behandla den nye förbundskamraten, såvidalg man skulle kunna vänta, att de ännu svaga banden skulle erhålla tillräcklig styrka, att i ett samfund fasthålla tvenne folk, hvilka Jänge varit vanda att betrakta hvarandra såsom fiender, och den nya dynastien måste för sin egen del anse en lika varsamhet nödvändig, såvida bon, under ett så allmänt återställande af legitimiteten, skulle kunna hoppas en varaktig besittning af de nordiska thronerna. Allt detta, jemte nödvändigheten under de första åren af vår frihet både för regering och storthing, att befatta sig. med de stora reella frågorna orm statens finanser m. m., trängde tankan om flera konstitutionella principer och deras: konseqvenser, samt om deras oöfverensstämmelse med de fleste då gällande europeiska konstitutioners, i bakgrunden. På deta sätt gick det till, att vår statsförfattnings grundsatser i en följd af år blefvo oanfäktade; och då sedermera de vigtigaste reella frågorna voro afgjorda och dynastien ansåg sig tillräckligt befästad, hade storthinget kommit till så mycket politiskt medvetande, att det insåg, att den statsförfattning, Norge fått, var värd att taga vara på. De fleste af de män, som suttit i Konungens råd, bade mer eller mindre del i händelserna 4814. Att de antingen voro med om att grunda vår statsförfattning, eller att de dock icke med någon kraft satte sig emot dess uppförande på slika grundvalar, bevisar väl att de voro frisinnade män; men det bör anmärkas, att de också då befunno sig i den ålder, då mannen bar mesta mod och kraft, och att erfarenheten ännu icke var färdig med sin lära om den fransyska revolutionens följder. Då menniskan emedlertid i mer eller mindre grad är ett barn eller en produkt af sin tid, såvida som hon ledes af dess åsigter, grundsatser, erfarenheter, ja, till och med fördomar, är det lätt att inse, att reaktionen, med dess af frivilliga och -hyrda talangfulla författare dokumenterade giltighet och rättmessighet, icke kunde blifva: utan inflytelse på män i våra statsråders: ställning. De-stodo en personlighet nära, som var i besittning af mån-!n ga lysande egenskaper, och som, då han var af en kraftig karakter, naturligtvis måste önska, att icke gränserna för hans myndighet måtte vara för inskränkt utstakade. Dertill kom, att man hyste en varm tacksamhetskänsla för honom, dels för det han 4844 med mycken mensklighet som krigare behandlat Norge, och utan synnerligt motstånd gått in på folkets begäran, att förblifva ett fritt och sjelfständigt folk — något, hvartill en nödvändighet, som icke alla förstodo, och traktater, som icke alla kände, likväl skulle hafva förmått honom — dels emedan landet, sedan den första krisen var öfverstånden, snart började repa sig, och att i flera rigtningar utveckla sig med ep kraft och hastighet, som man icke väntat, hvilket man skref på den furstes räkning, som stod vid rodret; ty liksom man gerna öfverförer skulden för sin olycka från ödet och sig sjelf på de personer, man står i förbindelse med, så är man icke heller obenägen att tilldela äran för sin lycka åt andra, än den verkligen tillkommer. Den, som förkunnar en lycklig händelse, eller den, genom hvars händer en gåfva framlemnas, förvexlas lätt med den, från hvilken de hafva sitt ursprung. Kommitteen är annars långtifrån att vilja förneka Carl: Johans stora: förtjenster emot vårt fädernesland; bevnes afsigt är endast att visa, huruledes en opinion kunnat utbilda sig till och med hos dem, som närmast omgåfvo honom, hvilken i det väsentliga är, till fördel för hans regeringssystem, Det är icke svårt att finna de verkliga orsakerna till landets hastiga uppkomst efter sjelfständighetens införande. Friheten är — såsom ett -lösgörande af alla de goda krafter, som varit bundna, såsom ett värn lemot godtycke och orättrådighet, såsom en grundval för det mod, den sjelfständighet, och den belåtenhet, som kunna framkalla en för den enskilde och . för det allmänna gagnande verksamhet — i sig sjelf ett så stort och allmänt erkändt godt, att en stor del af ett lands l välfärd måste skrifvas på dess räkning, till och med utan att taga i betraktande med hvad kraft och konseqvens, och i hvilken vidd deaf dersamma härflytande grundsatser genomföras li statsförvaltningens särskilda grenar. En ostörd linoch utvertes fred är dernäst ett hägn för hvarje hedrande verksamhet, en borgen för att Ihvarje plan, anlagd med omtanka och utförd med Iklokhet, också kan realiseras. En följd af fruktbara I lår och till en stor del gynnande konjunkturer Igjorde slutligen sitt till, att nationen efterband Isamlade krafter, och, i synnerhet i jemförelse med den förlamning, som egde rum efter kriflget, och den ansträngning finansernas ordnanIde kostade, ansåg sig för ett lyckligt folk. Der , ligga orsakerna till den tarfliga lycka nationen : låtojöt, och för hvilken man kände sig tacksam emot den furste, som stod i spetsen för för,jvaltningen; dessa omständigheter tillsammantagna gjorde folket mindre benäget till kritik löfver sättet, på hvilket de offentliga angelägenheterna behandlades — ty det är i synverhet den olycklige eller förtryckte, som finner sig frestad att gå till rätta .med andra. Det är icke heller att undra på, att de styrande sjelfve i mer eller mindre grad tillskrifva det: sätt, på hvilket de styra, äran för folkets belåtenIhet. Detta är ett i den menskliga ofullkomligheten liggande ursäktligt sjelfbedrägeri. åh VR LR a fr a 4 n em ON W5B PA mm NN 3 fel —LLL Aa a om PM s j j 5 5 f