tad om utgången af conferencen, Detsamma är äfven förhållandet med den andra frågan, angående hr Carnot. Vi kunna således ej gå in på, att invändningen frikallar Aftonposten från vår anmärkning om det otillfredsställande util dess handlingssätt i fråga om radikalerna il Köpenhamn. TREDJE ALLMÄNNA SVENSKA LANDTBRUKSMÖTET I NORRKÖPING. (Slut fr. gårdagsbl.) Fredagen den 45 September. Sektionen för åkerbruk sammanträdde kl. 8, då 24 frågan-föredrogs, så lyande: Är odling medelst bränning att tillstyrka annorstädes än på mossjord? Huru verkställes sådan odling bäst, och huru skall den genom bränning nyodlade jorden behandlas samt under följande år besås, för att, jemte bibehållande af sin bördighet, lemna brukaren den största möjliga afkastning? Hvilka äro de misstag, som vid sådant odlingssätt vanligen begås? Hr Nathorst hade ett längre föredrag rörande bästa sättet att behandla mossar vid odling; rådde till att) ej taga mer än en, på sin höjd två skördar och derefter lägga igen. — I tjugondefemte frågan: Hvad är orsaken till den jemförelsevis inskränkta odlingen af vårhvete, och är detta säde osäkrare eller mindre lönande, än korn? som derefter förekom, ordade grefve Posse, grosshandl. Swartz och lagman Trozelli för vårhvetets lämplighet. Hr grosshandl. Swartz berömde det såsom mycket passande på Östergötlands lerjord. Hr lagman Tsozelli instämde häruti, men klagade öfver svårigheten att afsätta det, hvaremot grefve Le-l Wwenbaupt anvisade Stockholm såsom bästa afsättnirgsorten. Grefve Posse hade funnit halmen af vårhvete af sämre beskaffenhet. — Vid föredragning af den tjugondesjette frågan : Äro någre försök gjorda med odling på åkern och i stort af bruna bönor (Phaseolus nanus) och hvilka resultater bafva vunnits ? omtalade lir Moberg sina bönplanteringar på Sjö-l gestad, och hr grosshandl. Swartz förordade äfven odlingen af bönor. — I tjugondesjunde frågan: Hvad nytta medförer spergel såsom bete, och i fall af skörd såsom hö? I hvilken jordmån trifves spergel, och huru bör vid såning deraf jorden behandlas ? talade hrr Moberg och Nathorst för odlingen af denna vext. Den sednare hade verkställt den i större sk la, och funnit sig belåten med resultatet. Grefyve Lewenbaupt påstod, att den ogräsade åkern i allmänhet och ej dugde på styf lerjord. — I tjugondenionde frågan: Har klöfverfröets produktionsort något inflytande på klöfverns förmåga att utbärda vintern, så att klöfverfrö från ett kallare klimat skulle gifva en härdjgare klöfver än d-t, som erhålles från ett blidare? yttrade sig ingen mund:ligen; deremot hade ifrån hr Tornerbjelm ett skriftligt anförande inkommit, hvaruti tillråddes att hämta frö ifrån Holland och Slesvig; likaledes förordades odlingen af så kallad Egyptisk elier ettårig klöfver. — I trettionde frågan: Hvilket är bästa sättet att behandla gräs, vare sig naturligt eller artificielt, då sådant skall beredas till hö, så att det mä löpa den möjligen minsta risk, att under bergseln blifva bortskämdt eller förlora i sin godhet? talade hrr Posse, Swartz s:r, Ribbing, Swartz j:r, Kuylenstjerna, Kremer, Strömfelt, Mosen, m. fl. I allmänbet ansågs såsom god method att lägga omvexlande lager af klöfver och halm, äfvensom begagnande af s. k. hässjor. — Vid föredragning af trettiondeförsta frågan: Hafva de på sednare tider åvägabragte ängsvattnivgsanlaggningar fortfarande motsvarat de för hoppningar. man vid dem fästat, och hvilka äro de resultater, man häraf vunnit? yttrade sig grefve Cl. Lewenhaupt, som användt löjtnant Edmans ängsvattnihgsmethod och funnit den billigast och så fördelaktig, att produktionen af den öfversilade ängen redan i början ökats med 50 procent. . Kostnaden för en öfversilningsanläggning å 36 tunnland jord i Södermanland hade icke utgjort mer är 70 dagsverken för tilloppsgrafven och 40 dagsverken per tunnland för öfrigt. Friherre v. Essen instämde i omdömet om löjtnant Edmans method, som vore den mest passande för värt kuperade land. Sedan frågorna litt. f) och g) icke blifvit besvarade, föredrogs litt. h): ÅAga de så kallade kronärterna några företräden framför våra vanliga ärtsorter 2 o Friherre. Hermelin ansåg kronärter säkrare, åtminstone på Smålands sandiga jord, än vanliga ärter; de falla icke ner och packa sig såsom dessa, och mogna mer på en gäng. Brukspatcon Zelhelius hade funnit fördelaktigt att så ärter i slutet af November, sedan frost nedträngt !, eller 4 tum i jorden, hvarefter denna packats till med vält, så att luften ej kommit åt sådden. Frågan I): Som erfarenheten visat, att odlingen af vinterrapsat endast i vissa delar af Sverige kan drifvas i större skala, så frågas: om man i stället försökt odlingen af sommarrapsat och med hvad framgång ? SM Ls Grefve Lewenhaupt ansåg orsaken till vinterrapsatens misslyckande hafva varit, att den sås så sent. Talaren hade sått i början af Juli och derigenom sällan fått missväxt; andra deremot så först i slutet af nämnde månad. Friherre Hermelin apsåg vårrapsat mindre säker än vinterrapsat, hvilken sednare äfven betalas bättre. k): Har humleodlingen, som i ätskilliga trakter af Sverige bedrifves, der visat sig vara fördelaktig, och om så är, genom hvilka medel skulle den kunna mera allmänt spridas? Friberre Hermelin ansåg Gottland såsom den bäst passande lokal för humleodling, i anseende till dess milda höstar. Att vären är kall gör mindre skada, än att hösten är det. Till fördelaktig humleodling erfordras djup fet jord, något fuktig och skyddad för häftiga vindsr. Hr Ribbing tillskret humleodlingens aftagande bränvinsbränningens ökande, ty folket förtär nu mindre öl och dricka än förr. Utrotandet af bränvinet skulle förändra förhållandet. Friherre von Kremer ansäg, att djup, sluttande matjord, som vetter åt söder och är skyddad för nordliga stormar, bör sökas. I Upland har humleodlingen tilltagit, till följe af hushållssällskapets bemödanden och den upplysning om odlingssättet, som blifvit spridd genom en af friberrn utgifven skrift. Af vigt är, att vid en humlegårds anläggande taga rötter af bästa slag. Härefter upplöstes denna sektion, Allmänna sammankomsten öppnades med uppläsning af följande skrift, som inlemnats af borstbindaren Tjusberg i Norrköping, a oo Lr.oäilkaen mötet beslöt. att dan a .