der bönderna yrka afskaffandet af alla tjenst-
ster skulle nämnas hr von Strotza, en utmärkt
och kraftfull general, men absolutist af första
sorten ; till justitieminister presidenten Wentzel,
hvilken såsom statsåklagare ledde polska hög-
målsransakningen, och icke njuter särdeles
förtroende hos det liberala partiet. — Sådan
är dagens ministerlista; men många svårighe-
ter möta dess antagande; och för ögonblicket
kan iogen säga huru morgondagen kommer att
se ut. Varaktighet åt den nya ministeren sy-
nes endast kunna påräknas om valet skedde i
kammarens center, med tillägg af en eller två
ledamöter från den moderata venstern; men
icke kan man vänta något långvarigt bestånd
åt en minister med Beckerath i spetsen.
Konungen visar den häftigaste vedervilja mot
tidsandans demokratiska utvecklingar. Annu
har ingen ibland de hittills förbrukade mini-
stererna kunnat förmå honom att fastställa den
af nationalförsamlingen antagna lagen om döds-l.
straffens upphäfvande, och likaså saknar Ha-
beas-Corpus-akten änvnu H. M:ts underskrift. ,
Derjemte är det väl bekant huru mycket ko-
nungen bar emot den af konstitutionsutskottet
föreslagna nya grundlagen. Emedlertid är icke
alt hoppas alt någon afprutning på detta för-
slag hos nationalförsamlingen, utom i former
— t. ex. alt adeln gerna må behålla sina
adelstitlar, fastän adelns betydelse, såsom stats-
element, är genom denna grundlag utiryckli-
gen upphäfven — och lika så litet är med.
denna lag att tänka på den just nu omtvistade
öfverensstämmelsen emellan kronan och repre-l
sentationen, såsom vilkor för en af den sed-l
nare beslutad lagbestämmelses giltighet. Vill
kronan icke gå in på dessa förändringar i det
gamla systemet, så är en fullständig brytning
gifven emellan henne och nationalförsamlingen;
och hvar har kronan nödigt understöd till ge-l
nomdrifvande af sina särskilda syften? ...
Visserligen kan man hänvisa på de stora rid-
dargodsägarne, på adeln och på armeen; men
de två förstnämnda klasserna hafva, om det
kommer till allvarsam strid, emot sig 40 mil-
lioner bönder, och Galiziens uppträden i per-
spektif. De för kort tid sedan stiftade adels-
föreningarne hafva öfverallt framkallat allmo-
geföreningar till värjande af böndernas rättig-
heter; och redan ser det mörkt uti Schlesien,
V
barheter, utan ersättning, der de redan plun-
dra slotten och adeln flyr. Motsvarande företeel-
ser äro att förvänta på andra håll, om man i
Potsdam verkligen allvarsamt påtänker en Bec-
keraths-minister af den ofvanbeskrifne färgen,
eller någon märkbar skiftning ditåt, samt na-
tionalförsamlingens upplösning i händelse kom-
binationen misslyckas.
Man säljer öfverallt härstädes, och köper fli-
tigt ett stentryck, ämnadt att försinnliga ögon-
blickets förhållanden. På en klippkant, bred-
vid ett bråddjup, ligger en planka, med den
ena och korta ändan öfver afgrunden, och den
långa på sjelfva berget. På den korta ändan
rider konungen, med sitt hof, sina generaler
och krachanerade embetsmän, alla ängsligt om-
famnande hvarandra; längst ut på den långa
ändan sitter en bonde, rökande sin pipa och
leende betraktande sitt förnäma gungsällskap.
Nedunder läses: Ve, om bonden reser sig!
Meningen är förfärlig; men den är bokstafli-
gen sann! Demokratien, som råder i de stora
städerna, särdeles i Berlin, Breslau och Köln,
begynner utbreda sig på bygden; och om bon-
den reser sig, hvem skall då uppehålla de
vacklande statsmyndigheterna?
Men förhållandet är detsamma icke blott i
Preussen, utan i hela Tyskland. I de små ty-
ska staterna flammar samhällsbranden redan
högt. Thiringen är nära deran att förjaga
sina samtliga regenter och förkunna republiken;
i Anhaltska furstendömena bar adeln blifvit af-
skoffad, och fursten betraktas som en republi-
kansk president, men med arfsrätt; i Baden
röstar mängden för republiken; i Wärtemberg
vinner republiken allt större och större insteg
med hvar dag; huru det ser ut i Wien och
Österrike är allmänt bekant. Emedlertid stri-
der reaktionen öfverallt emot demokratien; in-
genstädes upphäfvas ännu feodalbördorna genom
regeringarna sjelfva; icke en gång i Österrike,
fastän denna monarki är nära att falla sönder,
i trots af sina segrar i Italien och panslavis-
mens underkaufvande i Prag.
I Potsdam, som nu är samlingsplatsen för
alla slags reaktionärer, lefver konungen under
sina garders skydd, likasom på en ö i det
vilda hafvet; men midt framför ögonen af hof-
vet och la haute volde bilda sig demokratiska
Iklubbar, och nationalförsamlingens seger den
I7, jemte ministrarnas fall, har der framkallat
lohejdadt jubel.
Det är en stor olycka, att
fkonungens och prinsarnes omgifning ännu allt
Ikammarbherrar,
jemt består af samma män, som före den 18
Mars utgjorde hofvet; hvarken adjutanter, eller
eller favoriter äro ombytta.
Campbansen yrkade på ett sådant ombyte, men
misslyckades; och den följande ministeren kring-
lgiek denna grannlaga, men högst vigtiga fråga.
-IMan känner här med visshet, att kamarillan i
-IPotsdam den 7 rådde konungen till national-
l
)
-Ivon Schreckenstein (vRöd frå
)
jo -
församlingens omedelbara upplösning genom en
kabinettsorder, samt att låta de 30,000 sol-
dater, hvilka ligga iläger omkring Berlin, rycka
in i hufvudstaden, samt vidare att låta för-
kunna krigslagen och bemyndiga general Roth
n Galgbergetv) att
förfara efter godtfinnande. Tillika skulle ett
manifest anslås till rättfärdigande af detta steg;
det grundlagsförslag, som kronen aldra förs
förelade nationalförsamlingen, skulle påbjudas
såsom gällande, och den enligt densamma stif-
Itade nvärskammaren.. iemte folkskammaren sam-