Anklam. (P. o. I. T.) ee — På fransyska teatern uppfördes i förr går för temligen godt hus Satanx eller L diadble de Paris, dervid anden visade sig un der skepnad af sex serskilda personer, son alla spelades af madame Stephen, än såson man än såsom qvinna; hon var ung ouvrier — officer — tjusande dame — allt med sam ma lätthet och fulländning. Den Fernand d Maulgon gjorda förutsägelse, att han inom kor skulle med sin själ och hela varelse befinn: sig i den onde andens våld, bragtes i full. bordan af den genom tacksamhet hänförd: flickan. Hon hade nemligen af erkänsla mo sin faders räddare (Fernand) i sin ordning be slutat rädda denne från run och förderf, oct för detta ändamål under de mest olika för klädnader följt honom, till dess räddninger slutligen fullbordades genom uppenbarelsen aj deras ömsesidiga kärlek, — Publiken syntes ganska belåten med sin afton, och vi hålla san. nolikt att mången, som ej redan gjort det, skall en annan gång begagna tillfället att på så fördelaktigt sätt göra bekantskap med Le Diabley. Den lilla komedien Un homme et un femmenr, som uppfördes förliden fredag, bar väckt allmänt intresse, genom det förtjenstfulls sätt hvarpå den utfördes af mademoiselle Maris (Morsiany?) och mr Auguste, två af de sed. nast bit ankomna artisterne, hvilka, i mån som de blifva bekanta för publiken, skola, vi hoppas det, jemte de från förra året välkända, göra fransyska teaterns representationer mera besökta. — —EE — En af representanterne i Borgareståndet, br Tauson, har i anseende dertill, att Aftonbladet blott i korthet upptagit hans anförande vid diskussionen öfver Statsutskottets betänkande M 331 och hr Norins motion att ståndet måtte förblifva vid det först af tre stånd fattade beslut i afseende på skatteförenklingsfrågans sammanhang med skatteregleringens afslutande, begärt att få samma anförande meddeladt in extenso, hvilket här följer, jemte en kort erinran af redaktionen. Herr Tauson: Ingångna förbindelser och fattade beslut hållas af mig, likaväl som af någon annan, j helgd. Men då, efter min tanka, icke kan för närvarande något vidare åtgöras i skatteförenklings Tågan och följakteligen det för skatteförenklingens alsiutande stadgade vilkoret måste anses vara iaktlaget, om än icke till den allmänna belåtenhet, som afsågs vid vilkorets stipulerande, finner jag mig, ehuru högeligen ogillande de 2:ne första ståndens tillgöranden i frågan, föranlåten att, i likhet med den sist föregående talaren, påyrka bifall till förevarande memorial, på det möjlighet för statsregletingens afslutande må inträda. Alt iakttaga ett annat förfarande synes mig icke vara förenligt med den skyldiga vördnaden för grundlagarnes bud, äfven om derför någon ursägt kunde hemtas från det färska exemplet af en grundlagstolkning, med hänseende mindre till gruvdlagarnes bokstaf och anda, än befrämjandet af egna afsigter. — Oberäkneliga vore visserligen följderna af ett beslut i den af berr Norin föreslagna syftning. Med visshet kan dock till dem hänföras elt snart intraffande urtima riksmöte, med de dryga kostnaderna, hvarför jag icke onödigtvis anser mig böra blottställa nationen, Jag slutar med att tillönska skatteförenklingsfrågan ett snart och sällt uppvaknande ur den slummer, bvari den numera beklagigtvis försjunkit. Med fullkomlig aktning för hvars och ens öfvertygelse tillåta vi oss blow fösta uppmärksamheten derpå, att hr Tausons åsigt att bifalla utskottets förslag utgår från en premiss, som i vår tanka icke håller stånd, nemligen alt ingenting vidare kunde åtgöras i skattelörenklingsfrågan. Väl förekommer detta antagande älven i Statsutskottets memorial; men det kan lika väl vara ett misstag, och måste äfven vara det. När Borgareoch Bondestaån. den jemte Statsutskottet ansett votering böra äga rum i de punkter af skatteförenklingsfragan, öfver hvilka olika åsigter egt rum, hvad slags rimligt skäl finnes då att Adelns och Presteståndets godtfinnande, som emot både utskottets förslag och emot sakens egen rimlighet vill hindra frågans definitiva afgörande, skall gälla framför de båda förstnämnda ståndens tanka? Men man föranledes med ännu 5å mycket mera skäl att göra denna fråga, då Brundlsgen i oförtydbara ordalag lemrar en pnvisping, att kunna komma ifrån saken genom 69 Långt ifrån aut iakttagandet al grundlagens bud, skulle mena till den tanka, som hr Tauson förordat. synes det! acc durfön.