Iliga lif, och att samvetsgrannt sätta sig in i
-lär sådant, som det borde och man kunde ön-l:
-Iför närvarande finnes en opinion emot styrel-
-Jaldrig förr blifvit så ifrigt och ståndaktigt för-
Isvarad, och demokratien aldrig förr så hältigt!:
Ibekämpad, som under och efter sista stor-
thing varit förhållandet, hvilket till en del här-
lväljandet af nästan samtlige representanter, !
Isom tillhörde oppositionen, som icke sjelfvel
I demokratiska elementets förstärkning med en
kärlek och humanitet fordra, att anfallen på!
gig phgt, alt noga eftertänka både i allmän-
het de sednare årens rörelser. inom vårt offent-
de dokurnenter, på hvilka man kan bygga en
säker dom i denna sak, nemligen protokoll-
och decisions-kommitteernas betänkanden. Ge-
nom en sådan reflexion öfver och undersök-
ning af saken tror kommitten, att man skall
komma till den totalåskådning, att vår styrel-
ses förhållande till storthinget och nationen icke
ska det vara. Det är verkligen ett obestridligt
factum, att i landet i längre tid funnits ochl:
sen, som dels gifvit sig tillkänna genom pres-
sen, dels genom valen, och allramest visat sig
genom de sista storthiovgsvalen, hvilka man
bordt förmoda skulle utfalla mycket reaktio-
närt, såvida ministerialismen funnit mera an-
klang hos nationen. Ty ministerialismen hade
rörde af omständigheter, som det bär icke är
nödvändigt att vidröra. Men hvad har nul:
följden af val-appellen till folket blifvit? Åter-:
undandrogo sig att blifva återvalde, och det
ansenlig del nya krafter.
Om man nu också erkänner, hvad sannings- !
regeringen och missnöjet med dess förvaltning
undertiden kunnat vara oförtjenta, så flyter !
deraf dock blott det medgifvandet, att den för-!:
berörda opinionen emot styrelsens grundsatser
borde hafva mindre styrka och omfång. :
Den kärna af sanning, som alltså återstår, s
måste således blifva det erkännandet, att det
stora flertalet i nationen bland dem, som äro
berättigade att hysa en mening, funne det önsk-
ligt, om pluraliteten af H. M:ts råd bestod af!
män med mera liberala åsigter och med nödig
kraft och förmåga, att göra dem gällande i sina
styrelseåtgärder. Kommitteen antager det också
såsom safgjordt, att de 4 sista utnämningarne
till statsråd i mer eller mindre grad vunnit
ett så allmänt bifall hos nationen, att i fall!
det berodde på henne, så skulle hon utan be-
tänkande välja män sådane som desse till stats-
råder, men ingen med mindre liberala grund-
satser.
Såvida icke kommitteen tager miste i denna
åsigt, så framställer sig naturligen den frågan: i
om icke Storthinget, i hvars händer nationena
till en väsendtlig del lagt sitt öde, bör före-
taga något, som kan leda till uppnåendet aflw
det mål, som man för statens väl anser så
vigtigt, och om det medel, hvars ändamålsen-s
lighet det blifvit denna kommittes pligt atts
granska, är det rätta? Kommitteen och troli- 1
gen alla andra norska medborgare medge, attt
t
t
C
Öd: et FA - (Ö -- ÅA -- py
a vv BA tn
det tillkommer H. Maj:t sjelf att välja sitt råd,
och så vida man i ingifvandet af en adress,
som blott bevittnade för H. M. nationens er- c
känsla derför, att han till ledamöter af silt råd -
utnämnt män, sådana som Foss, Stang, Rid-!1
dervold och Sörensen, samt antydde att ett!r
fortfarande besättande af rådet i samma rigt-s
ning skulle vara nationen kärt, ville se ett in-v
grepp i H. M:ts prerogativer, så skulle detta k
vara den krassaste bokstafstolkning af grundla- f
gen, en förgudning af lagens positivitet, på b
bekostnad af dess anda och syfte. Finnes det I
verkligen någon, som bestrider, att det lyckli-n
gaste resultatet vinnes för staten, när stats- f
makterna med tillit för hvarannan och medle
aktning för hvarandras ömsesidiga rättigheterd
samverka i styrandet af statens avgelägenbeter,!v
och att det motsatta förhållandet verkar förla-n
mande och skadligt på nationens utvecklinga
och statsmachinens gång? Finnes det någon,a
som i allmänhet bestrider den moraliska för-d
pligtelsen och, efter vår statsform, den juridi-a
ska rättigheten för den ena statsmakten, awvtn
underrätta den andra om de verkliga förhål-
landen, som denna förmenas icke nöjaktigt v
känna, och om de omständigheter, som denv
anser böra komma i öfvervägande, såvida må-n
let för deras gemensamma verksamhet skallf
uppnås? — Vill man verkligen inbilla oss, attr
en furste, om hvilken alla antaga, att han barn
ett för sanningen välvilligt sinnelag och en o-f
betviflad kraftfull vilja, att i det sätt, hvarpak
han styrer nationen, realisera sitt valspråk, n
skulle finna sig kränkt deraf, att en mnational-f
församling, som i förening med honom har den v
stora uppgiften, att föra ett folk fram till den C
timliga och andliga välfärd, det är i stånd att 1
emottaga, gör honom uppmärksam på hvad
han nödvändigt måste veta, för att kunna handla !v
i den riktning, som han har förmåga och vilja k
till? Och sedan — när hafva mnorrmän-
nen blifvit så fega, att de antingen icke skulle f
våga på ett beskedligt sätt framföra sina önsk-f
ningar inför sin konung, eiler sedan hvilken
tid hafva de blifvit så diplomatiska, att delc
skulle anse det vara stötande, att på detta sätts
vända sig till honom? j
Kommittten hyser också icke ringaste tvif-
vel, att så framt det lyckats den bevisa, atilt
det finnes brister vid de offentliga angelägen-!
heternas bestyrelse, som efter all sannolikhet
skulle kunna häfvas, om H. Moj:ts råd till.
sattes i samma rigtning, som utmärkt de si-!
sta utnämnivgarna, och så framt dessa bristerS
lendast kunde väntas afhbjelpta genom en adress!
i den antydda andan — så skulle hvarje foster-
landsvän anse det vara en belig pligt, auls
gifva sin röst till en sådan åtgärd. !