förena sig härom, och låt oss sedan se huruvida regeringen för den skull skall upplösa riksdagen? . -Och om så skedde, än sen? Fiat justitia ; zrundlagens och folkets rätt är då åtminstone bevarad. I hög grad obegripligt måste det alltid förefalla, att Aftonposten, som sjelf förklarat sig på borgareoch bondeståndens sida i hufvudsaken, kan, med den svaga advokalur som vi nyss påpekat, rubricera ett sådant yrkande på en uttrycklig, ordagrann föreskrift i både regeringsform och riksdagsordning såsom ett grundlagsvidrigt handlingssätt, eller påstå alt ingen utväg numera återstår. Nej, må åtminstone dessa två stånd icke af en dylik svaghet låta sig förmås ati afstå från den utväg, som ännu finnes inom lagens område. Låt sedan Statsutskottet sätta sig upp emot densamma (hvilket vi likväl icke tro kunna inträffa), eller adeln och presteståndel vägra ait volera; då hafva de förstnämnda stånden gjort hvad på dem ankommer och kunna åtminstone återvända med tillfredsställelsen att hafva uppfyllt sin pligt emot nationen. 4:0 slutligen uppgifva huru mycket genom bevillning bör utgöras, (hvilket åter icke kan uppgifvas innan alla delar af statsregleringen, således äfven ordinarie räntornas penningbelopp blifvit bestämdt). Vidare siges i denna uttryckligen: SI händelse hos riksens ständers plena gemensamt eller uti något stånd, betänkligheter upppstå emot antagandet af hvad utskottet tillstyrkt puti det som rörer antisgen statens reglerande seller beviltningens derefter lämpade hela belopp. (hvilket således just är, hvad som genom skatteförenklingsfrågan måste anses hafva uppstått) ptillkommo utskottet den befattning, ledande att abringa sådana ämnen till slutligt afgöSrande, hvilken 69 8 af regeringsformen, jemte sättet dertill, föreskrifvers. (Denna:S 69 hafve vi redan i onsdagens aftonblad meddelat, och den innehåller stadgandet angående omröstning i förstärkt statsutskott.) Tydligare bevis måtte väl icke behöfvas, att statsutskottet bandlat emat grundlagens anda och bokstaf, då utskottet ansett de af adeln och presteståndet framställda hinder för frågans afgörande böra gälla mera än grundlagens bud, och således underlåtit att taga den befattning ledande att bringa ämnet till slutligt afgöranden, hvilken 69 regeringsformen och 30 S riksdagsordningen föreskrifva.