den brittiska regeringen se sig nödsakad, att
fullkomligt draga sig tillbaka ifrån hvarje
vidare delaktighet uti underhandlingarne, vid
hvilka oupphörligt nya svårigheter fram
kastas å den ena sidan, under det att, å an
dra sidan, åtminstone på sednaste tiden, vi-
sal sig en serdeles försonlig anda. Ty om
ej å ömse sidor samma önskan är för handen,
att komma till en billig och tillfredsställande
förlikning, så blifver förmedlarekallet af der
natur, att det ej mera anstår den storbritanni-
ska regeringen att längre handhafva de!samman.
Dagens post medförde för öfrigt intet nytt
af vigt rörande vapenstilleståndsfrågans avance-
rande uti riksförsamlingen och inom de kom-
binerade utskotten. Det bekräftar sig, alt ma-
joritelen vid inhiberingsbeslutets fattande, be-
stående af hrr Herrmann, Roemer, H. Simon,
Wurm, Schoder, Vogt (alla män af venstern,
samt fraktionen Westendball af venstra cen-
tern), Arndt, Blum, Claussen, Cucumus, Dahl-
mann, Esmarch, Höfken, Raumer, Stenzel, v.
Trutschler, Wippermann m. fl. (alla tillbö-
rande yttersta venstern) fortfarande påyrka va-
penstilleståndets förkastande, uti en till riks
församlingen ingifven motion, hvaremot mino-
ritelen vid fattandet af samma beslut, herrar
Duncker, Flottwell, Max v. Gagern, Gombart,
Mayern, Schubert, Stedtmann, Wurth, Zachariä
och Zenetti, hörande till högra centern och
högern, förenat sig om en motion, hvars huf-
vudsakliga innehåll är: Nationalförsamlingen
beslutar: 4:o att å sin sida ej inhibera verk-
ställigheten af vapenstilleståndet af den 26
Augusti; 2:o att fredsunderhandlingar med
Danmark, efter centralstyrelsens notifikation hos
denna makt, öppnas och fullföljas af central-
styrelsen, genom direkta diplomatiska relatio-
ner. Ofverläggningen öfver dessa båda mo-
tioner var utsatt att hållas den 44 dennes.
Centralstyrelsen har utfärdat ett öppet cir-
kulär till samtliga tyska regeringar, angående
det inbördes förhållandet mellan dessa rege-
ringar och centralmakten. Det heter deruti:
Redan den 43 Juli 1848 har den provisoriska
centralstyrelsen tillkännagifvit, att hon, vid utöf-
vandet af sin ansvarsfulla verksamhet, påräknar alla
tyska regeringars tillitsfulla medverkan, emedan
hon, gemensamt med dem, sträfvar till samma mål,
och att frimodiga meddelanden å ömse sidor borde
argifvas. Trogen dessa sina; grundsatser och an-
språk, anser sig centralstyrelsen, då nu nästan alla
regeringar utnämnt fullmäktige hos centralstyrel-
sen, böra uttala sin tanke öfver sitt förhållande
till desamma. - Centralstyrelsen erkänner storheten
och vigten af sina förbindelser. Hon vet, att de-
ras uppfyllande är betiogadt af kraften och beslut-
samheten vid hennes anordningar, och att, om än
de enskilda staternes rättvisa anspråk måste re-
spekteras, Tysklands enhet dock framför allt må-
ste eftersträfvas och bevaras. Med dessa grund-
satser är centralmaktens förhållande till de hos
henne befullmäktigade sändebuden betecknadt. Der-
uti erkännes, att verkställandet af centralmaktens
beslut, genom dem skall förmedlas, befordras och
underlättas, utan att åt dem inrymmes befogen-
heten, att afgörande ingripa uti centralmaktens
beslut, eller utöfoa någon slags kollektif embets-
utöfning. Centralstyrelsen förbehåller sig derföre,
att, efter omständigheterna, träda i omedelbar för-
bindelse med de enskilda tyska staterna och deras
ledande organer, hvarvid densamma emotser från
deras sida ett motsvarande förfarande. Men hon
skall äfven, efter omständigheterna, vända sig spe-
cielt till de befullmäktigade, för att vinna utfö-
rande af erfotderlige åtgärder, och i omvändt för-
hållande emottaga deras skrifvelser, de fall, då
denna väg synes henne ändamålsenlig. Dervid
skall centralmakten vara betänkt på, att, genom
förbindelse med de fullmäktige, fortfarande inhemta
kännedom om de enskilda tyska staternas önsk-
ningar, behof och förhållanden, samt vid dessa fä-
sta det afseende, som är förenligt med Tysklands
allmänna intresse. Frankfurt a. M. den 30 Augu-
sti 1848. Riksföreståndaren: Erkehertig Johan. In-
rikesministern: Schmerling.n
Uti en korrspondens från Frankfurt beter
det: Den förväntade Herrmannska ministeren
synes ej vilja gå i lås. Hr v. Herrmann hop-
pades genom en underhandling med Preussen
kunna komma till ett lyckligt slut med de mö-
tande svårigheterna, och har derföre tvenne da-
gar haft underhandlingar med Camphausen,
åsyftande Preussens öfverlåtande till central-
makten af fredsunderhandlingarnes fullföljande,
direkt genom af densamma utsedde sändebud.
Camphausen har svarat derpå: sVi skola tänka
på saken! Då nu Herrmann, icke synnerligen
tillfredsställd med detta mystiska svar, yrkade
på en bestämd förklaring, yttrade Camphausen
helt lakoniskt: Man måste öfverlemna saken
i Försynens händer! Herrmann skall derpå
hafva återlemnat sin fullmakt till riksförestån.-
daren. — Den 42 voro Römer, Heinrich Si-
mon, Schoder och Vogt kallade till riksföre-
ståndaren, som länge rådplögade med dem.
Men ännu (d. 42) har ingen fått uppdrag att
bilda en ny minister. Den af riksministern v.
Schmerling uttalade farhågan, att riksförestån-
daren skulle nedlägga sitt embete, om vapen-
hvilans godkännande vägrades, har riksföre-
ståndaren förklarat ogrundad, och i motsats
dertill uttalat sin föresals att med all makt
verka till densammas förkastande. (Det i går
i Posttidningen, samt i Dagbladet för i dag,
efter Götheborgstidningen meddelade rykte, att
riksföreståndaren vhotat att resignera, i anled-
ning af inhbiberingsbeslutet, är således alldeles
ogrundadt.)
Wien den 414 Sept. De ungerska deputerade
hafva med högsta ledsnad öfver det svar de
bekommit af kejsaren genast efter audiensen
påsatt sig röda plymer och kokarder, samt o-
medelbart lemnat Wien, för att till Pesth bringa
underrättelsen om den misslyckade missionen
I Pressburg blefvo de dock illa emottagpe, så
som man i dag erfer derifrån; de dervarande
Lo SKR a RR ER I ARK soäAn of