EN MÄRKVÄRDIG NORSK STATSHANDLING. Läsaren torde af föregående underrättelser från Norge i denna tidning erinra sig, att 5 representsnter al det sednast församlade storthinget föreslagit, att storthinget skulle ingå med en adress till Konungen, hvari uttalades önskan om en förändring af system i H. M:ts råd. En kommitt nedsattes att yttra sig öfver frågan, och dess betänkande inkom till storthinget de sista dagarne af dess sammanvaro. Thinget fattade då följande beslut: I betraktande af den korta tid, som återstår för storthingets sammanvaro, vill storthinget underlåta att taga denna sak under bebandling. Dermed blef väl förslaget om adressen, för närvarande, utan påföljd; men sjelfva kommittebetänkandet rörande detta ämne är af så stort interesse, och sprider så mycket ljus öfver förhållanderne i Norge samt utvecklingen af dess statsskick, att vi ansett oss böra meddela detsamma i sin helhet. Vi göra dermed i dag början, och skola i morgon meddela slutet. Betänkandet lyder som följer: Till Storthinget! Närvarande kommitte, som i följd af valkommittcens beslut den 3 Maj, fått sig uppdraget alt afgifva betänkande om, huruvida storthinget, i öfverensstämmelse med hr Fauchalds, Johnsens, Krogness, Stabells och Uelands förslag, bör ingå till H. Maj:t med en underdånig adress, hvari uttalas önskan om en förändring af system i H. Maj:ts råd, har härmed äran förelägga stortbinget resultatet af sina öfverläggningar. Till en början får kommittsen anmärka, att det henne tillsända förslag icke var åtföljdt af premisser, hvilken omständighet dock icke anses kunna fritaga kommitteen från en utförlig bebandling af saken, då premisserne dels ligga i sjelfva förslaget, dels kunna utletas ur historien om vårt egentliga lif. För att göra det lättare för storthinget, att kunna betrakta saken från samma synpunkter, som kommilteen, tillåter den sig att gå något tillbaka i tiden, för att påpeka de momenter, som, efter hennes förmenande, äro att anse såsom orsakerna till de närvarande ställningarna och förhållandena. I fall vår statsförfattning hade kommit till verlden ett par år förr eller sednare, är det högst sannolikt, att den icke skulle hafva erhållit den liberala pregel, som den mnu: bar. I Fria konstitutionella författningar voro hvarken på modet eller synnerligen väl ansedda, Iså länge Europas diktator stod i fullheten af sin makt. Med ännu mindre vänliga ögon Ibetraktades de sedermera, då han var fallen, Jemedan man härledde det omstörtande af alla Iförhållanden, som han åstadkommit, ur den revolution med dess utsväfvande frihetsideer, -I hvilken danat bonom. Hos folken hade derföre farhåga blifvit väckt, att demokratismen kunde bära i Sig fröet till statens upplösning, Toch hos furstarne, att den förr eller sednare lkunde medföra thronernes fall, och följden af en sådan åsigt var ett stillastående i folkens cmancipation, och en konseqvent reaktion hos :Ide nationer, som genom sina statsförfattningar li mer eller mindre grad blifvit emanciperade. Men just emellan dessa tvenne tidsperioder inträffade det moment, under de stormande verldshändelserne, som satte en liten samling patrio: a tiska män, i en aflägsen vrå af verlden, i stånc latt, utan inflytande af hot från någon, son !för ögonblicket hade öfvermakten i sin hand