tad om utgången af conferencen, Detsamma är
äfven förhållandet med den andra frågan, an-
gående hr Carnot. Vi kunna således ej gå in
på, att invändningen frikallar Aftonposten från
vår anmärkning om det otillfredsställande util
dess handlingssätt i fråga om radikalerna il
Köpenhamn.
TREDJE ALLMÄNNA SVENSKA LANDT-
BRUKSMÖTET I NORRKÖPING.
(Slut fr. gårdagsbl.)
Fredagen den 45 September.
Sektionen för åkerbruk
sammanträdde kl. 8, då 24 frågan-föredrogs, så ly-
ande:
Är odling medelst bränning att tillstyrka an-
norstädes än på mossjord? Huru verkställes sådan
odling bäst, och huru skall den genom bränning
nyodlade jorden behandlas samt under följande år
besås, för att, jemte bibehållande af sin bördighet,
lemna brukaren den största möjliga afkastning?
Hvilka äro de misstag, som vid sådant odlingssätt
vanligen begås?
Hr Nathorst hade ett längre föredrag rörande bästa
sättet att behandla mossar vid odling; rådde till att)
ej taga mer än en, på sin höjd två skördar och
derefter lägga igen. — I tjugondefemte frågan:
Hvad är orsaken till den jemförelsevis inskränkta
odlingen af vårhvete, och är detta säde osäkrare
eller mindre lönande, än korn?
som derefter förekom, ordade grefve Posse, gross-
handl. Swartz och lagman Trozelli för vårhvetets
lämplighet. Hr grosshandl. Swartz berömde det så-
som mycket passande på Östergötlands lerjord. Hr
lagman Tsozelli instämde häruti, men klagade öf-
ver svårigheten att afsätta det, hvaremot grefve Le-l
Wwenbaupt anvisade Stockholm såsom bästa afsätt-
nirgsorten. Grefve Posse hade funnit halmen af
vårhvete af sämre beskaffenhet. — Vid föredrag-
ning af den tjugondesjette frågan :
Äro någre försök gjorda med odling på åkern
och i stort af bruna bönor (Phaseolus nanus) och
hvilka resultater bafva vunnits ?
omtalade lir Moberg sina bönplanteringar på Sjö-l
gestad, och hr grosshandl. Swartz förordade äfven
odlingen af bönor. — I tjugondesjunde frågan:
Hvad nytta medförer spergel såsom bete, och i
fall af skörd såsom hö? I hvilken jordmån trifves
spergel, och huru bör vid såning deraf jorden be-
handlas ?
talade hrr Moberg och Nathorst för odlingen af
denna vext. Den sednare hade verkställt den i
större sk la, och funnit sig belåten med resultatet.
Grefyve Lewenbaupt påstod, att den ogräsade åkern
i allmänhet och ej dugde på styf lerjord. — I tjugon-
denionde frågan:
Har klöfverfröets produktionsort något inflytan-
de på klöfverns förmåga att utbärda vintern, så att
klöfverfrö från ett kallare klimat skulle gifva en
härdjgare klöfver än d-t, som erhålles från ett bli-
dare?
yttrade sig ingen mund:ligen; deremot hade ifrån
hr Tornerbjelm ett skriftligt anförande inkommit,
hvaruti tillråddes att hämta frö ifrån Holland och
Slesvig; likaledes förordades odlingen af så kallad
Egyptisk elier ettårig klöfver. — I trettionde frågan:
Hvilket är bästa sättet att behandla gräs, vare
sig naturligt eller artificielt, då sådant skall bere-
das till hö, så att det mä löpa den möjligen min-
sta risk, att under bergseln blifva bortskämdt el-
ler förlora i sin godhet?
talade hrr Posse, Swartz s:r, Ribbing, Swartz j:r,
Kuylenstjerna, Kremer, Strömfelt, Mosen, m. fl. I
allmänbet ansågs såsom god method att lägga om-
vexlande lager af klöfver och halm, äfvensom be-
gagnande af s. k. hässjor. — Vid föredragning af
trettiondeförsta frågan:
Hafva de på sednare tider åvägabragte ängs-
vattnivgsanlaggningar fortfarande motsvarat de för
hoppningar. man vid dem fästat, och hvilka äro de
resultater, man häraf vunnit?
yttrade sig grefve Cl. Lewenhaupt, som användt
löjtnant Edmans ängsvattnihgsmethod och funnit
den billigast och så fördelaktig, att produktionen af
den öfversilade ängen redan i början ökats med 50
procent. . Kostnaden för en öfversilningsanläggning
å 36 tunnland jord i Södermanland hade icke ut-
gjort mer är 70 dagsverken för tilloppsgrafven och
40 dagsverken per tunnland för öfrigt. Friherre v.
Essen instämde i omdömet om löjtnant Edmans
method, som vore den mest passande för värt ku-
perade land.
Sedan frågorna litt. f) och g) icke blifvit besva-
rade, föredrogs litt. h): ÅAga de så kallade kron-
ärterna några företräden framför våra vanliga ärt-
sorter 2 o
Friherre. Hermelin ansåg kronärter säkrare, åt-
minstone på Smålands sandiga jord, än vanliga är-
ter; de falla icke ner och packa sig såsom dessa,
och mogna mer på en gäng. Brukspatcon Zelhelius
hade funnit fördelaktigt att så ärter i slutet af No-
vember, sedan frost nedträngt !, eller 4 tum i
jorden, hvarefter denna packats till med vält, så
att luften ej kommit åt sådden.
Frågan I): Som erfarenheten visat, att odlingen
af vinterrapsat endast i vissa delar af Sverige kan
drifvas i större skala, så frågas: om man i stället
försökt odlingen af sommarrapsat och med hvad
framgång ? SM Ls
Grefve Lewenhaupt ansåg orsaken till vinterrap-
satens misslyckande hafva varit, att den sås så
sent. Talaren hade sått i början af Juli och der-
igenom sällan fått missväxt; andra deremot så först
i slutet af nämnde månad. Friherre Hermelin ap-
såg vårrapsat mindre säker än vinterrapsat, hvilken
sednare äfven betalas bättre.
k): Har humleodlingen, som i ätskilliga trak-
ter af Sverige bedrifves, der visat sig vara fördel-
aktig, och om så är, genom hvilka medel skulle
den kunna mera allmänt spridas?
Friberre Hermelin ansåg Gottland såsom den
bäst passande lokal för humleodling, i anseende till
dess milda höstar. Att vären är kall gör mindre
skada, än att hösten är det. Till fördelaktig humle-
odling erfordras djup fet jord, något fuktig och
skyddad för häftiga vindsr. Hr Ribbing tillskret
humleodlingens aftagande bränvinsbränningens ö-
kande, ty folket förtär nu mindre öl och dricka än
förr. Utrotandet af bränvinet skulle förändra för-
hållandet. Friherre von Kremer ansäg, att djup,
sluttande matjord, som vetter åt söder och är skyd-
dad för nordliga stormar, bör sökas. I Upland har
humleodlingen tilltagit, till följe af hushållssällska-
pets bemödanden och den upplysning om odlings-
sättet, som blifvit spridd genom en af friberrn ut-
gifven skrift. Af vigt är, att vid en humlegårds
anläggande taga rötter af bästa slag.
Härefter upplöstes denna sektion,
Allmänna sammankomsten
öppnades med uppläsning af följande skrift, som
inlemnats af borstbindaren Tjusberg i Norrköping,
a oo Lr.oäilkaen mötet beslöt. att dan
a .