bon till de båda små öarna Gal och Alvaredo, vid
inloppet till ön Santa Catharinas säkra hamn.
Det var en undransvärd bresiliansk morgon. Det
fasta landets kust låg i sin pittoreska glans och prakt,
med sina spetsiga bergstoppar, till en. del prydda
med mjölkhvita moln på bjessan, dem den uppgå-
ende solen efterhand skingrade. Vinden var svag.
Baron von Spandau bade ända sedan kl. 4 på mor-
gonen, medan det ännu var mörkt, varit på akter-
däck med sin tub. Han kikade åt alla håll, för att
upptäcka det argentinska krigsskeppet La Caza. At-
-skilliga båtar och skonertar, och en hop fiskarebåtar
visade sig; men ingenstädes varseblef han en brigg,
som liknade en krigsbrigg. !
I stället visade sig, till hans dödliga oro, två små
skepp, som icke långt ifrån ön Alvaredo hade ka-
stat ankar tätt bredvid hvarandra. Det var skoner-
ten Mazzini och skonertbriggen Astrala.
Lyckligtvis befann sig spionen ännu ensam på ak-
terdäck. Ingen observerade honom med synnerlig
uppmärksamhet, Mannen vid rodret tog lika litet
notis om honom, som styrmannen, hvilken hade
vakten, och ännu mindre brydde sig matroserna vid
frammastvakten on sarlen med den impertinenta
näsan. Iagen märkte att han mådde illa, att han
verkligen var biek.
Slutligen var det en, som märkte honom: kajut-
pojken hade uppstigit, och kom stapplande, half-
sofvanda på däck. Är ni sjösjuk, hr baron?a frå-
gade han, gäspanda af luttert deltagande och gni-
dande siaa ögon. Baronen svarade intet. Han kunde
al harm och raseri icke få fram något svar — al-
draminst åt en eländig kajutpojke.
Han såg åter genom tuben, som hade han hop-
pats att fartygen endast varit fantomer, och nu hade
försvunnit. Men de lågo ännu stilla: skonertbriggen
Astrala, som han dagligen hade sett i Riobugten,
och skonerten Mazzini, som dr Merbold hade be-
skrifvit så fullständigt han var i stånd att beskrifva
någonting, som icke var en väggsmed.
Hans enda tröst var den lätta vinden, som under-
höll hans-hopp: att La Caza ännu kändeshinna visa
sig, innan Bruden från Abydos tillryggalagt den
korta vägen till hamnen. - Detta hopp var emedler-
tid blandadt med fruktan, att de båda fördömda ka-
parne kunde afskära La C2za från Bruden och göra
gemenskapensdem emellan omöjlig, i händelse kap-
ten Tumble med: en frisk: bris skulle visa sig på
-långt håll.
Dit var en ställning, som kunde bringa en heder-
lig karl, för att ej säga eu skurk, i förtviflan. Sa-
ken rörde icke blott och bart fulla priset, som var
satt på Dolores huvud. Hin egde blottatt rå half-
va priset, i fall han sjel! skulle. nödgas: verkställa
tödelns -i Buenos Ayres kall, ochsaf denna hälft
hade han, som bekant är, lofvat: käpten Tumble