man följaktligen i början icke blef uppmärksanti på, hvar de yttersta gränserna för ststsmakterna voro uppdragna, eller hvar de för konseqvensens eller särskilda föremåls skull kunde antagas vara det. Men efter hand som man blef färdig med de nödvändigaste försnstaltanden till statens reorganisation, efter hand som man -kom till medvetande af huru enstaka bestämmelser i n sådan statsförfattning kunde tolkas, och som dynastien kände sig: iryggad, framträdde också tendenserna, dels ast gå till den yttersta för makten satta gränsen, ja till och med att öfverskrida den,: dels ait få de lagbestämda gränserna annorlunda uistakade genom förändring i grundlagen. Msn erinrar sig händelserna 4824, riksrätten 42827, och de många grundlagsförslag, som ipå det ena binget efter det andra framställdes. I bruket af den makt, som H. M. påstod sig ega, och i framställandet af de ofvanberörde förslagen var hans råd naturligivis delaktigt. Men den andra statsmakten var — såsom allt antyder — också kommen .i:ll medvetande af de rättigheter, grundlsgen tillade den och folket, och, var derföre på sin vakt emot hvarje ingrepp i dessa, och om den än cke sökte ett värn i ett strängt juridiskt afsörande af tvistepunkterna, så sökte den dock utt bevara hvad folket egde, dels genom reservationer och protester, dels genom afslag på förslagen till förändringar i grundlagen. Den nya fransyska revolutionen 4830 bragte åter en rörelse öfver Europa; men det är svårt att säga hvilket inflytande den bade på våra förhållanden, i fall. den hade något. Verkninarne blefvo i alla fall icke långvariga; ty reaktionen följde så tätt på revolutionen, och hade så god framgång, att frukterna af denna sednare till en stor del: uteblefvo, till och med för det folk, som närmast var berättigsdt att skörda dem. Reaktionen hade derjemic stora namn, med lärdom och geni, att uppvisa, hvile ka kastade en glans öfver dess sträfvanden, och således gaf henne giltighet både i vetenskapens och patriotismens ögon, när icke en desto grundligare undersökning företogs. Man erinrar sig hvilka notabiliteter, som efter 4830 stått i spetsen för åtskilliga länders styrelser. Reaktionen kan på tvenne sätt isynnerhet visa sig verksam, nemligen dels derigenom; att den åstadkommer förändringar eller modifikationer i konstitutionerna , dels genom en sökt och konstlad tolkning af deras särskilda stadganden, hvarigenom man kan få ihop en juridisk politisk dogmatik, som alla måste svärja på, så vida de icke vilja anses för ett slags upprorsmän, och vederfaras åsidosättande af styrelsen. Då nu reaktionen till en stor del både varit lycklig i sina sträfvanden och försedd med en stor del kapaciteter,: är det helt naturligt, att den i ständigt större kretsar fått sina dogmer antagna; det är naturligt att de icke heller hos oss blefvo nekade ingång. Nåora särskilda omständigheter, hvilka kommittken nu skall tillåta sig att påpeka, bidrogo derjemte att göra denna ännu kraftigare. G (Forts. följer. S—— LK —