ena sig der och införa mel vapenmakt dett gamla systemet, samt utplåna den 43 Marsl! och 45 Maj. Af allt detta framstår klart, att) tysk civilisation, tysk kultur utgöra det cement, som skall sammanbålla den österrikiskalt enhetsstaten och utgöra dess lifselement. Sjelf-. va magyarerna vilja befordra utbredandet afl denna kultur. Den 3 Augusti sade magyarenl: Gorove i ungerska representantkammaren: Tysk-! land är Europas hjerta, kalladt att utbreda civilisationen till östern; Ungerns kallelse är att: förverkliga civilisationen i östern och kalla den till lif; Tyskland är den fackla i Europas meSdpunkt, som skall sprida civilisationens ljus emot östern, och Ungern måste öfvertaga fackelbärarens roll.n Om det eniga Tyskland redan funnes till, sådant det låter realisera sig, så kunde det nul lemna Ungern, Kroatien och Slavonien en vigtig tjenst; det kunde motsvara de tyska stammarnas kallelse i Siebenbärgen, och garantera dem deras autonomie och municipaltörfattning, deras rena tyska nationalitet, med få ord allt, som blifvit begärdt uti den adress, som den 6 Augusti iolemnoades till Frankfurterriksförsamlingen. Ungern och Magyarerna tänka icke mera på att tvinga Kroaterna, Slovakerna, Ruthenerna eller Sachsarne i Siebenbärgen att antaga det Magyariska språket; de äro beredda att erkänna dessa stammars anspråk på upprätthållandet af deras nationalitet, och genom motsvarande inrättningar betrygga densamma. De ädla, högsinta Magyarerna hafva varit fribetens förpostkämpar i östern, och i passionens hänförelse hafva de, åtminstone några af Z2ss ledare, gått längre än de hade bordt gå. Men Jellachich vill ej mota öfverdriften, dertill behöfdes intet krig, ty, som sagdt är, alla Kroaternas fordringar hade blifvit beviljade. Det handlar i detta ungerskt-kroatiska inbördeskrig icke om nationalitet, utan om reaktion. Det är det gamla systemets strid mot det nya. Alla våra sympatier äro derföre för ungrarne och mot Jellachich. Bedröfligt nog, om de af Tyskland ej vinna mer än sympati. När skall väl Tyskland komma derhän, att låta känslan af dess sympatier, insigten af dess intressen framträda i politiska handlingar? HÄNDELSERNA OCH STÄLLNINGEN I ITALIEN. Härom meddelas följande interessanta underrättelser af åtskilliga korrespondenter till Augsburger Ailg. Zeitung: Milano den 24 Sept. Det glunkas att en revolution skulle utbryta i dag och om en siciliansk aftonsång mot tyskarne. Att milaneserna i hemlighet hysa sådana önskningar är otvifvelaktigt, men fruktan öftverväger hatet. Nobili, alla politiska ledare äro ur landet, vapnen mestadels borttagna, de palatser, som un-l der marsrevolutionen tjenade insurgenterne tilll fästen, besatta med österrikiska soldater; från citadellet, vid portarne och på de allmänna platserna gapa kanoner mot alla sidor; 422000 mans besättning ligger i staden, 42000 man i dess omgifning. Liksom för att visa att han ingenting fruktar, har Radetzky i dag ställt lombardiska grenadierer på vakt vid sitt palats; annars iakttaga österrikarne nödig försigtighet, Vid citadellet arbetas med oerhörd ifver. Tusentals soldater arbeta dag och natt på grafvar och vallar. De begge fasta tornen jemnas med vallen, och man begagnar minor för att spränga deras starka murar. De österrikiska officerarne sitta makligt utanför kaffebusen och röka l: den af milaneserne hatade cigarren. Positivoch gitarrspelare musicera som vanligt, trasiga tiggare försmå icke de tyska almosorna, ty eländet är stort i Milano. Från det öfriga Italien får man veta mycket litet; alla toscanska, romerska och piemontesiska tidningar äro förbjudna. Man ser ständigt grupper af milancser med dystra blickar betrakta fästningsbyggnaden; när någon af dem försöker komma närmare för att undersöka den, bortvisas han af skildtvakterne. Bakom citadellet går det muntrare till. Der sitta kroater, ungrare, tyskar, böhmare, polackar och lombarder vid sitt vinglas och sitt fat med rykande potäter; nära derintill sitta smutsiga marketenterskor hukade vid elden och utbjuda med gäll röst sina lifsmedel ; det ätes och drickes tappert. Man ser den brokigaste blandning af uniformer och soldater af alla vapen; det är ett Wallensteinskt läger, men icke gladt. Den rådande slaviska karakteren är icke glädtig, åtminstone icke i uniform. Kroaten gör väl inga sura miner så länge det finnes någonting i fatet, men i allmänhet är han allvarsam och tyst, äfven vid kruset; vanan vid sträng disciplin torde vara en medverkande orsak härtill. Marskalken Radetzky är liten och undersätsig till växten, har hvarken skägg eller mustacher, och ser ingalunda dyster och grym ut, såsom de italienska tidningarne säga, utan!s s— ——— RARE RERERERERERRTER-——rr—— ————— mm Mm — Pra mm OM mm —-— r r u Dn g i ahurn hon efter sin mans olveka hade ansett det le