vÄr Asirales båt här?o ropade han på skandi-
naviskt tungomål.
De båda matroserna i Astralas båt, hjertligt gla-
da att omsider slippa regnet och få gå ombord,
svarade honom: Här, herr kapten! Här! emedan
de trodde, att kapiten Hinango omsider hade kom-
mit, Herr Ciosting sprang utför de slippriga våta
trapporna i båten, och ropade till matroserpa:
Vill ni hastigt ro mig ombord? Jag har något
att tala med er styrmann.
De båda ma.roserna voro skandioaver och herr
Clostings landsmän, och gladde sig att höra sit:
eget tungomål.
Rätt gerna ! svarade dena ena af dem.
Är det ni, herr Closting? svarade den andre,
-under det den förra satte sig i aktern och fatiade
rodret.
Det regnar förfärligt denna afton, anmärkte en
af matroserna.
pFörfärligt! instämde heir Closting.
Molok, som redan på afstånd hade fått i sigte
mannen med mustascherna, som så fort sprang ut-
för trapporna och ropade på Astralas båt, stod på
sin post.
Patrick, utan att märka Molok, hvilken, såsom hvar
och en annan neger, såg svart ut, synnerligast nat-
tetid, upptäckte snart, att rösten icke var kaptenens
och lät båten fara. Utan att väcka uppmärksam-
het, sprang Molok hastigt utför trapporna, skynda-
de förbi den ena båten eter den andra till den
kanot, som han hade i baredskap, och lade sig med
undransvärd skicklighet intill Astralas båt, just som
denne stötte ut, och matroserna hade upplyft årorna
till det första årtaget.
Inom en sekund hade negern sänkt sin dolk i
herr Clostings bröst, och akterplatsen var tom, e-
medan negern med detsamma dragit kroppen bak-
änges öfverbord.
Min Gud! mord! mord! skreko de båda ma-
troserpa, kastade sig i ögonblicket i vattnet
och drogo upp den sårade mannen, som, fastän han
hade förlorat medvetandet, höll konvulsiviskt med
båda händerna i rortåget. ,
I ögonblicket efter stygnet, kastade Molok sin
dolk i sjön, och försvann sjelf under vattnet, sim-
mande omkring i den mörka, regniga natten, för
att passa på tillfälle att obemärkt smyga sig i land.
Vid ropet om mord från de båda matroserna