ken af er rena varelse, som så hänförde mig i dessa
stunder, her blifvit en del af mig sjelf; er bitd är
alltid framför mig, inom mig, sådan hon i dessa
stunder står framför mig, och till min olycka, till
min förtviflen, kan ingen makt i blmmelon eller
på jorden slita den ifrån mig, icke ens den älskade
qvinnans för bannelser.,
Robert!, suckade den oiyckliga, under det hen-
nes läppar skälfde och en ström af tårar nästan
qväfde hennes or2.
Robert bad henne lösa någontiog för horom. Hon
tycktes förslå meningen med haps begäran. An-
stönt hon icke var i tillstånd att genast kunna egna
sin uppmärksamhet åt något främmande ämne, lade
hon dcck svart band på sig, så att hon kunde ef-
terkomma hans begäran. Hon visste, atthon gjorda
honom ett nöja, när hon läste för bonom, icke så
mycket genom sjelfva läsningen, fom genom det and-
liga umgånge, som den föranledde, då deras själar
uti en främmande tanke på något sätt igenkände
hvarandra. Hon kände hans favoritböcker, tog en
af dem, satte sig bredyid honom och läste. De verk,
som behagade Robert, voro sådane, som genomgin-
gos af någon djup, någon hög id6, som gaf ett svar
på havs själs frågor, eller bverpå ban hunde sväfva
upp till en rymd, som låg högt öfver denna jords
eländen, .
Ju oftare han njöt af såden Jösping, ju mer kände
han sin och Graeias intellektuella frändskap.
Kan pi låsa detta lilla skaldestycka utan något
sytt anfall af svartsjuka?. frågade Robert, afb:y-
tande läsningen, öppnade sin portfölj och rickte
henne ett manuskript. .
O, jag känner det redan! utropade Gr:cia små-
leende. Tro icke, att något Papper finnes i er
portfölj, som jag ej har tegit kännedom om. Jag
känner redan detta lilla vickra skaldestycke.n
Och hvad tänker ni derom? frågade Robert.
Det är en andes kyss — ett verkligt skalde-
stycke; men icke af någon skald, utan af en skal-
dinna; af ett ungt fruntimmer, som blifvit skal-
dinna. af kärlek. Det är stäldt till den ryktbare
Hinsango, men säkert icke af er så kallade syster ?
Hur vet ni det?
Det låter lätt förklara elg. Skickade icke Hi-
nango er det med ett ennat skaldestycke, den
rysligaste elegi jag någonsin läst; jag menar skal-
destycket Astralas -domp, som ni öfversatt på en-
gelska ?n
oGodt — men ni har ännu icke besvarat min
fråga; hvad tänker ni om detta fruntimmer ?