I
er själ hade likasom kastat af sig sin döåliga be-
täckning, på de stunder, i hvilka ni kände den 80-
ciala verlsens band slitas — då verlden och dess
elände var fjerran från er, låg djupt under er; Gå
ni ifrån er an!liga varelses höjd såg ned på den-
samma. Dessa stunder föranledde en brytning i
mitt JL — de afgjorde min framtid.
Såsom ni då stod framför mig — som en and-
lig varelse, en själ — sammanfästades er varelse
med min i kärlek. Själssympatiens band knöts,
och endast härigenom förklarar s!g den makt, som
fjettrar mig så, att jag icke kan skilja mig från er;
att jag, i trots af all er svartsjukas oförrätter, icke
ran lemna er. Er varelse är, såsom i allmänhet
nenniskans lif på jorden, tvåfaldig: själslitvet och
en kroppsliga hyddans vegetation. Jag lärde känna
sr varelse i den högre sferen, och på grund häraf
har jeg hitintills utbärdat anblicken af er vareises
carrikatur, när jag ser er ett offer för edra sociala
förhållanden, i den olycksaliga förbindalsen af ett
iktenstap utan kärlok, hvars inflytande tyckes till-
intztgöra er ädlare natur. Så snart ni stiger ned
från själelifvets region och känner de jjattrar, som
binda er vid em man, hvilken ni, som ni säger,
hvarxen kan älska eller högakta, plågar ni mig med
edra konvulsioner, och åsynen af er bild bufver mig
en förbsnnelse.
Ni talar om edra rättigheter som qvinna; jag
talar icke om mina rättigheter, utan om mitt värde
som man. FErt eviga tvifvel på min kärlek är ett
bedrägeri; jag vet, att ni är öfvertygad om min
kärlek; men denna motsägelse hos er karakteriserar
tilläfventyrs just qtinnan hos er. Blicka in i er
ejäl; fråga er hvad som stundom rasar inom er?
Robertb afbröt bon med en ton at bitter smärta
och vred s:na händer.
Hitiatills har ni aldrig känt kärlek, fortsatte
patienten; icke en mans kärlek. Ni har förblan-
dat en egoists ekonomiska omtanka med kärlekens
känsla; och denna er delaktighet i material smens
främmande element, som förnedrar er till dess låga
tjenst, är orseken till er sjöls rubbning — den för-
färliga följden al en äktenskaplig förening utan kär-
lek. Om jag kunde slita mig från er, om jag kunde
hata och förakta er, skulle jag lida mindre. Men
dertilb är jag icke i stånd, sedan jzg lärt känna er
som en andlig varelse, som en jäl, värdig min kär-
lek. Ert rena anspråk på en hederlig mans kärlek
genomträngde mig så mycket mer med hänsyn fill
de biklagliga förhållanden, 1 hvilka ni befann er.
Tanken att skiljas från er skulle hos mig vara er
motsägelse, ett brott mot kärlekens anda, Anblic-