HUAUJaUE KUUSEIvatltya NVIINIE it Lanna pe UMESeT
så högst egna förhållande, eller åtminstone
haft en snivg derom, vid författandet af enl
uppsats, som två dagar efter diskussionen be-
gynt synas i Tiden, under uppgift att vara
insänd ifrån landsorten. Den har till hufvud-
titel: Öfverblick af den politiska ställningen
vid riksdagens slut. För öfrigt må den äga
nyssnämnda anledning eller någon annan;
men uppenbart åsyftar den att utplåna det
intryck vi antydt, och sådant på två motsatta
håll: nedåt — genom försök till en fredsmäk-
lande förklaring öfver de konservativas riks-
dagsbeteenden; — uppål: genom ett återupp-
repande af de vanliga förespeglingarne om kon-
servatismen såsom tronens och dynastiens ofel-
bara stöd, och om kosmopolitismen, (nytt
namn på de liberalas föregifna åsigter) såsom
monarkiens fiende och den lika ofelbara väg-
visaren åt kommunism och anarki. Upp-
satsen har hittills hållits i en ovanligt lugn
och betänksam ton — för att läsas i Tiden —
och med undanisg af några fraser om Tids-
andans blodiga vingar, och om asken Ygdrasil
och Nidhögg, (med spionen och hoftasslaren
Rotatosker tiger författaren) — röjer den åt-
skilliga icke misslyckade försök att tala enkelt
och sanut, blandade med talrikare, men min-
dre lyckade, att demonstrera logiskt.
Då denna Tidsuppsats tycks ämnad till ett
vade mecum — en utrustning för hemfärden,
teoretiskt bortblandande bvad de hemresande
selt, hört och erfarit sjelfva, anse vi för en
pligt att skärskåda den konservativa hofmä-
starens bestyr och se till den inre balten af
hvad han vill ge de hedervärda riksdagsmän-l
nen med på resan. E
Tidsinsändaren vill hemsända dem med så-
dana begrepp om konungamakt och represen-l!
tation, eller rättare med en sådan tro derom,
som hans parti önskar att folket å den ena
sidan måtte bysa och monarken å den andra,
men som partiet praktiskt visat sig aldrig bafva
hyst sjelf, utan blott bycklat, ehuru folket:
icke haft tilifälle att märka detta så tydligt:
förr som nu.
För sitt ändamål finner Tidsinsändaren nö-l
digt att först framställa den samhällsåsigt, som
bars parti önskar att folket icke måtte dela,
nemligen den som han kallar kosmopolitism.
Förberedelsen är likväl ett öfverflödsarbete; ty
folket byll.v icke denna så kallade kosmopo-
litism. Med kosmopolitism menar Tidsinsän-
.daren nemligen icke hvad namnets uppfinnare,
Wieland, förstod dermed, utan använder blott
denna benämning på hvad man i hvardagstal
kallar fransk republikanism; och sedan denna
nödiga bestämning af begreppet egt rum, fin-i
ner man utan svårighet att en dylik samhälls-
åsigt är långt ifrån att vara delad af de fri-l:
sinnade i alla andra länder, och att plurali-
teten ibland reformvännerna, icke blow här,
utan äfven i Tyskland och Heslien, göra sig
belt andra föreställningar än röda republiken
4 Frankrike, om ett godt samhällsskick.
Den franska republikanismen skiljer sig till
och: med diametralt ifrån den liberala måjori-
tetens åsigt i alla andra länder i den gamla
-verlden, och den är för Frankrike och fran-
ska folkets statslärare någonting så eget, atti
den ingenstädes i Europa vunnit insteg hos!
folken, att den aldrig förmått ait der göra sig!
praktiskt gällande längre, än den franska 1e-
publikens vapenmakt nått, nemligen i de mer
-eller mindre omedelbart af denna makt stifta-
de republikerna utom Frankrike (den Ciselpin-
ska, Partbenopeiska, Italienska, Helvetiska, Ba-
taviska, och hvad de allt hette) och att den
genast föll, när samma vapenmakt icke längre
var till hands att upprätthålla den. Utom
Europa har den deremot endast i Sydamerika
vunvit insteg; — republikerna Chili, Peru, Bo-
livia, Ecuador, Venezuela o. s. v. äro försök
alt derstädes förverkliga den. Men de stän-
diga skakningar och inbördes krig, som utgjort
likasom: ett oafvisligt bihang till dessa försök,
förorda hvarken den franska republikanismens
införande någonstädes, eller gifva synnerlig ut-
sigt för dess bestånd i sjelfva Frankrike, så
länge fransmännen, af nationalfördom eller fa-
derskärlek, envisas att bibehålla den oförän-
drad.
Men hvad innebär i sjelfva verket detta fran-)
ska samhällsmönster? Jo: Republikanism med
monarkiska institutioner.
Alltså raka motsatsen af hvad de frisinnade
i det öfriga Europa yrka: — af hvad som redan
finnes i Belgien, och nu önskas i Tyskland och
Italien, kort sagdt, af: Monarkism, med repu-
blikanska institutioner.
Att den franska republikanismen — syste-
met af La republique une indivisible skil-
jer sig från aila andra samhällsformer just ge-.
nom sina monarkiska institutioner, är snart!
insedt. Sit utmärkande och väsendtliga grund-
drag, centralisationen, bar den tagit i arf ef-
ter Ludvig XIV, den så kallade upplysta des-
potismens mest fulländade representant; och
betraktar man huru den franska republikens
konselj alltid varit beskaffad: vidare dess mini-
sterialstyrelse af hela landet genom prefekter-
Dä, vidare dessas attributer, äfvensom polis-
makten, åklagaremakten, statshusbållningen,!
den ekonomiska förvaltningens detaljer, utpäm-
ningen till embetsbefattningar, uppbördsverket!
och dess redovisning, statschefens öfverkomman-
do till lands och sjös, sjelfva ståten och cere-
monierna — med ett ord allt, som står i sam-
manhang med det offentliga lifvet, — så skall
man varseblifva att den Franska Republiken icke
skiljer sig från den Franska Monarkien mer
om sak bhafane tillogtanss
— —SJSS GG t0(65655TtÄ)H)t)szc6- MMMM I LA MH MH I