som han sade, visat för sin värde stalibroder, handelsmannen, att han hade några riksdaler i plånboken; och derpå gingo de ut tillsammans till åtskilliga ställen i staden, der hofmästarevBfick uppbära ännu mera penningar, så att, när han kom hem på e. m., hans vän handlanden yttrat: han har pengar, så mycket, så mycket, så mycket. Den gode vännen hade icke ett ögonblick velat skilja sig från hofmästaren; och då denne, som, enligt hvad ett vittne hemlighetsfullt yttrade, varit plite mosig, lade sig att sofva middag, hade vännea F. lutat sig öfver honom... Väck honom inte! bad ett fruntimmer, som bor tillsammans med hofmästaren, men envist bestrider att hon är hans hushållerska; väck honom inte! Vid dessa orden hade handlanden F. — säger hon — ryckt sin hand ur hofmästarens rockficka och skyndat ut. Nästan i samma ögonblick vaknade hofmästaren och saknade sin plånbok med 40 riksdaler. Fruntimret rusade på dörren efter F. och ropade honom tillbaka sägande hvad som skett. Det var värre, det, yttrade han i det han fortsatte sin brådskande gång; men han kom aldrig åter. Han hade glömt sin näsduk qvar i rummet; det bevisar att han varit der — slöt det nämda fruntimret sin berättelse. Handlanden F. bestrider denna stygga angifvelse; han bestrider att hafva varit inne i hofmästarens rum medan denne sof. Målet kommer att efter remiss behandlas vid kämnersrätten.