HUAUJaUE KUUSEIvatltya NVIINIE it Lanna pe UMESeT så högst egna förhållande, eller åtminstone haft en snivg derom, vid författandet af enl uppsats, som två dagar efter diskussionen begynt synas i Tiden, under uppgift att vara insänd ifrån landsorten. Den har till hufvudtitel: Öfverblick af den politiska ställningen vid riksdagens slut. För öfrigt må den äga nyssnämnda anledning eller någon annan; men uppenbart åsyftar den att utplåna det intryck vi antydt, och sådant på två motsatta håll: nedåt — genom försök till en fredsmäklande förklaring öfver de konservativas riksdagsbeteenden; — uppål: genom ett återupprepande af de vanliga förespeglingarne om konservatismen såsom tronens och dynastiens ofelbara stöd, och om kosmopolitismen, (nytt namn på de liberalas föregifna åsigter) såsom monarkiens fiende och den lika ofelbara vägvisaren åt kommunism och anarki. Uppsatsen har hittills hållits i en ovanligt lugn och betänksam ton — för att läsas i Tiden — och med undanisg af några fraser om Tidsandans blodiga vingar, och om asken Ygdrasil och Nidhögg, (med spionen och hoftasslaren Rotatosker tiger författaren) — röjer den åtskilliga icke misslyckade försök att tala enkelt och sanut, blandade med talrikare, men mindre lyckade, att demonstrera logiskt. Då denna Tidsuppsats tycks ämnad till ett vade mecum — en utrustning för hemfärden, teoretiskt bortblandande bvad de hemresande selt, hört och erfarit sjelfva, anse vi för en pligt att skärskåda den konservativa hofmästarens bestyr och se till den inre balten af hvad han vill ge de hedervärda riksdagsmän-l nen med på resan. E Tidsinsändaren vill hemsända dem med sådana begrepp om konungamakt och represen-l! tation, eller rättare med en sådan tro derom, som hans parti önskar att folket å den ena sidan måtte bysa och monarken å den andra, men som partiet praktiskt visat sig aldrig bafva hyst sjelf, utan blott bycklat, ehuru folket: icke haft tilifälle att märka detta så tydligt: förr som nu. För sitt ändamål finner Tidsinsändaren nö-l digt att först framställa den samhällsåsigt, som bars parti önskar att folket icke måtte dela, nemligen den som han kallar kosmopolitism. Förberedelsen är likväl ett öfverflödsarbete; ty folket byll.v icke denna så kallade kosmopolitism. Med kosmopolitism menar Tidsinsän.daren nemligen icke hvad namnets uppfinnare, Wieland, förstod dermed, utan använder blott denna benämning på hvad man i hvardagstal kallar fransk republikanism; och sedan denna nödiga bestämning af begreppet egt rum, fin-i ner man utan svårighet att en dylik samhällsåsigt är långt ifrån att vara delad af de fri-l: sinnade i alla andra länder, och att pluraliteten ibland reformvännerna, icke blow här, utan äfven i Tyskland och Heslien, göra sig belt andra föreställningar än röda republiken 4 Frankrike, om ett godt samhällsskick. Den franska republikanismen skiljer sig till och: med diametralt ifrån den liberala måjoritetens åsigt i alla andra länder i den gamla -verlden, och den är för Frankrike och franska folkets statslärare någonting så eget, atti den ingenstädes i Europa vunnit insteg hos! folken, att den aldrig förmått ait der göra sig! praktiskt gällande längre, än den franska 1epublikens vapenmakt nått, nemligen i de mer -eller mindre omedelbart af denna makt stiftade republikerna utom Frankrike (den Ciselpinska, Partbenopeiska, Italienska, Helvetiska, Bataviska, och hvad de allt hette) och att den genast föll, när samma vapenmakt icke längre var till hands att upprätthålla den. Utom Europa har den deremot endast i Sydamerika vunvit insteg; — republikerna Chili, Peru, Bolivia, Ecuador, Venezuela o. s. v. äro försök alt derstädes förverkliga den. Men de ständiga skakningar och inbördes krig, som utgjort likasom: ett oafvisligt bihang till dessa försök, förorda hvarken den franska republikanismens införande någonstädes, eller gifva synnerlig utsigt för dess bestånd i sjelfva Frankrike, så länge fransmännen, af nationalfördom eller faderskärlek, envisas att bibehålla den oförändrad. Men hvad innebär i sjelfva verket detta fran-) ska samhällsmönster? Jo: Republikanism med monarkiska institutioner. Alltså raka motsatsen af hvad de frisinnade i det öfriga Europa yrka: — af hvad som redan finnes i Belgien, och nu önskas i Tyskland och Italien, kort sagdt, af: Monarkism, med republikanska institutioner. Att den franska republikanismen — systemet af La republique une indivisible skiljer sig från aila andra samhällsformer just ge-. nom sina monarkiska institutioner, är snart! insedt. Sit utmärkande och väsendtliga grunddrag, centralisationen, bar den tagit i arf efter Ludvig XIV, den så kallade upplysta despotismens mest fulländade representant; och betraktar man huru den franska republikens konselj alltid varit beskaffad: vidare dess ministerialstyrelse af hela landet genom prefekterDä, vidare dessas attributer, äfvensom polismakten, åklagaremakten, statshusbållningen,! den ekonomiska förvaltningens detaljer, utpämningen till embetsbefattningar, uppbördsverket! och dess redovisning, statschefens öfverkommando till lands och sjös, sjelfva ståten och ceremonierna — med ett ord allt, som står i sammanhang med det offentliga lifvet, — så skall man varseblifva att den Franska Republiken icke skiljer sig från den Franska Monarkien mer om sak bhafane tillogtanss — —SJSS GG t0(65655TtÄ)H)t)szc6MMMM I LA MH MH I