tvärtom som en vänlig gubbe. Han sitter litet krokig, men likväl fast i sadeln och ser tio år yngre ut, än han är. Allmänna tron är, att vapen och ammunition ännu gömmes i många hus; men sedan militärstyrelsen förkunnit dödsstraff för sådant fördöljande, och sedan flera, som öfverträdt detta påbud, blifvit skjutna, torde vapnen komma att utlemnas. Venedig den 12 och 18 Sept. Ställningen härstädes är ännu densamma; man lefver mer i framtiden, än i det närvarande. Regeringen åtnjuter folkets fullkomliga förtroende, och äfven dess mest energiska förordningar lydas punktligt. Den till befälhafvare öfver nationalgardet utnämnde kontersmiralen Marsich verkar i samdrägt med regeringn. Ett annat kraftigt stöd har triumviratet i Circolo Ita!iano, som håller sammankomst hvar afton och är upphof till mången genomgripande åtgärd. Öfver huvud taget herrskar stor beslutsamhet och ett starkt sjeifförtroende. Att silfverpjeser utlemnats och bidrag lemnats till den nya statsskulden af 40 millioner samt den i dessa dagar ytterligare beslutade af 3 millioner, för hvilken 15 af de rikaste familjerna gått i borgen, är ett talande prof af nit och deltagande, förutom de många bidragen till de främmande truppernas tvätt och beklädnad. Hatet mot tyskarne är så starkt och man hör så ofta ropet: morte ati Tedeschi (död åt tyskarne), att det icke är rådligt för någon tysk att tala sitt modersmål på offentliga ställen. Det har till och med händt, att tyskar blifvit igenkända på fysionomien af pöbeln och måst söka skydd för den hos nationa!gardet. Det måste dock erkännas, att autoriteterna förfara mycket skonsamt emot tyskarne och att de bvarken tvingas till utlemnande af sitt silfver eller till vaktgöring. — Det nyorganiserade medborgargardet har nyligen på Markusplatsen haft en lysande parad, i hvilken äfven Speranza-legionen (Hoppets legion) deltog: en truvp af blekkindade gossar. Turin den 10 Sept. Man tror i en stor del af Italien, att en revolution snart skall utbryta i Piemont; men i min tanka är denna förmodan alldeles origtig, ty i få europeiska länder är folket så rojalistiskt sinnadt, som isynnerhet bönderna här. Dessutom är Carl Albert personligen älskad, och i intet land, med undantag af Toscana, är så mycket gjordt för det materiella välståndet. Klubbarne äro rojalistiska. Liksom lombarderne beskylia Carl Albert för förräderi, kallar man här lombarderne för förrädare, röfvare och lönmördare, och de lombardiska flyktingarne hafva icke blifvit väl emottagna, i synnerhet af bönderna. De flesta hafva derföre fly:t till Schweiz och Frankrike, ehuru piemontesiska regeringen gifver dem sold och rationer. Josef Mazzioi är i Lugano; Garibaldi har öfver Genua begifsit sig till Piemont. De flesta a! bans sprängda fri-kår uppehålla sig ännu i det italienska Schweiz, hvarifrån de utfärda ursinniga proklamationer mot förrädaren Carl Albert, hvilka likval icke göra någon verkan på folket. Imedlertid hyser vår regering mer fruktan, än hon vill visa. Hon har skiljt den polska frikåren från armåeen och skickat general Durando såsom utomordentligt ombud till det republikanskt sinnade Genua, samt försett horom med diktatorisk myndighet, i händelse af ett utbrott derstädes. Flera af de pålitligaste trupperna äro äfven förlagda till Genua. P-emierministern grefve Alfieri di Sostegno har uttryckligen motsagt det allmänt spridda ryktet, att konungen skulle stå i hemlig fredsunderhandliog med Radetzsky. Under konungens sjukdom sysselsätter sig hertigen af Savojen på det ifrigaste med härens organiserande. Alla rekryter äro uppbådade, och stora skaror af sådana inträffa här dagligen. Man söker isynnerhet att få manskap från Savojen, emedan de piemontesiska generalerna vid Mincio gjort det rönet, att de savojiska regementerna bäst hålla stånd. Inberäknadt den nya utskrifvingen och reserven håller Piemont för närvarande öfver 420,000 man under vapen. Förlusten af en mängd kanoner har mycket skadat armeen. Radetzsky vägrar att, såsom öfverenskommet var, utlemna den artilleripark, som fanns i Vercna, emedan piemontesiska flottan icke aflägsnat sig från Venedig. Genua den 20 Sept. Klubbarne fortfara oafbiutet att uppreta folket och hären genom offeniliga anslag, i hvilka särdeles soldaterna uppmanas att befrämja den italienska frihetens sak genom fr-mlingarnes fullkomliga fördrifvande ur Italien. Men vanan vid den stränga discip!inven, erfarenheten af österrikarnes styrka och den motvilja, lombarderne visade att understödja sardinska hären, samverka att göra denna obezägen för ett nytt fälttåg, förutan bistånd af en stark fransysk hjelpkår. A:t Carl Albert under dessa förhållanden begifvit sig till Savojen har föranledt många gissningar. Somliga tro, att det är ett förebud till tronafsägelse. andra att han blott genom sin personliga närvaro velat befästa provinsens trohet. Det dekreterade tvängslånet, hvaraf 20 millioner komma på Genua ensamt, tvistas mycket om. En deputation afsändes till konungen för att bedja konungen sammankalla kamrarne och med dem öfverlägga om denna vigtiga sak; men den blef icke mottagen, utan hänvisades till ministern Pinelli... Sedan dess har agitationen på gator och offentliga platser upphört, men den fortfar inom klubbarne, hvaraf synes att det icke är det lägre folket som är oroligt. . Pisa (t Toscana) den 16 Sept. Det annars så fredliga och trefliga Toscana är sedan någon tid häftigt upprördt. De förflutna årens milda, men sömniga regeringssystem duger icke för närvarande tid. Föga energi hos kammaren, ännu mindre hos de högre folkklasserna och således hos medborgargardet, samt militärstyrkans ringhet och opålitlighet bafva gjort nödvärdigt att inkalla schweiziska regimenten. . I Livorno har varit ett utbrott, som troddes ämnadt att gifva signalen till en allmän republikansk resning i hela Italien; men deruti slog det fel, om man undantager några smärre samtidiga rörelser i Geua, Lucca och Pisa. Barrikader uppkastades, nåra och tjugo gendarmer dödades, guvernören Guigri nspärrades och stadens portar öppnades för att DDa ut oförtullade varor i landet (Livorno. är