bon till de båda små öarna Gal och Alvaredo, vid inloppet till ön Santa Catharinas säkra hamn. Det var en undransvärd bresiliansk morgon. Det fasta landets kust låg i sin pittoreska glans och prakt, med sina spetsiga bergstoppar, till en. del prydda med mjölkhvita moln på bjessan, dem den uppgående solen efterhand skingrade. Vinden var svag. Baron von Spandau bade ända sedan kl. 4 på morgonen, medan det ännu var mörkt, varit på akterdäck med sin tub. Han kikade åt alla håll, för att upptäcka det argentinska krigsskeppet La Caza. At-skilliga båtar och skonertar, och en hop fiskarebåtar visade sig; men ingenstädes varseblef han en brigg, som liknade en krigsbrigg. ! I stället visade sig, till hans dödliga oro, två små skepp, som icke långt ifrån ön Alvaredo hade kastat ankar tätt bredvid hvarandra. Det var skonerten Mazzini och skonertbriggen Astrala. Lyckligtvis befann sig spionen ännu ensam på akterdäck. Ingen observerade honom med synnerlig uppmärksamhet, Mannen vid rodret tog lika litet notis om honom, som styrmannen, hvilken hade vakten, och ännu mindre brydde sig matroserna vid frammastvakten on sarlen med den impertinenta näsan. Iagen märkte att han mådde illa, att han verkligen var biek. Slutligen var det en, som märkte honom: kajutpojken hade uppstigit, och kom stapplande, halfsofvanda på däck. Är ni sjösjuk, hr baron?a frågade han, gäspanda af luttert deltagande och gnidande siaa ögon. Baronen svarade intet. Han kunde al harm och raseri icke få fram något svar — aldraminst åt en eländig kajutpojke. Han såg åter genom tuben, som hade han hoppats att fartygen endast varit fantomer, och nu hade försvunnit. Men de lågo ännu stilla: skonertbriggen Astrala, som han dagligen hade sett i Riobugten, och skonerten Mazzini, som dr Merbold hade beskrifvit så fullständigt han var i stånd att beskrifva någonting, som icke var en väggsmed. Hans enda tröst var den lätta vinden, som underhöll hans-hopp: att La Caza ännu kändeshinna visa sig, innan Bruden från Abydos tillryggalagt den korta vägen till hamnen. Detta hopp var emedlertid blandadt med fruktan, att de båda fördömda kaparne kunde afskära La C2za från Bruden och göra gemenskapensdem emellan omöjlig, i händelse kapten Tumble med: en frisk: bris skulle visa sig på -långt håll. Dit var en ställning, som kunde bringa en hederlig karl, för att ej säga eu skurk, i förtviflan. Saken rörde icke blott och bart fulla priset, som var satt på Dolores huvud. Hin egde blottatt rå halfva priset, i fall han sjel! skulle. nödgas: verkställa tödelns -i Buenos Ayres kall, ochsaf denna hälft hade han, som bekant är, lofvat: käpten Tumble