pe. kad
109 millioner? Använda på det nyss ifråga-
satta viset, skulle de blilva en verklig ömklig-
het. För de arbetslösa, som kunde genom rät-
tigheten att fordra arbetslön af staten fram-
kallas ibland en befolkning af 36 millioner,
skulle de ej förslå till mer än två eller tre da-
gars aflöning. Hundratals millioner skulle så-
ledes oupphörligt erfordras, för att tillfreds-
ställa rättigheten till arbete, i fall den inför-
des i grundlagen. Införandet af denna förbin-
delse kunde göra hela grundlagen maktlös, åter-
uppväcka oron i landet, hejda all förkofran
bland de arbetande klasserna.
Röst från venstern: Omröstning! Omröst-
ning!
Goudchaux: Jag finner att församlingen icke
i dag har den godheten att bevilja mig den
uppmärksamhet, hvarvid den vant mig, och
jag vågar anhålla om rådplägningens fortsätt-
ning 1 morgon.
Ordföranden: Församlingen anhåller att ta-
laren måtte fullfölja sin framställning.
Goudchaux försöker fortfara, men hans tal
afbrytes oupphörligt af venstern. Slutligen vän-
der han sig dit och yttrar: Män af Berget!
Menskligbeten fortgår; den skall fortgå utan
er, och i trots af er; ja, i trots af er, ty j
viljen qvälfva den !
(Långt och bullersamt afbrott. Flera försök
af ordföranden och den öfriga församlingen, alt
besvärja stormen, äro fåfänga, och Goudchaux
nödgas förklara, att om han med uttrycket:
Män af Berget — Montagnardsp — den be-
kanta benämningen på de ursinniga Jakobi-
nerna under förra revolutionen, — hade sårat
någon, så hade det skett utan afsigt, och att
ban återtoge detta uttryck. Efter flera nya
afbrott, innan han hunnit afsluta någon sam-
manbängande mening, återfår han ändtligen
ordet.)
Goudchaux: Enligt min öfvertygelse är det
lätt, att med den inledning, som är föreslagen,
och genom 43:e artikeln i sjelfva grundlagsför-
slaget, gifva en fredlig lösning åt den stora
frågan om varbetets rätt. Det låter ej för-
neka sig att icke den arbetande klassens ställ-
ning förbättrats under det sednast förflutna
halfva århundradet. För ögonblicket lider denna
samhällsklass; det är lika oförnekligt; men jag
skall nämna medlet att göra slut på dess li-
danden. Det består i att återställa krediten,
förtroendet man och man emellan: att aflägsna
den känsla af betryck, som tynger på allas
sinnen, Men att med en budget af en milliard
vilja skaffa arbetsförtjenst åt alla sysslolösa hän-
der, det är helt enkelt att vilja det omöjliga.
J skullen blifva oförmögna att hfnära hela sam-
hället; den ende som förmår sådant är Gud.
(Afbrott från venstern.)
Utan tvifvel är arbetet mödosamt; men in-
gen kan undandraga sig det; det är menni-
skans lott. Tillskapen j en skuldfordran emot
staten, för den som ej har arbete eller ej kan
skaffas arbete, så inträffar dock förr eller sed-
nare att ingen vill arbeta; hvar och en skall
slutligen fordra underhåll af staten ändå.
Må vi, i afseende på förbättrandet af fol-
kets välstånd, stanna vid utvägar som kunna
vidtagas! I min egenskap af praktisk man
Ilkommer jag aldrig att samtycka till inskrifvan-
Idet i grundlagen af ett löfte, som aldrig skulle
kunna hållas; hkasom jag ej beller skulle nå-
lgonsin kunna samtycka till ett döende välstånds
Igalvaniserande till lifs för några dagar, några
månader, genom pappersmynt; det är elt af
Ide ytterliga nödhjelpsmedel, som jag alltid
kommer att förkasta.
(Buller. Rop på omröstning, förnyade från
rlalla håll; efter ett nytt försök från några ta-
lare af venstra sidan att apostrofera Goudchaux
för hans uttryck om Montagnarderna.)
Mr Jules Favre. (Trängande sig upp i ta-
larestolen.) Jag begär ordet emot omrösnin-
gen. Jag förstår värdet af tiden på annat vis.
län de som vägra höra mig! — Församlivger
har redan egnat mycken tid åt den fråga, son
nu sysselsätter oss; men jag vet ingen vigti
gare; och derför fordrar jag att diskussionen
I måtte fortsättas i morgon. (Nej! Nej! Omröst-
ning! Omröstning!) — Då en mängd amende-
menter äro å bane, i samma syftning och en.
dast skiljande sig i redaktionsformen; så for.
drar jag uppgskof till morgondagen. (Omröst
ning! Omröstning!)
Frågan, om omröstningen skulle ske nu
brivgas under omröstning, och bifalles.
Ordföranden uppläser på nytt Glais-Bi-
zoins amendement, med erinran; att motionärer
fulländat det, sedan det framställdes, genon
tillägg af orden: enligt de former och med de
vilkor, som komma alt genom lag bestämmas.
Omröstningen öfver sjelfva amendementet före
tages derefter och utfaller som följer:
För amendementet . . 487.
Mot amendementet . . 396.
Antal omröstande . . 783.
Ordföranden: Nationalförsamlingen antage:
icke mr Glais- Bizoins amendement.
UTRIKES.