den brittiska regeringen se sig nödsakad, att fullkomligt draga sig tillbaka ifrån hvarje vidare delaktighet uti underhandlingarne, vid hvilka oupphörligt nya svårigheter fram kastas å den ena sidan, under det att, å an dra sidan, åtminstone på sednaste tiden, visal sig en serdeles försonlig anda. Ty om ej å ömse sidor samma önskan är för handen, att komma till en billig och tillfredsställande förlikning, så blifver förmedlarekallet af der natur, att det ej mera anstår den storbritanniska regeringen att längre handhafva de!samman. Dagens post medförde för öfrigt intet nytt af vigt rörande vapenstilleståndsfrågans avancerande uti riksförsamlingen och inom de kombinerade utskotten. Det bekräftar sig, alt majoritelen vid inhiberingsbeslutets fattande, bestående af hrr Herrmann, Roemer, H. Simon, Wurm, Schoder, Vogt (alla män af venstern, samt fraktionen Westendball af venstra centern), Arndt, Blum, Claussen, Cucumus, Dahlmann, Esmarch, Höfken, Raumer, Stenzel, v. Trutschler, Wippermann m. fl. (alla tillbörande yttersta venstern) fortfarande påyrka vapenstilleståndets förkastande, uti en till riks församlingen ingifven motion, hvaremot minoritelen vid fattandet af samma beslut, herrar Duncker, Flottwell, Max v. Gagern, Gombart, Mayern, Schubert, Stedtmann, Wurth, Zachariä och Zenetti, hörande till högra centern och högern, förenat sig om en motion, hvars hufvudsakliga innehåll är: Nationalförsamlingen beslutar: 4:o att å sin sida ej inhibera verkställigheten af vapenstilleståndet af den 26 Augusti; 2:o att fredsunderhandlingar med Danmark, efter centralstyrelsens notifikation hos denna makt, öppnas och fullföljas af centralstyrelsen, genom direkta diplomatiska relationer. Ofverläggningen öfver dessa båda motioner var utsatt att hållas den 44 dennes. Centralstyrelsen har utfärdat ett öppet cirkulär till samtliga tyska regeringar, angående det inbördes förhållandet mellan dessa regeringar och centralmakten. Det heter deruti: Redan den 43 Juli 1848 har den provisoriska centralstyrelsen tillkännagifvit, att hon, vid utöfvandet af sin ansvarsfulla verksamhet, påräknar alla tyska regeringars tillitsfulla medverkan, emedan hon, gemensamt med dem, sträfvar till samma mål, och att frimodiga meddelanden å ömse sidor borde argifvas. Trogen dessa sina; grundsatser och anspråk, anser sig centralstyrelsen, då nu nästan alla regeringar utnämnt fullmäktige hos centralstyrelsen, böra uttala sin tanke öfver sitt förhållande till desamma. Centralstyrelsen erkänner storheten och vigten af sina förbindelser. Hon vet, att deras uppfyllande är betiogadt af kraften och beslutsamheten vid hennes anordningar, och att, om än de enskilda staternes rättvisa anspråk måste respekteras, Tysklands enhet dock framför allt måste eftersträfvas och bevaras. Med dessa grundsatser är centralmaktens förhållande till de hos henne befullmäktigade sändebuden betecknadt. Deruti erkännes, att verkställandet af centralmaktens beslut, genom dem skall förmedlas, befordras och underlättas, utan att åt dem inrymmes befogenheten, att afgörande ingripa uti centralmaktens beslut, eller utöfoa någon slags kollektif embetsutöfning. Centralstyrelsen förbehåller sig derföre, att, efter omständigheterna, träda i omedelbar förbindelse med de enskilda tyska staterna och deras ledande organer, hvarvid densamma emotser från deras sida ett motsvarande förfarande. Men hon skall äfven, efter omständigheterna, vända sig specielt till de befullmäktigade, för att vinna utförande af erfotderlige åtgärder, och i omvändt förhållande emottaga deras skrifvelser, de fall, då denna väg synes henne ändamålsenlig. Dervid skall centralmakten vara betänkt på, att, genom förbindelse med de fullmäktige, fortfarande inhemta kännedom om de enskilda tyska staternas önskningar, behof och förhållanden, samt vid dessa fästa det afseende, som är förenligt med Tysklands allmänna intresse. Frankfurt a. M. den 30 Augusti 1848. Riksföreståndaren: Erkehertig Johan. Inrikesministern: Schmerling.n Uti en korrspondens från Frankfurt beter det: Den förväntade Herrmannska ministeren synes ej vilja gå i lås. Hr v. Herrmann hoppades genom en underhandling med Preussen kunna komma till ett lyckligt slut med de mötande svårigheterna, och har derföre tvenne dagar haft underhandlingar med Camphausen, åsyftande Preussens öfverlåtande till centralmakten af fredsunderhandlingarnes fullföljande, direkt genom af densamma utsedde sändebud. Camphausen har svarat derpå: sVi skola tänka på saken! Då nu Herrmann, icke synnerligen tillfredsställd med detta mystiska svar, yrkade på en bestämd förklaring, yttrade Camphausen helt lakoniskt: Man måste öfverlemna saken i Försynens händer! Herrmann skall derpå hafva återlemnat sin fullmakt till riksförestån.daren. — Den 42 voro Römer, Heinrich Simon, Schoder och Vogt kallade till riksföreståndaren, som länge rådplögade med dem. Men ännu (d. 42) har ingen fått uppdrag att bilda en ny minister. Den af riksministern v. Schmerling uttalade farhågan, att riksföreståndaren skulle nedlägga sitt embete, om vapenhvilans godkännande vägrades, har riksföreståndaren förklarat ogrundad, och i motsats dertill uttalat sin föresals att med all makt verka till densammas förkastande. (Det i går i Posttidningen, samt i Dagbladet för i dag, efter Götheborgstidningen meddelade rykte, att riksföreståndaren vhotat att resignera, i anledning af inhbiberingsbeslutet, är således alldeles ogrundadt.) Wien den 414 Sept. De ungerska deputerade hafva med högsta ledsnad öfver det svar de bekommit af kejsaren genast efter audiensen påsatt sig röda plymer och kokarder, samt omedelbart lemnat Wien, för att till Pesth bringa underrättelsen om den misslyckade missionen I Pressburg blefvo de dock illa emottagpe, så som man i dag erfer derifrån; de dervarande Lo SKR a RR ER I ARK soäAn of