ken af er rena varelse, som så hänförde mig i dessa stunder, her blifvit en del af mig sjelf; er bitd är alltid framför mig, inom mig, sådan hon i dessa stunder står framför mig, och till min olycka, till min förtviflen, kan ingen makt i blmmelon eller på jorden slita den ifrån mig, icke ens den älskade qvinnans för bannelser., Robert!, suckade den oiyckliga, under det hennes läppar skälfde och en ström af tårar nästan qväfde hennes or2. Robert bad henne lösa någontiog för horom. Hon tycktes förslå meningen med haps begäran. Anstönt hon icke var i tillstånd att genast kunna egna sin uppmärksamhet åt något främmande ämne, lade hon dcck svart band på sig, så att hon kunde efterkomma hans begäran. Hon visste, atthon gjorda honom ett nöja, när hon läste för bonom, icke så mycket genom sjelfva läsningen, fom genom det andliga umgånge, som den föranledde, då deras själar uti en främmande tanke på något sätt igenkände hvarandra. Hon kände hans favoritböcker, tog en af dem, satte sig bredyid honom och läste. De verk, som behagade Robert, voro sådane, som genomgingos af någon djup, någon hög id6, som gaf ett svar på havs själs frågor, eller bverpå ban hunde sväfva upp till en rymd, som låg högt öfver denna jords eländen, . Ju oftare han njöt af såden Jösping, ju mer kände han sin och Graeias intellektuella frändskap. Kan pi låsa detta lilla skaldestycka utan något sytt anfall af svartsjuka?. frågade Robert, afb:ytande läsningen, öppnade sin portfölj och rickte henne ett manuskript. . O, jag känner det redan! utropade Gr:cia småleende. Tro icke, att något Papper finnes i er portfölj, som jag ej har tegit kännedom om. Jag känner redan detta lilla vickra skaldestycke.n Och hvad tänker ni derom? frågade Robert. Det är en andes kyss — ett verkligt skaldestycke; men icke af någon skald, utan af en skaldinna; af ett ungt fruntimmer, som blifvit skaldinna. af kärlek. Det är stäldt till den ryktbare Hinsango, men säkert icke af er så kallade syster ? Hur vet ni det? Det låter lätt förklara elg. Skickade icke Hinango er det med ett ennat skaldestycke, den rysligaste elegi jag någonsin läst; jag menar skaldestycket Astralas -domp, som ni öfversatt på engelska ?n oGodt — men ni har ännu icke besvarat min fråga; hvad tänker ni om detta fruntimmer ?