angående talmannens vägran af proposition å hi
Norins förslag i anledning af statsutskottets betän-
kande JM 331, bordlades, Hr Kock ville haft be-
tänkandet föredraget gsnast, men detta bestriddes
af hr Valley och af hr Norin, hvilken tyckte att
man behöfde tid på sig för att samma betänkande
genomläsa och skärskåda.
— Hos Bondeståndet förekom i gårdagens ple-
num konstitutionsutskottets bordlagda memorial 4
36, i anledning af talmannens vägran af proposi-
tion på remiss af F. Husbergs motion angående
Hels3.nge regementes hemförlofvande, Utskottet ha-
de naturligtvis gillat talmannens åtgärd, med för-
klaring att motionen emot 14 S regeringsformen
äsyftade inträng af den lagstiftande makten på den
verkställande maktens område; ty, hette det, ,af
temiss följer öfrerläggning, och i öfverläggning lig-
ger pröfning,. Husberg fann intet vidare vara att
göra, men hade trott intet riksstånd vara :;berätti-
gadt att nalkas thronen. Ett riksstånd vore såle-
des förvägradt hvad ej nekas den enskilde, cch all-
mänheten kunde redan på förband bedömma stäm-
ningen emellan höga vederbörande och bondsstån-
dets nuvarande ombud. Bengt Gudmundsson för-
klarade sig ej hafva instämt i beslutet. Utskottet
hade gått utom saken, ty motionen åsyftade icke
rikets ständers pröfning, endast ett hänskjutande
till ståndets enskilda utskott, för att der behaxd-
las såsom ett önstningsmål. Han insåg att ytter!i-
gare påstående vore fruktlöst, men ville visa att
han försvarat pluralitetens inom ståndet åsigt. Ola
Månsson ville, ehuru konstitutionsutskottet är slut-
lig domare, likväl protestera emot dess utslag, enär
ban tillhört dem som ogillat talmannens vägran. Ut-
skottet hade sagt att rikets ständer ej äga öfver-
lägga i de mål, som 14 regeringsformen omtalar;
frågan hade dock endast rört ett önskningsmål,
dertill man torde haft rätt. Men inbem:ar af för-.
handlingarne hos 1840 års konstitutionsutskott att
propositionsvägran i ett dylikt mål blifvit af ut-
skottet underkänd. Johan Johansson från Örebro
län bade ett skriftligt anförande, hvari bland annat
yttrades: I fall man vid denna riksdag hade rätt att
uncra öfver något som synes stridande mot mensk-
ligt förstånd och rikets grundlagar, då skul:e man
i sanning göra det vid läsningen af utskottets fut-
Jåtande, der en mängd paragrafer citeras, som alla
äro otillämpliga. Sakens historia vore i korthet
följande: Ett gatuväsende uppstod i hufvudstaden
den 18 och 19 Mars, ett mål som i allmänhet ej
tycktes röra regeringsmakten. Icke desto mindre
väcktes inom riksständen motion om afsändande af
en stor deputation till Kongl. Mej:t för att uttryc-
ka den 2llmärna oviljan öfver bändelserne. Kongl.
Maj:t äskade ett anslag af 450,000 rdr till garniso-
nens förstärkning, hvarjemte förklarades att denna
förstärkning skul!e med Juli månad upphöra. Då
sådant likväl ej skedde, beslöt en slåndsledamot att
höra efter denna sak som syntes honom nägot tvif-
velaktig, och önskade dess hänskjutande till stån-
dets enskilda utskott, hvilket blott behandlar ären-
der som röra ståndet ensamt. Dä saken sålunda
skulle framhafvas såsom ett önskvingsmål,hade Kongl.
Moj:t kunnat derå fästa det afseende honom godt
syntes; men sjelfya rätten att sälunda nalkas thro-
nen hade ej ens under absolutismens och godtyc-
kets tider blifvit nekad. En förklaringsgrund till
utskottets handlingssätt skulle dock kunna finnas
Enligt hvad talaren hört, skulle någon berättat ati
Hans Maj:t uttryckt sitt höga misshag öfver den
räckta motionen. Om nu högstdensamme verkli-
gen ämnat förebrå ett riksstånd i så beskaffad frå-
;a, eller om herättarens ord blifvit missförstådda,
det lemnade tal. derhän; men förmodade att ut-
skottet äfven fått höra något dylikt och deraf hem-
at stöd för sitt utlåtande, Man borde alltså yrkat
iterremiss med begäran om ytterligare genomläs-
ing af bondeståndets protokoll för den 2 dennes:
nen då det blefye svårt att upplysa den som ej vill
ipplysas, återstode intet annat än att med bekla-
sande af utgången lägga utlåtandet till handlin-
sarne. — Lades till handlingarne.
Lagutskottets utlåtande JM 93—98 biföllos.