I er själ hade likasom kastat af sig sin döåliga betäckning, på de stunder, i hvilka ni kände den 80ciala verlsens band slitas — då verlden och dess elände var fjerran från er, låg djupt under er; Gå ni ifrån er an!liga varelses höjd såg ned på densamma. Dessa stunder föranledde en brytning i mitt JL — de afgjorde min framtid. Såsom ni då stod framför mig — som en andlig varelse, en själ — sammanfästades er varelse med min i kärlek. Själssympatiens band knöts, och endast härigenom förklarar s!g den makt, som fjettrar mig så, att jag icke kan skilja mig från er; att jag, i trots af all er svartsjukas oförrätter, icke ran lemna er. Er varelse är, såsom i allmänhet nenniskans lif på jorden, tvåfaldig: själslitvet och en kroppsliga hyddans vegetation. Jag lärde känna sr varelse i den högre sferen, och på grund häraf har jeg hitintills utbärdat anblicken af er vareises carrikatur, när jag ser er ett offer för edra sociala förhållanden, i den olycksaliga förbindalsen af ett iktenstap utan kärlok, hvars inflytande tyckes tillintztgöra er ädlare natur. Så snart ni stiger ned från själelifvets region och känner de jjattrar, som binda er vid em man, hvilken ni, som ni säger, hvarxen kan älska eller högakta, plågar ni mig med edra konvulsioner, och åsynen af er bild bufver mig en förbsnnelse. Ni talar om edra rättigheter som qvinna; jag talar icke om mina rättigheter, utan om mitt värde som man. FErt eviga tvifvel på min kärlek är ett bedrägeri; jag vet, att ni är öfvertygad om min kärlek; men denna motsägelse hos er karakteriserar tilläfventyrs just qtinnan hos er. Blicka in i er ejäl; fråga er hvad som stundom rasar inom er? Robertb afbröt bon med en ton at bitter smärta och vred s:na händer. Hitiatills har ni aldrig känt kärlek, fortsatte patienten; icke en mans kärlek. Ni har förblandat en egoists ekonomiska omtanka med kärlekens känsla; och denna er delaktighet i material smens främmande element, som förnedrar er till dess låga tjenst, är orseken till er sjöls rubbning — den förfärliga följden al en äktenskaplig förening utan kärlek. Om jag kunde slita mig från er, om jag kunde hata och förakta er, skulle jag lida mindre. Men dertilb är jag icke i stånd, sedan jzg lärt känna er som en andlig varelse, som en jäl, värdig min kärlek. Ert rena anspråk på en hederlig mans kärlek genomträngde mig så mycket mer med hänsyn fill de biklagliga förhållanden, 1 hvilka ni befann er. Tanken att skiljas från er skulle hos mig vara er motsägelse, ett brott mot kärlekens anda, Anblic