ena sig der och införa mel vapenmakt dett
gamla systemet, samt utplåna den 43 Marsl!
och 45 Maj. Af allt detta framstår klart, att)
tysk civilisation, tysk kultur utgöra det ce-
ment, som skall sammanbålla den österrikiskalt
enhetsstaten och utgöra dess lifselement. Sjelf-.
va magyarerna vilja befordra utbredandet afl
denna kultur. Den 3 Augusti sade magyarenl:
Gorove i ungerska representantkammaren: Tysk-!
land är Europas hjerta, kalladt att utbreda ci-
vilisationen till östern; Ungerns kallelse är att:
förverkliga civilisationen i östern och kalla den
till lif; Tyskland är den fackla i Europas me-
Sdpunkt, som skall sprida civilisationens ljus
emot östern, och Ungern måste öfvertaga fac-
kelbärarens roll.n
Om det eniga Tyskland redan funnes till,
sådant det låter realisera sig, så kunde det nul
lemna Ungern, Kroatien och Slavonien en vig-
tig tjenst; det kunde motsvara de tyska stam-
marnas kallelse i Siebenbärgen, och garantera
dem deras autonomie och municipaltörfattning,
deras rena tyska nationalitet, med få ord allt,
som blifvit begärdt uti den adress, som den 6
Augusti iolemnoades till Frankfurterriksförsam-
lingen.
Ungern och Magyarerna tänka icke mera på
att tvinga Kroaterna, Slovakerna, Ruthenerna
eller Sachsarne i Siebenbärgen att antaga det
Magyariska språket; de äro beredda att er-
känna dessa stammars anspråk på upprätthål-
landet af deras nationalitet, och genom mot-
svarande inrättningar betrygga densamma.
De ädla, högsinta Magyarerna hafva varit
fribetens förpostkämpar i östern, och i passio-
nens hänförelse hafva de, åtminstone några af
Z2ss ledare, gått längre än de hade bordt gå.
Men Jellachich vill ej mota öfverdriften, der-
till behöfdes intet krig, ty, som sagdt är, alla
Kroaternas fordringar hade blifvit beviljade.
Det handlar i detta ungerskt-kroatiska in-
bördeskrig icke om nationalitet, utan om reak-
tion. Det är det gamla systemets strid mot
det nya. Alla våra sympatier äro derföre för
ungrarne och mot Jellachich. Bedröfligt nog, om
de af Tyskland ej vinna mer än sympati. När
skall väl Tyskland komma derhän, att låta
känslan af dess sympatier, insigten af dess in-
tressen framträda i politiska handlingar?
HÄNDELSERNA OCH STÄLLNINGEN
I ITALIEN.
Härom meddelas följande interessanta under-
rättelser af åtskilliga korrespondenter till Augs-
burger Ailg. Zeitung:
Milano den 24 Sept. Det glunkas att en
revolution skulle utbryta i dag och om en si-
ciliansk aftonsång mot tyskarne. Att milane-
serna i hemlighet hysa sådana önskningar är
otvifvelaktigt, men fruktan öftverväger hatet.
Nobili, alla politiska ledare äro ur landet, vap-
nen mestadels borttagna, de palatser, som un-l
der marsrevolutionen tjenade insurgenterne tilll
fästen, besatta med österrikiska soldater; från
citadellet, vid portarne och på de allmänna
platserna gapa kanoner mot alla sidor; 422000
mans besättning ligger i staden, 42000 man i
dess omgifning. Liksom för att visa att han in-
genting fruktar, har Radetzky i dag ställt lom-
bardiska grenadierer på vakt vid sitt palats;
annars iakttaga österrikarne nödig försigtighet,
Vid citadellet arbetas med oerhörd ifver. Tu-
sentals soldater arbeta dag och natt på grafvar
och vallar. De begge fasta tornen jemnas med
vallen, och man begagnar minor för att sprän-
ga deras starka murar. De österrikiska office-
rarne sitta makligt utanför kaffebusen och röka l:
den af milaneserne hatade cigarren. Positiv-
och gitarrspelare musicera som vanligt, trasiga
tiggare försmå icke de tyska almosorna, ty
eländet är stort i Milano. Från det öfriga
Italien får man veta mycket litet; alla toscan-
ska, romerska och piemontesiska tidningar äro
förbjudna.
Man ser ständigt grupper af milancser med
dystra blickar betrakta fästningsbyggnaden;
när någon af dem försöker komma närmare
för att undersöka den, bortvisas han af skildt-
vakterne. Bakom citadellet går det muntrare
till. Der sitta kroater, ungrare, tyskar, böh-
mare, polackar och lombarder vid sitt vinglas
och sitt fat med rykande potäter; nära der-
intill sitta smutsiga marketenterskor hukade
vid elden och utbjuda med gäll röst sina lifs-
medel ; det ätes och drickes tappert. Man ser
den brokigaste blandning af uniformer och sol-
dater af alla vapen; det är ett Wallensteinskt
läger, men icke gladt. Den rådande slaviska
karakteren är icke glädtig, åtminstone icke i
uniform. Kroaten gör väl inga sura miner så
länge det finnes någonting i fatet, men i all-
mänhet är han allvarsam och tyst, äfven vid
kruset; vanan vid sträng disciplin torde vara
en medverkande orsak härtill.
Marskalken Radetzky är liten och under-
sätsig till växten, har hvarken skägg eller mu-
stacher, och ser ingalunda dyster och grym ut,
såsom de italienska tidningarne säga, utan!s
s— ——— RARE RERERERERERRTER-——rr——
————— mm Mm —
- Pra mm - OM mm —-—
r
r
u
Dn
g
i
ahurn hon efter sin mans olveka hade ansett det le