som han sade, visat för sin värde stalibroder, han-
delsmannen, att han hade några riksdaler i plån-
boken; och derpå gingo de ut tillsammans till åt-
skilliga ställen i staden, der hofmästarevBfick upp-
bära ännu mera penningar, så att, när han kom
hem på e. m., hans vän handlanden yttrat: han
har pengar, så mycket, så mycket, så mycket. Den
gode vännen hade icke ett ögonblick velat skilja
sig från hofmästaren; och då denne, som, enligt
hvad ett vittne hemlighetsfullt yttrade, varit plite
mosig, lade sig att sofva middag, hade vännea F.
lutat sig öfver honom...
Väck honom inte! bad ett fruntimmer, som bor
tillsammans med hofmästaren, men envist bestrider
att hon är hans hushållerska; väck honom inte!
Vid dessa orden hade handlanden F. — säger hon
— ryckt sin hand ur hofmästarens rockficka och
skyndat ut. Nästan i samma ögonblick vaknade
hofmästaren och saknade sin plånbok med 40 riks-
daler. Fruntimret rusade på dörren efter F. och
ropade honom tillbaka sägande hvad som skett.
Det var värre, det, yttrade han i det han fortsatte
sin brådskande gång; men han kom aldrig åter.
Han hade glömt sin näsduk qvar i rummet; det
bevisar att han varit der — slöt det nämda frun-
timret sin berättelse.
Handlanden F. bestrider denna stygga angifvelse;
han bestrider att hafva varit inne i hofmästarens
rum medan denne sof.
Målet kommer att efter remiss behandlas vid
kämnersrätten.