Anklam. (P. o. I. T.)
ee
— På fransyska teatern uppfördes i förr
går för temligen godt hus Satanx eller L
diadble de Paris, dervid anden visade sig un
der skepnad af sex serskilda personer, son
alla spelades af madame Stephen, än såson
man än såsom qvinna; hon var ung ouvrier
— officer — tjusande dame — allt med sam
ma lätthet och fulländning. Den Fernand d
Maulgon gjorda förutsägelse, att han inom kor
skulle med sin själ och hela varelse befinn:
sig i den onde andens våld, bragtes i full.
bordan af den genom tacksamhet hänförd:
flickan. Hon hade nemligen af erkänsla mo
sin faders räddare (Fernand) i sin ordning be
slutat rädda denne från run och förderf, oct
för detta ändamål under de mest olika för
klädnader följt honom, till dess räddninger
slutligen fullbordades genom uppenbarelsen aj
deras ömsesidiga kärlek, — Publiken syntes
ganska belåten med sin afton, och vi hålla san.
nolikt att mången, som ej redan gjort det,
skall en annan gång begagna tillfället att på
så fördelaktigt sätt göra bekantskap med Le
Diabley.
Den lilla komedien Un homme et un
femmenr, som uppfördes förliden fredag, bar
väckt allmänt intresse, genom det förtjenstfulls
sätt hvarpå den utfördes af mademoiselle Maris
(Morsiany?) och mr Auguste, två af de sed.
nast bit ankomna artisterne, hvilka, i mån som
de blifva bekanta för publiken, skola, vi hop-
pas det, jemte de från förra året välkända,
göra fransyska teaterns representationer mera
besökta.
— —EE
— En af representanterne i Borgareståndet,
br Tauson, har i anseende dertill, att Afton-
bladet blott i korthet upptagit hans anförande
vid diskussionen öfver Statsutskottets betänkan-
de M 331 och hr Norins motion att ståndet
måtte förblifva vid det först af tre stånd fat-
tade beslut i afseende på skatteförenklingsfrå-
gans sammanhang med skatteregleringens af-
slutande, begärt att få samma anförande med-
deladt in extenso, hvilket här följer, jemte en
kort erinran af redaktionen.
Herr Tauson: Ingångna förbindelser och fattade
beslut hållas af mig, likaväl som af någon annan, j
helgd. Men då, efter min tanka, icke kan för när-
varande något vidare åtgöras i skatteförenklings Tå-
gan och följakteligen det för skatteförenklingens al-
siutande stadgade vilkoret måste anses vara iaktla-
get, om än icke till den allmänna belåtenhet, som
afsågs vid vilkorets stipulerande, finner jag mig,
ehuru högeligen ogillande de 2:ne första ståndens
tillgöranden i frågan, föranlåten att, i likhet med
den sist föregående talaren, påyrka bifall till före-
varande memorial, på det möjlighet för statsregle-
tingens afslutande må inträda. Alt iakttaga ett
annat förfarande synes mig icke vara förenligt med
den skyldiga vördnaden för grundlagarnes bud, äf-
ven om derför någon ursägt kunde hemtas från det
färska exemplet af en grundlagstolkning, med hän-
seende mindre till gruvdlagarnes bokstaf och anda,
än befrämjandet af egna afsigter. — Oberäkneliga
vore visserligen följderna af ett beslut i den af
berr Norin föreslagna syftning. Med visshet kan
dock till dem hänföras elt snart intraffande urtima
riksmöte, med de dryga kostnaderna, hvarför jag
icke onödigtvis anser mig böra blottställa nationen,
Jag slutar med att tillönska skatteförenklingsfrågan
ett snart och sällt uppvaknande ur den slummer,
bvari den numera beklagigtvis försjunkit.
Med fullkomlig aktning för hvars och ens
öfvertygelse tillåta vi oss blow fösta uppmärk-
samheten derpå, att hr Tausons åsigt att bi-
falla utskottets förslag utgår från en premiss,
som i vår tanka icke håller stånd, nemligen
alt ingenting vidare kunde åtgöras i skattelör-
enklingsfrågan. Väl förekommer detta anta-
gande älven i Statsutskottets memorial; men
det kan lika väl vara ett misstag, och måste
äfven vara det. När Borgare- och Bondestaån.
den jemte Statsutskottet ansett votering böra
äga rum i de punkter af skatteförenklingsfra-
gan, öfver hvilka olika åsigter egt rum, hvad
slags rimligt skäl finnes då att Adelns och
Presteståndets godtfinnande, som emot både
utskottets förslag och emot sakens egen rim-
lighet vill hindra frågans definitiva afgörande,
skall gälla framför de båda förstnämnda stån-
dens tanka? Men man föranledes med ännu
5å mycket mera skäl att göra denna fråga, då
Brundlsgen i oförtydbara ordalag lemrar en
pnvisping, att kunna komma ifrån saken ge-
nom 69 Långt ifrån aut iakttagandet al
grundlagens bud, skulle mena till den tanka,
som hr Tauson förordat. synes det! acc durfön.