på den verkställande maktens område; ty, hette det, ,af temiss följer öfrerläggning, och i öfverläggning ligger pröfning,. Husberg fann intet vidare vara att göra, men hade trott intet riksstånd vara :;berättigadt att nalkas thronen. Ett riksstånd vore således förvägradt hvad ej nekas den enskilde, cch allmänheten kunde redan på förband bedömma stämningen emellan höga vederbörande och bondsståndets nuvarande ombud. Bengt Gudmundsson förklarade sig ej hafva instämt i beslutet. Utskottet hade gått utom saken, ty motionen åsyftade icke rikets ständers pröfning, endast ett hänskjutande till ståndets enskilda utskott, för att der behaxdlas såsom ett önstningsmål. Han insåg att ytter!igare påstående vore fruktlöst, men ville visa att han försvarat pluralitetens inom ståndet åsigt. Ola Månsson ville, ehuru konstitutionsutskottet är slutlig domare, likväl protestera emot dess utslag, enär ban tillhört dem som ogillat talmannens vägran. Utskottet hade sagt att rikets ständer ej äga öfverlägga i de mål, som 14 regeringsformen omtalar; frågan hade dock endast rört ett önskningsmål, dertill man torde haft rätt. Men inbem:ar af för-. handlingarne hos 1840 års konstitutionsutskott att propositionsvägran i ett dylikt mål blifvit af utskottet underkänd. Johan Johansson från Örebro län bade ett skriftligt anförande, hvari bland annat yttrades: I fall man vid denna riksdag hade rätt att uncra öfver något som synes stridande mot menskligt förstånd och rikets grundlagar, då skul:e man i sanning göra det vid läsningen af utskottets futJåtande, der en mängd paragrafer citeras, som alla äro otillämpliga. Sakens historia vore i korthet följande: Ett gatuväsende uppstod i hufvudstaden den 18 och 19 Mars, ett mål som i allmänhet ej tycktes röra regeringsmakten. Icke desto mindre väcktes inom riksständen motion om afsändande af en stor deputation till Kongl. Mej:t för att uttrycka den 2llmärna oviljan öfver bändelserne. Kongl. Maj:t äskade ett anslag af 450,000 rdr till garnisonens förstärkning, hvarjemte förklarades att denna förstärkning skul!e med Juli månad upphöra. Då sådant likväl ej skedde, beslöt en slåndsledamot att höra efter denna sak som syntes honom nägot tvifvelaktig, och önskade dess hänskjutande till ståndets enskilda utskott, hvilket blott behandlar ärender som röra ståndet ensamt. Dä saken sålunda skulle framhafvas såsom ett önskvingsmål,hade Kongl. Moj:t kunnat derå fästa det afseende honom godt syntes; men sjelfya rätten att sälunda nalkas thronen hade ej ens under absolutismens och godtyckets tider blifvit nekad. En förklaringsgrund till utskottets handlingssätt skulle dock kunna finnas Enligt hvad talaren hört, skulle någon berättat ati Hans Maj:t uttryckt sitt höga misshag öfver den räckta motionen. Om nu högstdensamme verkligen ämnat förebrå ett riksstånd i så beskaffad frå;a, eller om herättarens ord blifvit missförstådda, det lemnade tal. derhän; men förmodade att utskottet äfven fått höra något dylikt och deraf hemat stöd för sitt utlåtande, Man borde alltså yrkat iterremiss med begäran om ytterligare genomläsing af bondeståndets protokoll för den 2 dennes: nen då det blefye svårt att upplysa den som ej vill ipplysas, återstode intet annat än att med beklasande af utgången lägga utlåtandet till handlinsarne. — Lades till handlingarne. Lagutskottets utlåtande JM 93—98 biföllos.