ehuru hon efter sin mans olycka hade ansett det band slitet, som fångslade henne vid Robert. Blotta åsynen af Dolores, det allvar och den obestridliga värdighet, som ådagalade sig i hennes uppförande, verkade som gift på den olyckliga qvisnan. Hvarje gång Dolores ankom på sjukbesök hos Robert, därrade den olyckliga Gracia; och hennes anletsdrag sammandrogo sig till ett konvulsiviskt uttryck af bitterhet, när hon såg henne gå genom trädgården, oaktadt hon så väl visste, att det var af kärlek till Gracia sjelf, som han kämpade med döden, och att ban icke skulle hafva blifvit försatt i ett sådant tillstånd, om han förmått älska någon annan qvinna. Vecka efter vecka skred förbi, tidens vingar rörde sig sak.a öfver Roberts sjuksäng. Herr Clostings tillstånd gaf deremot förhoppning om skyadsam återställelse under d:r Thorfios betandling. Efter fyra veckor tycktes hans återställelse vara otvifvelaktig. Men med denna utsigt vaknade hos Gracela åter qvinnohjertats eviga sjelfmotsägelse: hennes sympathi för Robert återkom mer och mer, och hennes svartsjuka mot Dolores kände snart inga gränsor. När Gracia ansåg sin man räddad, egnade hon sig med hela otvungenbeten i sitt förra uppförande åt Roberts vård, och gick knappt från hans sida, utom då hon i vild vrede vände honom rTyggen, när svartsjukans demon angrep henne; hvilket hände åtminstone två gånger i veckan, om icke oftare. Robert förblef i sin paviljong, svag och matt, ehuru, äfven han, konvalescent. Enda medlet för hans omedelbara botande låg i Gracias makt. Hennes animatiska aflägsnande bade stört hans nervlif; hennes sympati tycktes rädda honom. FJERDE KAPITLET. MANNAVÄÅSENDE. Esa dag, då Gracia infann sig på ett besök hos Robert i yppersta lynne — lycklig, otvungen, skämtande, sorgfälligt sysselsatt med patientens upptänklies beqvämligheter, kände Robert sig nödsakad att en gång för alla uttrycka sin djupt sårade hederskänslas fordringar såsom man, med hänsyn till qvinnan. Han bad sin vän taga plats och begynte lågt: vHör mig, Gracia! Jag vill öppna för er mitt I nnersta hjerta såsom man, lika:om Di en gång öpp: nade et bjerta för mig och lät mig blicka in i er själ. Denna sjukdom hotar mitt lif — jag känner det. Jag vill icke :se tillbaka på dess anledning; men jag ber er blicka tillbaka på de stunder, i hvilka