ehuru hon efter sin mans olycka hade ansett det
band slitet, som fångslade henne vid Robert.
Blotta åsynen af Dolores, det allvar och den obe-
stridliga värdighet, som ådagalade sig i hennes upp-
förande, verkade som gift på den olyckliga qvisnan.
Hvarje gång Dolores ankom på sjukbesök hos Ro-
bert, därrade den olyckliga Gracia; och hennes an-
letsdrag sammandrogo sig till ett konvulsiviskt ut-
tryck af bitterhet, när hon såg henne gå genom
trädgården, oaktadt hon så väl visste, att det var
af kärlek till Gracia sjelf, som han kämpade med
döden, och att ban icke skulle hafva blifvit försatt
i ett sådant tillstånd, om han förmått älska någon
annan qvinna.
Vecka efter vecka skred förbi, tidens vingar rörde
sig sak.a öfver Roberts sjuksäng. Herr Clostings
tillstånd gaf deremot förhoppning om skyadsam åter-
ställelse under d:r Thorfios betandling.
Efter fyra veckor tycktes hans återställelse vara
otvifvelaktig. Men med denna utsigt vaknade hos
Gracela åter qvinnohjertats eviga sjelfmotsägelse: hen-
nes sympathi för Robert återkom mer och mer, och
hennes svartsjuka mot Dolores kände snart inga
gränsor. När Gracia ansåg sin man räddad, egnade
hon sig med hela otvungenbeten i sitt förra uppfö-
rande åt Roberts vård, och gick knappt från hans
sida, utom då hon i vild vrede vände honom rTyg-
gen, när svartsjukans demon angrep henne; hvilket
hände åtminstone två gånger i veckan, om icke
oftare.
Robert förblef i sin paviljong, svag och matt,
ehuru, äfven han, konvalescent. - Enda medlet för
hans omedelbara botande låg i Gracias makt. Hen-
nes animatiska aflägsnande bade stört hans nervlif;
hennes sympati tycktes rädda honom.
FJERDE KAPITLET.
MANNAVÄÅSENDE.
Esa dag, då Gracia infann sig på ett besök hos
Robert i yppersta lynne — lycklig, otvungen, skäm-
tande, sorgfälligt sysselsatt med patientens upptänk-
lies beqvämligheter, kände Robert sig nödsakad att
en gång för alla uttrycka sin djupt sårade heders-
känslas fordringar såsom man, med hänsyn till qvin-
nan. Han bad sin vän taga plats och begynte lågt:
vHör mig, Gracia! Jag vill öppna för er mitt
I nnersta hjerta såsom man, lika:om Di en gång öpp:
nade et bjerta för mig och lät mig blicka in i er
själ.
Denna sjukdom hotar mitt lif — jag känner det.
Jag vill icke :se tillbaka på dess anledning; men
jag ber er blicka tillbaka på de stunder, i hvilka